.saRa.

Å ena sidan, och såklart å andra sidan

2012-02-08T22:04:00.003+01:00

Försöker mig, dagen till ära, på någon slags debatt med mig själv. Ingen lär väl ha missat att pensionsåldern är i blåsväder. Blåst rakt åt höger. Hittade följande bild på fejjan:

Först tänker jag: Klockren. Sen börjar jag tänka lite till. Den är fortfarande klockren, men bläddrar man vidare i fejsbookgruppen som lagt upp bilden, och som bär det föga förvånande namnet "Vi som inte vill ha Fredrik Reinfeldt som stadsminister", hittar man vidare en satirbild rörande ett annat debatterat ämne: Fas 3. Jag ska inte snöa in på innebörden av denna fas, men kort och gott är det den fas man "hamnar" i efter 450 arbetslösa dagar, och som syftar till att man åter ska komma ut på arbetsmarknaden, om än under något annorlunda former. Jag ska inte säga något om vad jag tycker om den, men det jag ställer mig lite undrande till är just de 450 dagarna.

Jag är född åt vänster, och jag kommer troligtvis aldrig rösta borgligt så länge jag lever, och med den uppsjö av fritidsintressen som är mina skulle jag vilja gå i pension vid 50. Vill bara klargöra min ståndpunkt här.

Men ibland kan jag inte annat än att ge borgarbracket viss förståelse. Detta sker nog inte för att jag egentligen förstår dem, utan det sker när min oförståelse inför de lata sosseröstarna blir för stor: De, som utan anledning, gått arbetslösa i 450 dagar.

Om folk gör det måste ju något för fan göras!! (Här sa jag inte att fas 3 var någon ultimat lösning.) Att folk kan vara sjuka, gå in i väggen, få depression, och därav bli sjukskrivna, och på så sätt gå utan arbete, köper jag tvärt. Men att man går arbetslös utan anledning känns rent ut sagt jävligt orimligt!

Det gnälls och det klagas på att jobben inte finns. M hade sett rapport härromdagen och rapporterade att en kille där satt på arbetsförmedlingen (och, nej, det är inte där man hittar jobben) och gnällde om att han lyckats få kontakt med en arbetsgivare på ett år. EN! Det projektet hade jag lyckats med på ett par timmar.

Folk som är friska och inte fått jobb på 450 dagar vill inget jobb ha. Min erfarenhet om jobbsökande är att jobben trillar ner tätare än äpplen om hösten om man nöjer sig med det man får. Nej, det är inga fasta anställningar man får, inga drömjobb, inga fantastiska tider, kanske inte heltidsanställning, och kanske måste man till och med flytta på sig (jisses...) Men argumentet att det inte finns några jobb håller - ta mig fan- inte långt. (Att drömjobbet inte finns är en annan sak, som tyvärr är sann, och är en sanning som jag själv säkerligen kommer få smaka på här i livet.)

Kanske är det bättre att de som faktiskt vill arbeta arbetar till de är 75, om det nu går arbetslösa där ute som lyckats få tag på en endast arbetsgivare på ett år, för då vill man faktiskt inte arbeta. Men ge honom fan inte av mina skattepengar!

Jag helomvänder, jag kör tillbaka, jag börjar köra mot höger och blå ängar och marker- för ja ni hörde rätt.

Jag förespråkar fler fasta tjänster, skattepengar till dem som har det svårt, stoppande av utförsäljning av ett system som tagit oss över hundra år att bygga upp, men jag förespråkar inte utdelning till lata jävlar som inte kan masa sig upp från arbetsförmedlingen soffor och leta upp jobben.

Det är ingenting som blir konsekvent i mig, och mina åsikter spretar åt alla håll, men någonstans tror jag att bara den naive ser världen helt klart i någon enhetlig färg.

Jag avslutar med en chess-rad: "Var och en är sin lyckas smed, den som är för dum trampas ned." Face it. Så är det.

//s.

Massodören

2012-01-31T23:17:00.004+01:00

Mina försök till bildtäta inlägg lär ha kommit av sig fullständigt. Jag beklagar och presenterar orsaken: Sand i kamera. Följd: Ofungerande kamera.

Liten upplysning av vad som testats med senaste ägda kameror:

- Provat att i hög hastighet låta kamera möta sten. Resultat: Krossad lins. Eller i alla fall krossat nått. Är måttligt hemma i kamerans anatomi.

- Testat att krypa i trånga grottor med kamera i fickan. Resultat: Krossad display.

- Och nu sist: Testat att lägga den i sand. Resultat: Objektiv fäller inte ut sig när man trycker på ON.

Slusats: Min förmåga att ha sönder saker är fullkomligt fenomenal.

Tillägg: Jag gör även gedigna försök att förstöra mig själv. Igår slog jag upp en tung dörr på mitt knä. Idag började jag dagen med att krocka näsan mot nattygsbordet när jag skulle stänga av väckarklockan.

Undran: Är det en åkomma som går att bota?

Innan kameran blev fylld med sand knäppdes det dock en del.

Visserligen är jag inget fan av turisttäta tillställningar som väl Gran Canaria får räknas till. Men ganska gott kan man minsann ha det där ändå med gott sällskap och ledighet. Jag klagar inte .

//s.

Listar igen!

2012-01-28T15:24:00.002+01:00

Okej, nu försöker vi med listorna igen!

Måndag: Termin 4 drar igång. Får terminsansvarig som basgruppshandledare. Det är alltid fint. Känns konstigt med skola utan M, blir inte riktigt samma sak. Ingen med samma dålig humor som jag och ingen att spåra ur med. Träffar henne efter skolan och drar och tränar. Det där med att träna är alltid en himla exotisk upplevelse tätt inpå nyåret. Folk har avlagt träningstäta nyårslöften som de ännu mäktar med att hålla, och Korpen har som råga på allt gratisvecka, och mitt lugna sjukhusgym är förvandlat till en myrstack. Kettlebellpass-instruktören har därtill fått benböjsfnatt, och gymbesöket kan sammanfattas som sådär. Men jag får ju träffa M iaf.

Tisdag: En sån där typisk "början-på-vardagen-igen-dag". Jag betalar räkningar, kåravgift, letar kurslitteratur, fyller i studentförsäkringar, skriver ut schema, sorterar upp föregående termin, och allt ihop är vansinnigt tråkigt. Som extra krydda på allt elände har jag dessutom sån träningsvärk efter det utspårade benböjs-passet, att jag varje gång jag ser en trappa börjar leta efter en hiss. Mina ben är så palpations-ömma att man inte ens kan nudda dem, och när jag försöker gå med något böjda knän försöker de liksom desperat försvara sig mot belastningen och fäller okontrollerat ut knät i exetension då och då. Jag har aldrig haft sån träningsvärk, och det är väl här nån stans min vinterdepression kulminerar.

Onsdag: Nytt träningspass med M &M. Något mindre myrstacksaktigt på Korpen, men fortfarande hysterisk träningsvärk.

Roligt tillägg om dagen: När jag kommer in i duschen luktar där herre. Inte sådär lite grann, utan det luktar verkligen man! M står moloken och blänger mot en schampooflaksa modell dubbel-dusch: "Den låg här inne, så jag tog lite.... Den var ju röd, så jag tänkte att den ju borde vara tjej-duschcreme..."

Det var det alltså inte, men i något trött försök har M ÄNDÅ använt denna, och hela hon, och hela duschen, luktar man.

Upptäckte att detta var ett moment som var mycket roligare att uppleva än att läsa om, men nu är det skrivit, så nu får det vara. Kan tillägga att live-versionen av momentet åtminstone var hysteriskt roligt.

Torsdag: Mina partydjurs till festerist-vänner drar på Nolle-fest i Norrköping. Jag och M drar till simhallen. Medley delar alltid ut gratiskuponger i början av varje termin i något hopp om att man ska börja träna där om man bara fått prova en gång. Jag går inte på det, men jag använder alltid gratiskupongen.

Som de studenter vi är tänker vi att mesta möjliga valuta för gratis-kupong ska utvinnas: Vi simmar, vi leker i äventyrsavdelningen, vi åker vattenruschbana, vi bastar, och vi avslutar med ett vattengympa-pass, innan vi efter tre timmar lämnar badhuset med tycket att bästa möjliga valuta uppnåtts.

Fredag: Tämligen ensam utan biljett till kvällens sittning och utan att vara på humör för ingenting, tänker jag ett slag att jag ska dra hem från skolan, dra täcket över huvudet och gå i ide.

Omtanke sker. På väg hem från skolan får jag oväntat sällskap av en häger, humör börja svänga upp något. Jag drar igång lite styrketräning, och dåliga radiolåtar, och banan uppåt fortsätter. Jag och M drar till M och lagar sushi, nästan lika länge som vi var i badhuset dagen innan, i sällskap med Ms läkarpolare. Vi dricker vin och äter sushi till fördärv innan vi drar på mellanfest och eftersläpp på HG. Kvällen blir helt ultimat! Vinterdepp raderas ut totalt, och det är inte ens långt att cykla de 6 kilometrarna hem klockan 3 på morgonen. Livet är fint igen!

Lördag: Jag ger blod och är bakfull och funderar på huruvida detta egentligen är en sån fantastisk kombination. Slutsats uteblir.

Om tänkaren i mig ska tala...

2012-01-24T16:46:00.002+01:00

...låter det ungefär såhär:

Ett tåg genom ett vinterregnigt Sverige.

På väg igen.

Som om jag alltid varit på väg.

Hela livet.

En resa utan mål.

Ibland blir det så tydligt hur mållös min tillvaro är. Att jag fasat så mycket för ro i livet att jag istället blivit orons slav.

För ett par helger sen fick jag en märklig känsla. Gick genom staden och kände ett sting av fenomenet "Det här är min stad". Jag känner den. Inte alla avkrokar och gömmen, inte tillräckligt väl för att den ska ge den där äckligt mättande känslan av att inte ha någonting kvar att ge. Bara känslan av att vara hemma i något man känner tillräckligt väl för att det ska vara tryggt, och inte väl nog för att inte ha något kvar att ge.

En känsla av lagom. En förnimmelse av det ultimata.

Jag har gjort en del här: Jag har levt, skrattat, njutit, gråtit, åstadkommit, men inte ratat, hatat, tröttnat och förbannat.

Är det min stad?

Naturligtvis inte.

Det är bara en plast som alla andra, men som jag tagit mig tid att vänja mig vid, och där jag trivts med vanan.

Jag kommer inte att bli kvar här. Inte för att jag inte vill, utan för att det är så livet ser ut.

Jag kommer söka vidare utan vetskap om var min jakt ska ta mig.

Kan man verkligen hitta något utan att veta vad det är man söker? Den frågan har jag ställt 1000 gånger. Jag kommer ställa den 1000 till.

Om jag ska sluta filosofera nu har jag följande att underrätta världen om. Januarimånader är fan sådär alltså.

1. Det är mörkt. (Oja, alla possitivister därute: Jag VET att det har vänt, men det är fortfarande kväll innan klockan halv fem, och i min tunnel har jag just nu svårt att då se ljuset.)

2. ALLT ska betalas. Det är hyra, det är el, det är ny kurslitteratur, det är gym, det är fack, ALLA vill minsann ha pengar i januari! Och ingenting blir bättre av att jag i vanlig hederlig ordning glömmer försäkra CSN om att jag fortfarande studerar, och pengar därför först dyker in när de verkligen känner sig säkra på det faktummet. Typ i mars.

3. Allt ska fixas. Ny termin, nytt år. Sortering, mail, bortplockning av julsaker (en adventsljusstake, men ändå!), nya sambosar har flyttats in, kläder bör rensas ut, kylskåp borde rensas... Vi behöver en kökslampa, en soffa, ett bord, en golvmopp... Sommarjobb ska tas tag i....

4. Det ska registreras överallt. Kursutvärderingar från föregående termin ska göras, nya kurser ska registreras, CNS ska meddelas...

Urk! Jag sätter hela januari i halsen, och vägrar spy upp. Ta bort dig, och låt mig få en oregistrerad vår fri från utvärderingar, gymräkningar och beställning av litteratur. Gärna typ NU.

Mina veckolistor, och löften om okompakta, bildtäta inlägg kom av sig. Jag ursäktar mig och letar efter nya tag.

//s.

Sen sist.

2012-01-08T14:46:00.010+01:00

Jag vill minnas att jag drev någon slags veckosammanfattning härinne nångång i våras med ambitioner om att denna skulle uppdateras varje söndag. Bevisligen är detta ett fenomen som kom av sig något. För att inte säga totalt.

Idag återupptas det. Sen sist jag var inne har följande dagar passerat.

Tisdag: Vi tänker tentafest för kvällen. Jag släpar mig för andra gången den dagen ut till Ryd och inser att jag därmed under dagen avverkat 2,5 mil på min skrotiga cykel utan att riktigt reflektera över det. Detta dessutom under vedervärdiga väderförhållanden. Tentafestens innehåll: 6 deltagare, 1 öl, samt "Happy feet". Jag vill minnas att det finns tentor som firats vildare. Frågan om vi tacklat av lite lyfts, och är befogad.

Ytterligare befogad fråga.

Onsdag: Dagar efter tenta tenderar alltid att vara allt annat än kreativa. Denna dag inget undantag. Lite plock, pyssel och träning, och ytterligare kvällshäng. Den här gången framför mission impossible, och intagandes av pannkakor och fruktsallad istället för tacos.

Intressanta notering under dagen:

- Hur svårt det är att tillverka ihophållbara pannkakor med osthyvel istället för stekspade.

- Hur länge man kan roa sig med att försöka balansera två personer på en pilatesboll, utan att någon kroppsdel befinner sig i golvet. Och hur svårt det är. Det också.

Torsdag: En sån där dag då världens samlade vemod utan förklarbar anledning slår till. Tror jag bland annat inser att jag faktiskt med största sannolikhet kuggat den här jävla tentan, och inser att jag faktiskt inte alls vill göra omtenta. Det tillsammans med lite annat elände gör sig påmint. Styr iaf upp lunch på stan och tröstar mig något med Hälsofreaks plocksallad och gott sällskap. Sorterar upp Termin 3, och tänker än en gång att nästa termin, då, då ska jag minsann ha ordning på allt! Det värsta är att jag verkligen tror på det.

Ger mig sedan ut i halv snöstorm, och har naturligtvis fivefingersen på. Det är ett märkligt fenomen, men alltid när jag står i hallen så finns det ständigt något själ till varför vanliga gympadojjor bör undvikas till förmån för tåskor. Jag har nedsatt känsel i tårna flera timmar efteråt, men det blir världens bästa runda, och jag älskar faktiskt min kropp när den gör som jag vill, och känslan av att den är hjärnans slav infinner sig. Sen kommer L!

Fredag: Hittar led i min julklappsbok om vandring i Östergötland och väderansvarig sköter sitt jobb helt förträffligt denna dag. L och jag käkar pannkakor i strålande solsken, och lagar trerätters hemma. Så kan livet få vara!

Lördag: Sovmorron. På stan. Hockey i Cloetta center. I sällskap av L. Det är fint att vara ledig! Borde man vara bra mycket oftare. Får fantastisk rolig bild av S. Inte bara Terje Hellesø hittar lodjur där man minst anar det.

Söndag: L åker hem. Jag deppar, ska städa, och bakar tydligen frallor. Ikväll flyttar A in. Alltid nått. Sambosar har man för att de ska vara hemma, inte hålla på å fira jul och nyår hos familj i tid och evighet!

//s.

Tenta-elände

2012-01-03T13:47:00.005+01:00

Jo, men om man har fyra föreläsningar om immunologi, och två timmars resurs om akut inflammation förväntar man väl sig ändå att detta ska dyka upp på tentan, eller? Och när det därtill känns som sisådär 93 % av alla basgrupper handlat om inflammation, och lite smärta kanske. Men jag tänker väl fel som vanligt.

Har man sen ingen föreläsning eller basgrupp om senläkning tänker man i sin lilla naivitet att det nog inte lär vara något som dyker upp. Man tänker bevisligen helt fel. Helvetes problembaserade lärande. Allt ska man räkna ut själv.

Men, nu är det gjort. Och gjort är gjort, och det positiva med skriftliga tentor är att man inte för eventuella negativa resultat kastat på sig i ansiktet utan i alla fall kan gå runt och låtsas att man kommit undan i 10 dagar. Sen smäller det.

Nu ska jag låtsas.

Ikväll äter vi tacos och dricker öl, imorgon är jag ledig.

I helgen kommer den här fina människan,

och här ligger en hög med andra fina människor som faktiskt gör det värt att läsa till sjukgymnast även om ledningen snickrar dåliga tentor!

//s.

Upplösning av brudarna i Berga...

2012-01-02T11:16:00.004+01:00

Idag flyttar K. Därmed har så båda mina gamla sambosar lämnat mig. De ursprungliga brudarna i Berga har upplösts.

Jag är inte så mycket för nostalgi och saknad, men idag blir det lite av den varan.

Även om vi inte alltid varit hemma samtidigt, haft koll på varandra, eller gjort så mycket tillsammans utanför de här väggarna har vi ändå haft många, många fantastiska stunder i den här lägenheten. Här har funnits mycket kärlek, många skratt, viss oreda och lite gråt.

Egentligen är nog allt jag vill säga: Jag kommer sakna er. Mindre och mindre, för det kommer annat emellan, och det är väl bra, som Melissa Horn skulle sagt. Men ändå. Jag gillar er verkligen!

//s.

Och så börjar ett nytt år.

2012-01-01T19:22:00.006+01:00

1a januari är alltid något av ett högst sorgligt fenomen. Jag förmår aldrig se dagen som starten på något nytt och fantastiskt, utan istället ser jag i något bakfylleskimmer 3 långa gråa månader fyllda av slask och mörker framför mig.

Under ett dygn har plötsligt ljusstakar och stjärnor i fönster övergått från att vara hemtrevliga och upplysande till att bli sorgliga påminnelse om vilka desperata försök till att pigga upp en grå värld, de faktiskt är.

Jag vaknar hos S dit jag flyttat för två dagar. Mina sambosar har rymt, hennes har rymt, och vår lösning på detta är en madrass på golvet, tentaplugg och ensamhetsundvikande ihop. Plugget går segt. Idag jämrar vi oss i kapp över den orättvisa världen med tentor alldeles för tätt inpå nyår, och göra tappra försök till att tävla om vem det är mest synd om.

Förutom tentaplugg har vi haft ganska bra dagar i ryd. Vi löper till utegymmet i Rydskogen, gör fruktsallad, lagar quinoabiffar, bakar kladdkaka och dekorerar med hebreisk text, skedar ihop i soffan framför lejonkungen, och cyklar iväg på nyårsfirande hos M med fantastiskt

mycket ost och kex och frukt med paltkoma som följd för samtliga gäster.

Nu har jag släpat mig hem till en tom lägenhet, och är just nu evinnerligt trött på makrofager, ctyokiner, frakturläkning, kardinalsymtom, och första januari i allmänhet.

Nu vill jag göra tenta, eller kanske främst ha den gjord, sortera upp mitt liv, och lämna det här landet för lite sol!

//s.

Bilder: S letar solglimtar under TentaP & Uppdukat för nyårsmiddag!

Vem behöver ett gym?

2011-12-27T18:17:00.003+01:00

När allt som krävs är ett hallgolv, lite kreativitet, självdisciplin, 35 minuter och de här, för att vem som helst ska vara färdig för att spy?

En något splittrad människa

2011-12-27T10:10:00.002+01:00

Jag tror det är jag. Rättare sagt vet jag.

Ibland undrar jag om jag är totalt ensam i min oförmåga att finna ett ultimat intresse, och sedan ägna mig åt setta. Folk i allmänhet tycks så klara över vad de vill, och så klara över att det finns en faslig massa saker de inte vill. Själv har jag aldrig kommit dit: Till saker jag absolut inte vill. Mitt ständiga livsdilemma är mitt hysteriska intresse för allt.

Det här tycker jag om:

- Äventyr. Inte sagt att jag lägger all min vakna tid på äventyr, men det finns liksom inget jag egentligen inte skulle kunna tänka mig här: Klättra, vandra, resa, cykla till skogs, spana på djur, paddla, vad som helst egentligen, jag skulle vilja lära mig åka vattenskidor, skidor ordentligt, säkra själv utomhus, bestiga berg...

Min poäng här är som följande: Vad som än föreslås i denna väg börjar min ögon lysa. Somliga rynkar på näsan, och tycker det mesta verkar onödigt ansträngande, kostsamt och tidsödande. Jag känner mig som ett barn på julafton, och ser lite sorgset på hur mycket möjligheter livet har som jag inte hinner utnyttja.

- Fotografera. Utan att skryta vill jag påstå att mitt fotograferingsöga är ganska bra. Jag ser hur bilderna ska bli, jag ser möjligheten i motiven, men med en halvt misshandlad kamera för drygt 1000 spänn på netonnet kan ni ju själva räkna ut att bilderna aldrig ter sig så som de gör i mitt huvud. Bra ursprungligt motiv eller ej.

- Träna. Jag skulle vilja ta mig tid att lägga upp ett det ultimata träningsprogrammet med cykling, simning, kettlebells, linor, bollar, pulsklockor, klättring, slagsmål... Kort och gott allt egentligen. Möjligtvis med undantag för vanlig hederlig långdistanslöpning som jag förmodligen aldrig kommer finna nöjet i.

- Skriva. Jag har så väldigt många potentiella lyckade texter lite varstans. Tyvärr hittar jag dem lite överallt, och någonting som stavas ordning och organisation över mina verk saknas. De ligger i gamla datorer, i kollegieblock och anteckningsblock och trängs med föreläsningsanteckningar och diverse samlat skräp från ett decenium. Jag blir trött bara över att försöka lappa ihop något fullständigt.

- Odla. Tänk att ha ett eget land, och veta var all man jag stoppar i mig kommer ifrån. Inga konstiga nummer eller färger. Bara mat.

- Resa. Överallt. Nästan iaf. Helst till någon djurtät vildmark. Helst med L som ju borde vilja vara med på alla mina idéer, men som mest försöker övertala mig till att jag är vansinnigt intresserad av att renovera hus. Vilket, skrämmande nog, naturligtvis också faller mig i smaken.

Fatta mig inte fel. Jag är hysteriskt nöjd över mitt liv. Men jag önskar ibland att jag kunde finna ett endaste jävla intresse och sen ägna mig åt det. Jag tror det hade varit gynnsamt. Förmodligen hade det besparat mig en massa halvgalna och tidsödande drömmar om allt hela tiden. Kanske hade det kunna få mig att fokusera lite bättre också. Leva lite mer i nuet, och inte stapla runt i framtiden i ett. Dessutom hade det eventuellt resulterat i att jag faktiskt blivit himla bra på någonting. Typ som L. Han han snickra. Bra som fan. Jag kan diverse saker väldigt halvtaskigt. Inte alls särskilt självförtroendeingivande vill jag påstå...

Jag tror jag har skrivit det här inlägget förr. Mitt livsdilemma blir alltid extra påtagligt när jag snart har tenta, och inte förmår mig tycka att tentan är lite mer än halvintressant, och att jag inte kan saker inför den mer än halvtaskigt.

För övrigt: Ska göra nått slags försök till omstyle här inne tror jag. Jag tänker mer bilder, roligare framsida, bättre uppdateringar och kortare inlägg. Tror inte mils-långa, ruggigt kompakta, inlägg har någon upplyftande effekt på mina (eventuella) läsare. Start: Imorgon!

//s.

Året som gått

2011-12-11T16:03:00.002+01:00

Försöker mig, så här halvvägs in i december, på att sammanfatta året som gått efter hur jag minns det.

JANUARI: Jag inleder januari månad och det nya året med att vakna upp i Kallinge hos familjen J&J med det då väldigt nya nytillskottet. För övrigt är jag stressad som få, och har tankarna på tenta istället för på nya år. Liftar med I &M upp till Linköping dan efter och inleder en rent av totalt förfärlig tenta-P. Jag har aldrig slitit så i hela mitt liv. Jag lyckas med att gå ner 3 kilo på 1 vecka. Då mår man inte särskilt bra. Sen klaras tentan och livet blir bätte. En veckas uppvilning i solen med L. Sen drar en ny termin igång.

FEBRUARI: Jag inleder med att vara magsjuk några dagar. Är frisk nån vecka och passar på att åka skridskor. Bor hos I och vaktar Wilda en vecka. Anfalls av förkylning, feber, halsont och sömnlöshet, följt av förkylning och feber. Igen. Termin 2 kunde lätt börjat bättre kort sagt.

MARS: Jag vill minnas att jag börjar vakna till liv här nån gång. M och K kommer och hälsar på, L och jag åker på miniweekend och vandrar runt sommen. Vidare minns jag att T2 är en fantastisk termin. Med rörelselabb och gympapass och träningslära och ledundersökningar.

APRIL: Jag inleder våren utklädd till vodkaflaska. Säkert tre timmar har vi lagt på att måla om tröjor till vodkaflaskor, men dra nån stanns så snyggt det blir! Jag fixar praktik i Blekinge och bor hos L 2 veckor, och påsk spenderas på ett vårvarmt Öland bland utslående blommor och fåglar. Jag gillart!

MAJ: Jag älskar maj. Våren kommer, och vetskapen om att hela sommaren ligger framför fötterna är en svårslagen kombination. Vi har tenta-P, men det spelar ingen roll. Vi ligger ute i solen och pluggar, och det går sannerligen ingen nöd på oss. Schemalagda är vi inte heller, och utekvällar, kravall och sittning avlöser varandra, och jag ute med mountainbiken i ett. Den febriga vintern är ett minne blott.

JUNI: Nästa tenta-P. Fortfarande ingen nöd. Vi vandrar ut till Eklandskapet på picknick, vi klär ut oss till träd och går på flamman, och vi suger ut det sista av Linköping innan vi säger tack och adjö, och jag konstaterar att jag hatar avsked. Men det är inte så dumt att flytta hem till L iallafall.

JULI: Sommarjobb. Man hinner inte så mycket mer i veckorna inser jag och får "bli vuxen-ångest". Men helgerna är fina. Sommarvarmt och ljust. Åker till Västervik en helg och lever livet.

AUGUSTI: Slutar jobbet. Gör ett par Smålandsturer till Växjö och Ljungby. Sitter på en häst, samt ägnar mig åt att meta, två sysslor jag inte utfört sen jag var runt en meter lång. Sen drar jag och L drar till Höga kusten, och sen är det dags för nästa avsked. Jag gillar det fortfarande inte. Fast Linköping och Nolle-P är faktiskt inte heller så dumt.

SEPTEMBER: En fantastisk nollning tar slut. För jag har verkligen ingen aning vilken gång i ordningen bestämmer jag mig för att bli ordningsam och seriös och tokplugga till basgrupper, ha ordning på alla papper, sammanfatta föreläsningar, och alltid ha utskrivna handouts till föreläsningar. Jag behöver väl knappast upplysa om att försök misslyckas.

OKTOBER: Jag och S flyttar till Värnamo. Roligare kan man ha. Men praktikplats och handledare är bra. Det väger upp. Lite iaf. Är i Linköping en helg, hos L en, och en kommer S upp och vi vandrar Store Mosse. Alla helger resulterar i tokångest söndag kväll när jag åter är själv igen på plats i Värnamo.

NOVEMBER: Vi får lämna Värnamo! Plötsligt är avsked helt okej. Tillbaka i skolan. Ny feber, ny förkylning, öronont, halsont, och ja, hela paketet liksom. Jag spenderar halva mitt studiebidrag på att försöka kurera mig. Jag släpar mig till och med till Vårdcentralen. Då har det gott långt. Fast då har det faktiskt hunnit bli december.

DECEMBER: Halvvägs in. Förkylning börjar lägga sig. Vatten bakom trumhinna kvarstår. Men jag börjar liksom vänja mig vid tjutande och lomhördhet. Dessutom kirras tentan, och firas med öl och burgare på Flamman, samt L-helg med vandring över Eklandskap, bio, Aioli och resebokning. Nu är halva December gjord. Nästa tenta-P ligger och lurar bakom knuten tillsammans med en rapport. Ändå är livet helt okej. Mer än okej. Det är bra. Som hela året ungefär.

//s.

Äventyr sen sist.

2011-11-08T22:31:00.007+01:00

Äventyr 1: Helgen.

Omdöme: Bra av sällan skådat slag.

Innehåll: Lugn fredagsfest.

Fredagsfest äger rum 5 minuter hemifrån: ÄNDÅ lyckas jag inte alls stå emot en övertalning att cykla med in till McD i stan. Jag borde skaffa karaktär. Men pommes är gott. Dipp också för den delen.

Lördag blir det aktivitetsdag med SG. Overallsklädda sjukgymnaststudenter springer runt och bygger mänskliga pyramider och byter kläder och pussar Tage Danielsson över hela Linköping. Man borde leka jämt. Finns liksom inget som blir roligare än såhär. Dessutom får jag träffa alla människor jag inte sett på flera veckor, och lyckan är minst sagt total. Overallsinvigning och kravall följer som topp på dag.

Knappt ens bakfylla inträffar, och söndagen spenderar jag med att träna och äta pizza med M. Det är inte ens hårt att sätta sig på tåget till Värnamo.

Äventyr 2: Dagen i dag.

Omdöme: Äventyr i dess negativa bemärkelse.

Innehåll: Jag inleder med att må dåligt redan under gårdagen. Stiger upp klockan 5 idag, och ska forsla mig till Jönköping. I vanlig ordning försöker jag inta så mycket frukost som möjligt på så kort tid som detta går. Min mage är sedan gårdagen ganska tom, och efter en och en halv portion gröt, müsli, mjölk, ägg och juice, intaget strax efter o5.oo, tycker min kropp det minsann får räcka med omild behandling och 10 minuter senare har jag lyckats med att spy upp samtliga ingredienser, och fortfarande må hysteriskt illa.

Jag funderar på att ge upp och gå och lägga mig, men är medveten om svårigheten att på något sätt ta igen denna utbytesdag. Likt ett stackars krökt S beger jag mig därför ut i mörker och höstkyla på väg till bussen. Ber en bön om att jag inte ska spy på kommunala färdmedel, lutar mig mot rutan och somnar. Bön infrias, och därtill inträffar under. När jag en timme senare vaknar i Jönköping mår jag bra. Gud välsignade vare väl till och med bussarna i detta Sveriges Jerusalem.

Nu är det nog med äventyr. Nu är det packat och klart, och imorron göres så sista dagen på VFU. 6 glasstårtor och ett tråkigt kort är inköpt som avskedspresent. Och så en hop tågbiljetter till Ronneby.

//s.

För övrigt är det såhär kul man kan ha när man träffar efterlängtade människor och har aktivitetsdag. (Hur många gånger underverket föll innan den här bilden togs känns inte nödvändigt att förrätta världen om.)

Om lycka.

2011-11-03T22:23:00.002+01:00

Det är så mycket lättare att alltid inse vad det är man saknar än förstå hur mycket man faktiskt har. Det är liksom så nedrans uppenbart vad det är man skulle behöva och önska, och det som finns framför ögonen på en, och som redan är befintligt i livet börjar man ta för givet, och noterar inte.

Nu ska jag notera.

Under veckan som gått har jag fått tillfälle att inse att jag kan ha världens finaste vänner. Det slog mig, och det är när sånna saker slår en som man förstår hur lycklig man egentligen är. Fick ett vykort i veckan av M med inledningsfrasen "Hej min underbara fina vän" Avslutat med: "Längtar efter att snart få träffa dig varje dag. För jag gillar dig." Hur lycklig blir man inte?

Idag ringer L och har lyssnat på en låt. Den börjar: Du är allt jag nånsin önskat, du är allt jag nånsin drömt. Och fortsätter sedan med: Du är den som får mig le, all min kärlek får du bära, hela livet vill jag ge: Och då tänkte jag på dig, säger han.

Jag har så många människor runt mig som betyder så oerhört mycket, och ibland är det sannerligen på sin plats att man stannar upp lite och funderar på all den lyckan livet faktiskt så ofta erbjuder.

Det här blev pretantiöst och seriöst. Men sant.

Egentligen tänkte jag skriva om envishet och lyckan att kunna lita på sig och ha kroppen som sitt vapen. Det blev inte så. Planer är nog till för att inte göras.

För övrigt har jag lärt mig ladda ner film i veckan, och sluta bli arg så fort jag ser en goniometer. Idag har jag till och med hanterat en utan att bli arg på den. Livet går framåt. I morgon beger jag mig mot Linköping, fredagsfest, aktivitetsdag, overallsinvigning, och kanske lite cykelrastning beroende på väder och grad av bakfylla. Som redan nämt: Hur bra är inte livet egentligen. (Märks det på något sätt att jag snart ska lämna Värnamo?, Ja, jag kunde tro det).

//s.

Det går unnan...

2011-10-27T22:06:00.002+02:00

...det där livet. Fredag i antågande. Igen.

Förra helgen spenderades hos L och katterna. Totalt optimal, men naturligtvis alldeles för kort. Hann med att träffa gamla vänner, kamma katter, hyra film, laga lördags-mys-mat, mysa med C, och vara utomhus i trädgård och skog hela söndagen. Sen var det slut på ledigheten, men nu är det snart dax igen. Denna helg blir det Värnamo. Eller nästan iaf. S kommer hit, och vi ska ut och vandra på store mosse. Kan åter bli optimal helg. Det var rapporten om läget. Nu kommer reflektionen över veckan:

Såg en serie vid namn "Bibliotekstjuven", alternativt "Boktjuven", alternativt något i stil med något av namnen, i våras. Strunt samma. Vad jag vill ha ut av att säga detta är att huvudpersonen i denna serie ville lära sig allt om överklassens förhållningssätt. Han gjorde ett tappert försök att lära sig äta i sann överklass-anda. Av sin utlärare fick han då kommentaren: Varför bryr du dig om att lära dig detta? Kan du allt, och vet hur du ska förhålla dig, är det ändå okej att bryta mot alla regler.

Samma lärdom fick jag när jag för ganska många år sen nu, gick på skrivarkurs: Kan du alla reglerna när det gäller att skriva är det helt okej att bryta mot dem. Just sistnämnda grej utnyttjar jag faktiskt ganska ofta. När jag tycker att jag vet exakt hur en text bör skrivas skriver jag den istället helt annorlunda.

Men så här ligger faktiskt världen till, gott folk: Är man riktigt säker på sin sak är det helt okej att göra fel.

Vad ska jag då komma med denna reflektion? JO! Den ska appliceras på läkare. En styck fossil-läkare härjar nämligen på ortopeden här i Värnamo. Trots krav på kortärmad klädsel och klock-och smyckesfrihet går han ronden i långärmad rock, vigselring och klocka. Han vägrar att kalla sjuksyrror vid namn utan säger rätt och slätt "syster" i sann 40-tals-anda. Jag har delvis stört mig på honom.

Idag var jag med på en operation utförd av nämnd läkare. Häpnad av denne mans extrema yrkesskicklighet, och förmåga att mitt under rådande operation ändå ha tid och förmåga att lära ut sina kunskaper, dels till medvarande ST-läkare, men även till mig, blir mitt ställningstagande till mannens rond-uppträdande lite annorlunda. Nog gör han fortfarande fel, men han vet om det. Och plötsligt blir det okej. S och jag diskuterar fenomenet här hemma. Vi är överens. Synpunkten att läkare generellt tror sig vara lite för mer än alla andra kvarstår, men med tillägget att vissa faktiskt ÄR lite förmer.

För att klargöra saken lite mer: Om Leo Messi och någon random anfallskollega kommer fria med målvakten och Messi skjuter över mål istället för att passa sin fria medspelare är det okej. Tro mig, kollegan kommer inte gnälla på honom. Och han kommer låta bli av två enkla anledningar. 1. Messi är bäst i världen. 2. Messi vet att han gjorde fel. Lägg ihop dessa två ting, och av ekvationen får du ut är: Det är okej att han sköt över.

//s.

Höstrusk

2011-10-18T16:30:00.003+02:00

Helgen är över. Veckan är här, och Värnamo är såklart därmed platsen för mitt huserande. Helg visade sig från sin allra bästa sida. Med undantag för bråk med en skrivare och ett totalt blåslaget ben efter två stycken MTB-vurpor där fallteknik ala Hulda, 93 presenterades, var den fantastisk. Söndag har jag M och S något av kvalitetsdag med kettlebell-häng på gymmet och lunch på stan ackompanjerade av svårslaget höstväder.

Det är här efter det blir extra hårt att lämna Linköping, och tågfärden med Sveriges tågtrafiks vanliga fullkomligt inkompetenta tågpersonal blir något av vemodets antiklimax. Och inte gör framkomsten till en kall och tom lägenhet i utkanten av Värnamo någonting bättre. Måndag morgon är det faktiskt mest synd om mig av alla i världen. Det är en sådan där förmiddag då det inte hjälper att tänka på fängslade journalister i Etiopien eller alla Afrikas svältande barn, ty hur märkligt det än kan tyckas är det ändå mest synd om en själv!

Sen blir det bättre.

Nu är det bra. Idag blir jag inte ens arg på journaler. Jag pytsar runt på avdelningen för mig själv, och skriver journaler när det passar, och känner mig självgående och nöjd!

För att inte låta alltför positiv måste jag dock ändå avsluta med viss negativism. Väl hemma efter VFU tittar jag nu på dokumentär om energikällor. Jag förundras över världens samlade idiotism, och över att det ständiga svaret på alla världens frågor är: De tjänar pengar på det. Jag funderar över var vi är på väg. För vad händer egentligen när Afrikas barn slutar vara hungriga? Det kan du ju fundera över om du inte redan gjort det.

//s.

Rapport från Värnamo

2011-10-06T21:42:00.003+02:00

Ja, hej på dig bloggen, jag vet inte riktigt om du kommer ihåg mig, men det var jag som en gång i tiden brukade bruka dig ganska flitigt. Dessa sötebrödsdagar är dock över, och ett inlägg si så där var tredje månad tycks vara vad jag numera mäktar med.

Vad som följer här är en rapport om ett samhälle mitt i de Småländska urskogarna där jag blivit strandad för att utföra praktik. Värnamo heter visst staden. 18´000 invånare påstår Wikipedia ska leva här. Jag har sett 5.

Vad gör man då i Värnamo när man inte hänger på sjukhuset och tampas med hjärtsjuklingar och journaler?

Jo, det ska jag tala om. Här följer mig högst händelserika vecka i denna metropol.

MÅNDAG: Jag och fivefingers ger oss ut i regn och dimma i hopp om stora äventyr. Vi hittar en miljö som tagen från Sherks hemtrakter. Det är blött. Och så är det blött, och lite blött till.

Mer än så många gånger som går att räkna upp på en hand springer jag runt med vatten över anklarna. I slutet av min vilsna runda inser jag att jag måste korsa en bäck för att komma hem. Jag bedömer mig (totalt felaktigt ska det visa sig) ha smidighet nog att vigt svinga mig över bäcken i ett böjt träd. Jag tänker mig att trädet liksom, i sann Hollywood-anda, ska vika sig helt över bäcken och prydligt placera mig på andra sidan. Trädet har helt andra planer, och ett par sekunder efter att jag hängt mig i det i för att utföra min tänka Tarzan-sving, står jag mitt I bäcken istället för på andra sidan. Bedömningen av bäckens djup är också allt annat än korrekt, och jag har plötsligt blött ner bra mycket mer än anklar och står med vatten upp på halva låren...

TISDAG: Ny runda. Välvillig handledare har visat mig åt vilket håll jag ska springa. Det hela börjar lovande- och slutar, som säker redan anas, illa. Jag råkar under min runda springa över en bro. I min naiva tro om att det rimligtvis borde finnas mer än en bro per mil över gigantiska floder springer jag vidare. Mitt antagande om broar visar sig totalt fel. Jag får tillslut VÄNDA för att kunna springa hela vägen tillbaka och korsa samma bro, och sen springa tillbaka på andra sidan vattnet. JÄVLA vatten. En och en halv timme senare är jag hemma. För den som aldrig sprungit i fivefingers kan jag upplysa om att mina ben och fötter numera är så pass härdade att en halvtimme i dessa går fint. Jag kan fortsatt upplysa om att brist på broar resulterar i förtvivlad träningsvärk- i FÖTTERNA. En helt ny upplevelse, kan tilläggas...

För övrigt är det kanelbullens dag, och detta firas sedan med bak av tre plåtar bullar tillsammans med pratsjuk sjuksyrra.

ONSADG: Tvingar ut S på sightseeing i Värnamo. Vi hittar: En simhall, en ishall, ett totalt öde torg, getter, höns, en örtträdgård och en lekpark. Jag blir åter fem år, och klättrar runt i ett gigantiskt nät och är nöjd. Sen börjar det regna.

TORSDAG: Inviger sjukhusgymmet. Det är byggt 1836, och har en brokig samling av överblivna maskiner och vikter med hela Småland som upptagningsområde. Man kan bli deppig för mindre. Dessutom är jag hungrig.

Imorgon är det fredag. Jag är överdrivet nöjd med att ha en tågbiljett till Malmö för just morgondagen.

//s.

Får jag lov att presentera en begynnande livskris...?

2011-07-17T12:39:00.002+02:00

Okej, inte riktigt så illa som det låter, men ta mig fan- nästan! Sommaren är här. Sol, bad, och ja, ni, vet- jag tycker jag mått som någon typ av prinsessa. Hängde i Västervik förra helgen med SG-gänget. Hängt på Hasslö och lyssnat på band och pussat Colin denna helg, och däremellan njutit av solnedgångar vid hav och sjöar.
Men så var det det där med helger: Det blir extremt påtagligt att det är för dessa korta livsepisoder man lever. Man lever för ledigheten, och den är så förbannat kort i jämförelse med det där som inte är ledighet. Jag har fallit in i Svensson-livet: Upp i ottan-till jobbet-från jobbet-laga mat-äta-träna-äta-sova- livet. Det fanns en tid då jag med suktande blick tittade framåt mot detta liv. När jag pluggade och jobbade mest jämt och hela tiden, och inte riktigt hade koll på begreppet fritid. Då tänkte jag att ett liv med rutiner och faktiskt äkta och riktig ledighet varje helg måste vara riktigt jävla fint. Egentligen visste jag redan då att jag inte alls suktade efter det. Väl medveten om att jag hatar rutiner, och egentligen alltid gjort allt vad som stått i min makt för att undvika detta onda ting. Men det fanns ändå stunder som ett sådant liv verkade lugnt och skönt. Men nu vet jag bättre.
Jag provar det nu, och jag gillar det inte. Jag trivs på jobbet, det är inte det. Människorna är roliga, jag förtar mig inte- jag har det bra, men det är ju så inihelvetes inrutat! Det funkar nu, men egentligen enbart för att jag vet att det inte är något evighetsgöra. För att jag vet att jag bara ska jobba några veckor, och sedan fly till höga kusten och vidare mot Linköing, nollning och studentliv. Men det som orsakar min begynnande livskris är förståelsen om att det är detta liv jag i bästa fall- om jag får jobb alltså- har att vänta efter avslutade studier. Jag har slagit mig in på en bana där yrkeskarriären innebär just ett 7-4-jobb. Hur gick det här egentligen till? Tycker människor med dessa jobb om sitt liv? Tryggheten. Lugnet. Vetskapen om pengar varje månad. Är det jag som är bortskämd? Som har flytt för länge? Om jag rannsakar mig själv är det nog inte själva arbetsbördan jag är rädd för. Innan det här må-bra-året har jag ofta haft sysslesättning långt mer än 8 timmar om dagen. Nej, det jag är rädd för att nog rutorna. Mönstret. Det där med att göra samma sak dag in och dag ut. Drar mig till minnes ett halvår när jag i nått nitiskt försök läste heltid psykologi, 7,5 poäng om några fackligheter, en kurs på komvux, och däremellan jobbade på flera olika dagis och i 3 olika hemtjänstgrupper, samtidigt som jag försökte träna ett P10-lag. Måttligt mycket ledighet kan nog sammanfatta det halvåret. Ändå var jag fri, och ledig. Gjorde som jag ville. Gungade barn på dagarna, läste Freud på nätterna och matade gamlingar på helgerna. Struntade i allt nån helg och drog till Oslo. Struntade ännu mer i allt när halvåret var slut, sa upp lägenhet, flyttade pinaler till ett förråd och drog till Malaysia och NyaZeeland. Jag hade möjligheten att komma och gå som jag ville, och det är nog rädlsan för att den möjligheten aldrig ska finnas i ett tryggt och vanligt yrkesliv som gör mig vettskrämd. Eller hur gör man för att förlika sig med tanken att man måste hitta en fast plats att slå sig till ro på och arbeta på ett och samma ställe, och enbart ha 4 veckors fritt liv om året? Finns det nån hemlighet som jag inte känner till?

//s.

Åldrades plötsligt ett par år...

2011-06-12T21:30:00.002+02:00

...under gågna dagar. Flyttade från studentliv och knapp möblering i kollektiv till samboliv och hus med möbler. Inledde sommarens samboliv med att gå på namngivning för C hela lördagen lång. Föräldrar, småbarn, släkt, ja, ni vet: Hela kittet, liksom! Folk i min egen ålder med egna små familjer. Shit. Omilt och mörbultande, och rent brutalt tvingas jag inse att även jag faktiskt är vuxen. Antagligen också föväntas växa upp från alla möjliga håll. Och nej, jag vill inte. Det är helt okej att folk runt omkring mig växer upp, bara jag slipper!
Vuxenlivet fortsätter under söndagen med städ av hela hus för att mäklare ska komma och omvärdera huset på måndag. Mäklare. Hus. Shit igen. Brutaliteten fortsätter. Dessutom äger vi så mycket prylar och pinaler att jag faktiskt börjar undra exakt hur vuxen jag faktiskt är. Hur länge måtte det inte ha krävts för att samla ihop dessa alla saker? Och då är vi ändå långt ifrån några materialister.
Men okej, nu är städet slut. Hela huset är fint, bra mycket finare än något kollektiv någonsin blir. Och trädgården är nyklippt, och bra mycket finare än någon balkong någonsinn kommer bli. Det kanske inte är så dumt ändå. Det kanske går. Men är det verkligen bara jag som inte vill växa upp? Är det verkligen bara jag som blir trött på hela materialismens råhet? Som önskar att jag bara ägde min laptop, min mobil, mina kläder och träningsredskap? Som undrar var i helvete alla andra grejer kom ifrån? Som undrar hur länge det är okej att inte se sig själv som vuxen?
//s.

Oss går det då ingen nöd på!

2011-06-08T12:10:00.002+02:00

Jag har läst ett citat en gång, och som den citat-junkie jag är vill jag klart använda det vid lämpligt tillfälle: "It's easier to kiss and leave than to stay and love" lyder det. Och jag använder det nu inte av den anledningen att jag tycker att det är bra, utan att jag tvärt om tycker det är förjävla opassande. För just nu är det alldeles sjukt hårt att kyssas farväl. Jag har tagit farväl av merpart människor igår, och idag och imorgon äger så de sista avskeden rum, för att låta det bli ett stads-farväl av hela Linköping på fredag, då jag tar mitt pick och pack och förflyttar mig söderut.
Jag har haft det alldeles för bra nu. Alldeles för bra för att vilja byta miljö och verklighet, och bege mig härifrån. Solen har stått på, jag och S har legat ute hela dagarna med boll, freesbee och tentaplugg i ömsom Ryd, ömsom Berga. Vi har förgyllt vissa av kvällarna med filmkväll, picknick och öldrickande. Jag har letat spår med MTBn, och förundrats över hur vackert Sverige är. Det har varit lungt och skönt, och soligt och livet har varit fyllt med människor jag inte alls vill bege mig många mil i från.
Jag hatar avsked. Jag är extremt dålig på dem, och fast jag vet att jag ska återse alltihop i höst hatar jag avskedet.
Vi har väntat på sommarlovet, och så vips är det här, och jag önskar att det inte vore det. Visst, jag vill bo med L, det vill jag verkligen, och det får jag i sommar. Men i övirgt har jag liksom vant mig vid livet här. Ett oansvarigt liv, inget att tänka på mer än några tentor. I övrigt: Inget! Bara liv och fina människor. Under hela veckan har jag och S upprepat mantart: "Oss går det ingen nöd på". Vi må leva på studiebidrag, äter kanske sällan ute, dricker billig öl, och köper aldrig kläder. Bor i dåligt möblerade lägenheter, eller sunkiga korridorsrum. Men vi kan göra som vi vill. Inga bilar som går sönder, inga barn att oro sig för, inga huslån. Ett fritt, egoistiskt liv där man själv ständigt spelar huvudrollen. Och när vi sitter ute i gräset på Eklandskapet med picknickmat på filtar omgivna av timotej och klöver tills dess att det blir mörkt ute finns det ingen replik i världen som bättre beskriver läget än: "Oss går det då ingen nöd på".

Poängsätter vecka

2011-05-15T21:52:00.002+02:00

För att få någon hygglig ordning på vad mitt liv innehåller, samt hur bra det egentligen är har jag bestämt mig för att varje söndag rangordna gången vecka. Det lär vara bortglömt till nästa söndag, men det kan ju vara kul en gång om inte annat.
MÅNDAG: Sista basgruppen för veckan. Fy fan så skönt. Desstom har inte mindre än tre basgruppsdeltagare bakat till sista dagen. Jag knaprar kola-kakor och diskuterar lungsjukdomar. Det duger. Drar av ett djävluskt benpass. Det duger också, fast så kul är det inte. ++/5 möjliga
TISDAG: Inlinar mig till Ryd och S i brist på cykel. Vi ligger i gräset med boll och massagebänk och drar i leder. Jag får helkroppsmassage, lär S skilja på han, - och hon gråsparvar, och livet är allmänt totalt askalas. Solen skiner, S dyrkar sol, jag letar skugga, och en eller annan nerv lär vi oss ockås. Avslutar dagen med innebandy i en o-luftkonditionerad missionskyrka, fortfarande inkletad i massageolja. ++++/5
ONSDAG: Dag två i Ryd. Inlines igen. Sol, och leder igen. Fint igen. Hämtar ut SOF-biljetter. Inlines genom stan via systembolaget och via Coop, och via blodgivning på väg hem. Med 10 kilo alkohol på ryggen och en mynta i sidofacket på ryggsäcken rullar jag hem på mina hjul. Har vid det här laget blivit både trött, svettig och irriterad. Dels för att jag inte får ge blod, dels för att jag är trött på att min cykel är sönder, dels för att halva jävla Linköping tydligen är på väg att byggas om, och för den som inte vet fungerar inlines väldigt dåligt på ombyggnations-marker, då dessa tenderar att innehålla underlaget lösgrus istället för asfalt.
Sen blir kvällen bättre, och dag avslutas med sambomys på balkongen med mojitos och två-rätters. +++/5
TORSDAG: Ryd igen. Ryd hela dan. Leder, grillning och förfest. Vid 10snåret beger jag mig hem. Då regnar det, och är mörkt vilket inte är de allra ultimataste förutsättningarna för inlinesåk. M gör mig dock sällskap hela vägen hem, och i vårt makliga tempo genom Linköpingskvällen hinner hon med att avverka samtliga Maja-alfabets-sånger. (Med undantag för de tre sista som hon inte kan.)
++++/5.
FREDAG: T och jag på sponsorjakt. Framgångsrik sådan. Benen får en ny omgång. Plugget går okreativt, och kvällen avslutas återigen grillandes. Den här gången hos M. Kväll slutar med att jag somnar i Ms soffa.
+++/5
LÖRDAG: SOF! Parad på stan, kunde varit bättre. Borde pluggat mer. Borde mycket. Går på fest, går på SOF, ligger i solen och dricker cider. Går in och dricker öl. Kickar boll med S under förfesten. Tycker livet är bra fint. Får pakethålle-skjuss genom hela Linköping av F kl 3 på morgonen, men jag har faktiskt lämnat in min cykel nu.
++++/5
SÖNDAG: Urk. Trötthet. Pizzaätande. Bakfylla. M spelar gitarr här hemma. K är arg över vetenskapliga artiklar och reklamuppehåll. A städar. Jag försöker plugga. Vädret är fint. Annars är det sådär.
++/5
//s.

Om nyfikenhet

2011-05-05T15:17:00.003+02:00

Efter att i inledning av veckan fullständigt deppat ihop över världen, livet, snöfall i maj månad, och jag vet egentligen inte vad, är jag så tillbaka på fötter och överens med livet igen. Filosoferar över livet nu igen, och hur mitt liv egentligen ser ut nu, till skillnad från hur det har sett ut. Kommer fram till följande: Jag har aldrig haft så mycket fritid som jag har nu. Aldrig är ett dumt ord, och använder man det blir meningen ofta osann. Korrigerar till: Sen gymnasiet har jag inte det.
Jag har börjat umgås med människor. Låter onekligen som om jag varit en ganska tragisk figur när jag säger att jag börjat träffa människor, men lite så är det faktiskt. Har börjat hänga med folk för hängandets skull. Fika, käka hos folk, gå på förfest, gå på fest. Innan jag flyttade till Linköping pluggade jag mer än heltid, satt med i den där helvetes damsektionen, tränade den förtvivlat tidsödande sporten fotboll, jobbade gärna så fort jag hann, och sen var det liksom punkt. Jag kände mig aldrig ensam, och jag uppmärksammade aldrig att jag liksom inte umgicks med männiksor. Eftersom fotboll förutom att vara tidsödande också är en social sport fick jag ganska mycket umgänge där. Under träningen, och i form av skitsnack i omklädningsrummet efter. Damsektionens medlemmar gillade jag ju (med ett par undantag), och vi hade ju faktiskt en del kul också. Folket på jobbade gillade jag med, och de där kurserna jag läste som gjorde plugget till mer än 100%-igt innehöll också roliga människor, och när jag väl var i skolan på det ordinarie pluggandet träffade jag ju faktiskt också männiksor. Jag ska inte påstå att jag levde i någon typ av isolation, för det vore en skär lögn, men det där med att bara sitta och umgås med några utan att fylla någon funktion tyckte jag mig oftast inte riktigt ha tid till. Så var det, fast jag inte riktigt såg det så nu. Upptagna liv är värdefulla liv, tänkte jag och levde på.
Nu har jag värderat om. Jag vill ha fritid. Det är fint. Jag gillar det, och jag tänker passa på att utnyttja alla tillfällen som ges när jag nu "bara" pluggar heltid.
Jag har det helt enkelt bättre nu än jag haft innan, tänker jag. Och vad jag mer tänker är att jag oftast tänkt så i mitt liv. Man ska inte sörja det man saknar utan glädjas åt det man har, säger väl de kloka. Men jag saknar inget. Det är sant. Jag är inget vidare bra på att sakna. Jag vet inte om det är en brist eller en tillgång. Jag har förlorat männiksor och platser längs min livsstig, men har allt som oftast nästan lite kallt och osentimentalt bara rakt av accepterat att det blir så. Sällan kommer jag på mig med att vilja gå tillbaka i tiden. Alldeles för nyfiken, ivrig och otålig på att få veta vad vad som ska hända härnäst, för att vilja ha tillbaka något som varit.
Att jag nu försöker hylla mig själv med att tala om att jag är en fena på att leva i nuet är inte riktigt riktigt. Jag är alltför ofta och far i framtiden, och tänker på vad jag vill och ska göra. Men i det förflutna är jag sällan och härjar.
När jag funderar över vad det är som driver mig vidare i livet, och på vad det är som faktiskt får just mig att släpa mig upp ur sängen på morgonen istället för att ligga kvar och dö, blir svaret ganska enkelt: Nyfikenheten på vad som ska hända härnäst. Och om någon frågar mig vilken vecka i livet jag skulle vilja leva, av alla de veckor som gått och som jag haft, skulle jag inte välja någon. Jag skulle välja den kommande, eftersom det är den enda veckan jag inte levt än, och där jag inte vet vad som ska hända än.
//s.

Om lymfödem, Morfar, träning, och förmågan att backa tillbaka till fungerande startegier istället för att finna nya.

2011-04-25T23:23:00.002+02:00

Klockan är snart halv 12, jag letar, måttligt inspirerad, fakta om lymfödem i funderingar över när jag i mitt framtida yrke ska ha nytta av att veta något om några ödem i ett system jag ännu vet föga om. På min just avklarade praktik stötte jag minsann inte på minstaste anstymmelse till vare sig lymf eller ödem.
Men det var inte det jag skulle tjata om. Det jag ville ta upp var egentligen vårt förtvivlade stora utbud av tidningar. Så fort jag ställer mig i en någorlunda välsorterad hylla av tidningar hittar jag dem. De med Blossom eller nån annan leende dam på framsidan, och som lovar att de ska innhålla en smärre uppsjö av tips på hur man kan sno ett måttband runt midjan, och innan sommaren är här behöva omkring 8-10 centimeter mindre av det där måttbandet. Man känner igen dem just på det drä framside-leendet. (Förlusten av de där centimeterna tycks alltid framkalla ett enormt leende.) För att lyckas är det dock av stor vikt (för att inte säga totalt avgörande) att man håller sig med rätt skor, ventilerat träningslinne, tajta byxor (naturligtvis korta, långa, ännu kortare och fodrade om väderleken på gymmet skulle skifta) och gärna någon exklusiv dryckflaska. (En gammal lokaflaska kommer per automatik reultera i att knappt en 3 centimeters förminskning är det bästa man kan hoppas på.) Då mestadels av lönen är spenderad på träningskläder kan man dock långt ifrån ropa hej, och tro att det är okej att lägga återstående delar på sånna triviala ting som hyra, eller något eventullet nöje. Nej, sen är det dax för kokböckerna: GI, LCHF, Stenålderskost, Raw-food. En djungel hade varit lättmanövererad i jämförelse.
Och det är här jag vill lägga in min lilla idé. Den kan tyckas futtig. Löjligt enkel. Så enkel att inga Wellness-spalter behöver skrivas. Det är här Morfar kommer in i bilden. Jag nämnde honom i rubriken för den som minns. Jag drar mig tillbaka till minnet av ett kort på nämnde man, taget för sisådär 60 år sedan. Han står med bar överkropp, och han ser STARK ut. Magrutor, seniga armar. Ingen kroppsbyggare, men STARK. Och jag kan lova att han är lyckligt oventande om både protein-shakar, obegripliga bokstavskombinationer och rå mat. Han har sannerligen inga dyra skor på fötterna, och några ventilerande linnen eller hur de förhöll sig till kosten på stenåldern vet han absolut ingenting om. Utan att någonsinn ha frågat kan jag dessutom gå i god för att han aldrig besökt ett gym, att han inte vet något om öppna, och slutna träningskedjor, hantlar eller bodypump. Han är inte ens ute och springer. Och han handlar definitivt inte tidningar med Blossom på framsidan. Ändå är han STARK.
Varför? Jo, utan att ha en aning om det tränar han nämligen funktionell träning. Han gör sånt vi är skapta för. Han skottar snö, hugger ved, springer efter förrymda djur, gräver upp potatis och välter upp nya land att odla i. Utan att veta det aktiverar han en hel mängd musklegrupper samtidigt, och utan att veta det utför han den idag så eftertraktade förbränningsträningen hela dagarna. Äter gör han med största sannolikhet också bättre än vad de flesta idag gör. Han äter det som bjuds, precis som så många idag. Skillnaden är att det för honom inte bjuds findus färdiga paj till lunch, och en skål chips på fredagskvällen.
Vad vi idag borde göra är enligt UTs mening att istället för att så förbrilt leta efter nya träningsformer krävande specialutrustning i form av ventilation och kokböcker, eller nya dieter, vända rakt om. Vi borde ge oss tillbaka i tiden. Vi hade en gång ett fungerande koncept. Varför vänder vi oss inte bara om och tittar på det istället för att så ivirgt jaga nya upptäckter?

För övrigt är jag inte så naiv att jag tror att alla var perfekt tränade för 60 år sedan. Och för övrigt vet jag att man med hjälp av vikter och isolerande träning kan förebygga skador, något som Morfar nog troligtvis var olyckligt ovetande om. Men mitt enkla tips är att i möjligaste mån träna så som människan är byggd att träna. Oregelbundet, hoppandes, klättrandes, bärandes, kutandes och lunkades.
Säger hon som:
- I alla fall befinner sig bland vikterna på gymmet nån gång i veckan
- Som dagen till ära inhandlat två ventilerande tröjor, och som drömmer om ett par fivefingers...
- Som vet att Björn Ferry tog OS-guld på LCHF-diet...
- Men som faktiskt också hoppar runt en hel del i skogen bland träd och stenar.
Man ska inte vara för principfast. Men en endaste blick bakåt i tiden istället för i någon tränings-gurus klämkäcka månadskrönika tror jag faktiskt hade gjort gott för många!
//s.

"Jag får liksom ingen ordning på mitt liv...

2011-04-09T10:36:00.005+02:00

...det kan va så förförligt, det kan va så bra". Lars Winnerbäcks ord, men kunde likväl varit mina. Just nu är det så bra. Vintern och den tidiga våren var hård. Sjuk mest hela tiden, ingen ordning på träningen, deppad och stressad över allt. Men nu, nu är det fint. Ibland vet man inte riktigt vad det är som gör det så bra, men jag accepterar bara att det är det! Jag är oslagbar, kan saker, kommer fixa tentorna, är frisk, har trappat upp träningen fint, och blandat gym, MTB, inlines, löprundor utan strikta klockor, lite fotboll och innebandy och kommit upp i en ganska fin kvot. Jag har ledundersökt några timmar med M i veckan, och känt att kommande tenta går att fixa. Jag har (nästan) sista-minutat in ett arbete i veckan, och jag vet att det är så det ska vara. Jag kan inte vara som överambitiösa själar som är klara med saker veckor och månader i förväg. Jag måste göra saker som jag alltid har gjort: I sista minuten. Jag är sån. Jag vill vara sån. I veckan planterade M tanken om sabatsår och VFU-praktiker utomlands. Jag har inte drömt på länge, och jag känner att det är dax nu. Jag hade bestämt mig att fixa den här utbildningen, utan pauser, utan stopp, utan att vara någon annanstanns i Linköping. Men, fan, jag är ju drömmaren, jag måste få leka med tanken att det eventuellt kan hända något oförutsägbart under de här 3 (snart 2) åren.

Tror jag ganska bra sammanfattat varför livet är så bra ovan: Friskheten, träningen, drömmarna, sista-minuten-tänket. Det, OCH: Jag har lyckats installera ett virusprogram själv, det har varit underbara helger med fest och utklädnad. Det har varit picknick, fredagsmys och pyssel, tapasmiddag, Aragon-besök och VÅR! Och sist, och mest: Idag åker jag till L för två veckors praktik i Ronneby!

Lyssnar på Wiehe i skrivande stund: "Nu blir det bättre, nu blir det bra." Men det behöver fan inte bli bättre nu. Det är bra nu!

//s.

Allra finaste PIFF och PUFF som vodkaflaskor på NH!

En oros-själs funderingar

2011-03-28T21:58:00.002+02:00

M har fått jobb i Skåne och ska flytta. Han har blivit ett så återkommande inslag här hemma att det nästan kommer kännas lite tomt... Men egentligen var det inte det jag skulle komma till. Min poäng här ligger i följande: M är sjukgymnast, och när han tvingas tacka ja till ett jobb 60 mil härifrån på grund av rådande jobbmarknad undrar A om jag, som ju är i färd med att skola in mig på samma bana, undrar vad det är jag gett mig in på. Mitt svar: Ett rungande nej. För min första tanke är inte: "Stackars människa som måste ta sitt pick och pack och dra till Hässleholm". Istället blir det: "Gud, vad kul! Spännande att få starta upp nått nytt!" Hässleholm lär på intet sätt vara paradiset på jorden, det lär med största sannolikhet ha föga saker som ingen annan håla någon annanstanns har. Men endå: Något nytt! Ett äventyr! Ungefär just så ser jag på en flytt. Det tragiska i det hela är att jag inte är ute efter att flytta till något för gott. Jag är alltid enbart ute efter äventyret. Förnyelsen. Sen tröttnar jag och vill dra. Jag har föreslagit för L att vi ska flytta någon helt annanstanns när jag utbildat mig färdig. Starta upp något nytt. Realisten i vårt förhållande suckar: Men Sara, hur kul är det? Säg att vi köper ett hus någonstanns du vill, och så bor vi där ett tag, och sen efter ett år har du plötlsigt tröttnat och vill någon annanstanns, det funkar ju inte. Nog har han rätt alltid. Tråkigt rätt. För för min del är det när jag tvingas skapa en vardag någonstanns som det hela blir jobbigt. Jag vet att det är därför jag dragit på det ända sen jag slutade gymnasiet. Enligt folkboföringen har jag bott på 3 adresser, 4 om man räknar med mammas och pappas. Egentligen har jag bott på 11 olika. Om man räknar alla flyttar fram och tillbaka, och alla mellanlandningar kommer man upp i flyttsiffra 17. De flesta har visserligen inte gått särskillt långt, men nyhetens behag kan finnas även på nära håll, bara den är, just det- NY! Nu har jag dock faktiskt gett mig på att skapa något hållbart, och jag har lyckats. Jag har någorlunda kommit till ro, och faktiskt skapat någonting som liknar en vardag här. Det är bra för att vara mig. Jag trivs. Jag har det bra. Likförbannat: Om någon skulle föreslå mig att flytta till ett vegankollektiv ett par mil utanför Linköping skulle jag säkert jubla och genast överväga att flytta dit. I den eviga jakten på något nytt. //s.

Omkullcykling, utklädnad och basala eländen...

2011-03-24T15:05:00.002+01:00

Torsdag. Snart ytterligare en vecka har gått.
Jag har:
- Rytmiskt dansat runt i missionskyrkan iklädd volleybollshorts, vit skjorta (hur stavas det?), ett kilo hårvax och rött läppstift.
- Tränat fotboll! Wie! Hängde med S till Sturefors damlag. Sturefors damlag avslutade för övrigt tydligen sina träningar med balansövningar. Ett ben. Slutna ögon. Jo, jo... Tränare kommentera: Här borta går det bra, men Sara ser ut som ett Jas- plan... Det var första träningen, och nej, det fanns ingen annan som hette Sara där...
- Cyklat omkull. När is, snö och oframkomliga cykelvägar är ett minne blott, då cyklar jag omkull?!
- Fösökt få klart mitt Basal-kroppskännedoms-arbete. Jag började för en halvtimme sen och har redan tröttnat.
- Blivit ytterligare irriterad på basala eländen. Om boken man läser har en kvinna iklädd opassande jeans, randig tröja och en stråhatt, och därtill står med armarna riktade mot skyn i nån slags böneställning utvecklar åtminstone jag en viss skeptisk mot ämnet i fråga. Och om det på första sidan i boken i kursiv stil står Men kroppen kan inte läsa själv, minskar inte den skeptisen...
- Insett att det snart är helg. Imorgon ska jag och F ut på MTB, och sen har vi gympa, och det ska bastas å drickas öl, och lagas våfflor, och på lördag är det fest. Fint är vad det är. Mindre fint är att söndag måste innebära plugg och städning, men mottot en dag i taget är inte att underskatta!
//s.

Veckor kommer, veckor går, den oflitige bloggaren består...

2011-03-20T16:46:00.002+01:00

Summering av liv sen sist:
Föra helgen: Mamma-besök! Fintfintfint! Vi äter, går på stan, fikar, äter, umgås, njuter och ser melodifestivalen på mammas begäran. Kort och gott: Vi har det bra! Helg avslutas hos M med koordinationövningar till gympapass och basgruppsplugg.
Jag lär mig: Gå sidosteg och citronsyracykeln.
Sen söndagskväll avslutas med att A och M har storstäd här hemma. Av någon anledning åker våra pojkvänner alltid på nån otacksam städsyssla här i Berga. Avloppet till badkaret har L städat och söndagskvällen till ära åker en förvånad M på avloppsrensning av handfatet och moppande av golv...
Veckan:
- Vi skriver rörelseanalysrapport.
- Jag friskar till allt mer.
- Har vattengympa, spelar innebandy och volleyboll och går på klassens gympapass och övar upp koordination.
- Skriver klart gymparapport och övar på gympapass till födärv. Tyvärr är flitens lampa inte alltid på. Fredagen till ära finner vi oss plötsligt göra helt andra saker än gå rytmiskt i takt. J står på händer, M som har försovit sig och cyklat för fort tvättar bort svett i handfatet och jag och I dansar tryckare... Mycket märkligt att jag aldrig lär mig stegen.... Eller?
Helg igen:
- L på besök, och här återknyter jag till avsnittet om pojkvänners duglighet vad det gäller att skapa ett fint hem. Han handlar utemöbler till oss! Så nu har jag spenderat stora delar av söndagen utomhus på balkongen sittandes i dessa vansinnigt fina möbler!
Annat som är värt att notera:
- Inte mycket. Jag ska träna fotboll i morgon om jag hinner.
- Jag har fått en gitarrstämmare och sommarjobb.

Inget mer värt att notera. Klart slut.
//s.

Den exotiska upplevelsen av att gå till tandläkaren...

2011-03-10T21:05:00.002+01:00

...provar jag idag. För när man slutar vara sjuk får man istället tydligen en styck svullen visdomstand med tillhörande varbula. För att sluta vakna om nätterna av dunkande käke beger jag mig till tandläkaren. Eller rättare sagt: Jag får först komma till en, inte helt välorienterad, tandsköterska. Hon börjar med att rensa tandsten. Hon kör in ett vasst, spikliknande verktyg i mina rader av tänder, och tycker tydligen att hon borde täcka in även mitt tandkött i sin undersökning. Spik mot tandkött: Jag hoppar till:
"Oj! Är du lite nervös?"
" Nej, men mitt tandkött innehåller känsel, OCH (tro det eller ej) smärtreceptorer, och dessa reagerar, hur otroligt det nu än verkar, på spikar som sticks in i sig" försöker jag säga, men med tre tandläkarverktyg och en deciliter spott i munnen blir denna mening lite svårfomulerad och jag får nöja mig med ett nej.
Tandsköterskan låter sig inte övertygas, hon tror fullt och fast att jag är nervös, och väljer att lägga baksidan av sin plasthandske-beklädda hands fingrar mot min kind, och klappa mig över kinden?! Nej, jag var 25, INTE 5...
Sen ger hon sig på visdomstanden. "Jag tror du tuggar på ditt tandkött...."
"Nej, det tror jag faktiskt inte", försöker jag, tämligen övertygad om att jag faktiskt hade känt det... Tandsköterskan låter sig inte övertygas så lätt. Det här med att tandkötts smärtreceptorer är tydligen något helt nytt för henne...
Slutligen kommer så tandläkaren in, konstaterar att jag, hör och häpna, inte biter mig själv, och att det är inflamerat, och att hon ska döda min bula med bakteriedödande...
Det gör ont, men vad dagen lider blir det faktiskt riktigt skapligt i min tand!

Det var det. Dagens grej. Fortsätter sen hem till M. Vi pluggar. Vi skrattar. Vi dansar till vårt gympapass. Jag spiller saker. Hon suckar. Allt är som vanligt.

Övriga upplysningar om mitt liv:
- A bakade semlor härromdan. En hel plåt! Jag åt semlor tills jag mådde illa.
- Jag har gett upp träningsuppehållet, och gått på idrottstorsdagen idag. Fullt ös. Fullt med vinnarskallar. En styck blödande armbåge. Jag älskar närkamper och bollar!
- Jag kan snart allt om Kongos historia. M håller av någon anledning ett föredrag för A om Kongo i köket.
Slut på övriga upplysningar.
//s.

Vid liv igen!

2011-03-06T17:01:00.002+01:00

...influensa och hosta och tillhörande nergånghet och depression börjar släppa! Underbara känsla. Eftersom jag alltid tror att jag har fått någon slags åkomma som kommer att resultera i döden när jag bli febersjuk är det extra jobbigt att vara sjuk om man heter Sara. Å andra sidan blir jag lika glad och nöjd var gång sjukdomen börjar släppa och det visar sig att den faktiskt inte alls ledde till döden! Idag är en sådan dag: När jag förstår att jag inte ska dö utan ser livet återvända. Livet återvänder medan jag tittar på ett soligt vasalopp på TV i kombination med grötätande och läsning om anaerob och aerob förbränning. (Helt omöjligt att stänga av TV, inte bara för att jag ville se vem som vann, utan också för att det ju så fantastiskt lämpade sig att titta på ett vasalopp med en frågeställning till nästa basgrupp om vad som sker i kroppen när man går in i väggen. Filmen vi fick att koppla vårt basgruppsscenario till var just den då Jörgen Brink gick in i väggen, och med just denne man i tätklungan i Vasaloppet hade det ju varit oförlåtligt att stänga av.) Vidare hänger jag tvätt på balkongen, J kommer förbi en sväng och hämtar en bok, och påpekar att vår fysiologibok som vi är rekommenderade allmänt går känd som Kalle-Anka-litteratur på läkarlinjen... Jo, tjena, och jag som har svårt att förstå den. Sannerligen tacksam att jag inte huserar på detta program. Hon verkade stressad, inte märkligt...
L kommer förbi och lämnar min cykel, och påpekar hur otroligt dålig den är, och att hennes pojkvän lånat den med kommentaren att: "Den tjejen som äger denna måste minsann ha jävla benmuskler!" Inte konstigt att jag alltid cyklar sist med andra ord. Är uppenbarligen inte mig eller mina ben det är fel på, utan min cykel, vilket ju känns bra...
Och för övrigt: A & K kommer hem ikväll, och jag kommer ur min isolation. Jag ska duscha och komma ur mitt sunktillstånd, och jag ska gå och handla middag, och laga middag, och komma ur mitt diettillstånd. Imorgon ska vi undersöka ryggrad och snickra gympapass. Ja, kort och gott: Livet är tillbaka igen!
//s.

Fredagsdeppar

2011-03-04T17:45:00.003+01:00

Om fredagskvällen blir betydligt ljusare av att man inser att "Grabben i graven bredvid" går på tv har man ingen rolig fredagskväll, och nej, så är inte fallet här. Det tänkta göromålet var inflyttningsfest, men det satte mitt havererade imunförsvar stopp för. Ska därför vara hemma och hosta alldeles ensam, med undantag för den där grabben i graven som jag ju nu upptäckt ska hålla mig sällskap ett par timmar.
Varit sjuk hela veckan. Idag släpade jag mig i alla fall, drogad på alvedon, till skolan där jag mötte en mannfallen klass som titt som tätt utbröt i en kackafoni av snytningar och hostningar. "Jag vågar ju inte gå nära er!" kommenterar ena läraren det hela och tassar iväg mellan massagebänkarna...
Ja, så, så är läget. Ganska B, med andra ord. Och det blir inte bättre av att veta med sig att man missar saker i skolan av att ligga hemma, och det blir inte bättre av att det fortfarande är snö och minusgrader, och det blir definitivt, och sannerligen, inte bättre av det här eländes distansförhållandet. Hittar mig själv på arbetsförmedlingens sida letandes jobb i Blekingetrakten för att få komma hem till L. När lokalvårdare börjar intressera mig drar jag öronen åt mig och börjar förstå att det hela kan handla om en tillfällig influensa-depression...
Vad som läget dock faktiskt blir bättre av är att jag bor med K&A. Tänk att ligga hemma utan att se röken av en själ på flera dygn. Jag hade dött. Nästintill. Igår kväll kommer A hem från bio, gör varm mjölk med honung och hämtar täcke och kudde till mig (då jag bestämt mig för att pröva lyckan på tv-soffan, då sängen inte funkat nån vidare nätterna innan), och stoppar om mig så där som mammor gör med en när man är liten. Sånna saker är ändå värda att notera. Sånna saker gör att man överlever influensor, tror jag. Det, och grabbar i gravar....
//s.

Ett kallt golv, julpynt och obefintlig motorik

2011-02-28T21:28:00.003+01:00

Spenderar natten på golvet på HU. Kravallkö på schemat, och jag, M och L landar i skolan kl 12 mitt i natten för köandet. Kurar ihop oss på golv, respektive soffa, och nånstanns tre timmar senare efter dansbandslyssnade, kexätande, varm-choklad-drickande och OC-tittande slocknar faktiskt jag på min medhavda filt och kudde och sover ganska gott till 7snåret.

Dagen fortsätter som såhär: När det äntligen är dax för efterlängtad förmiddagsrast och kaffe hinner jag dricka hela två klunkar kaffe innan jag med min vanliga tonårsmotorik, som tydligen är en kvarblivning som aldrig tänker lämna mig, välter ut resterande kaffekopp.... M dör, och tycker att hon känner sig tvingad att fota kaffe-golvet: "Om S har tråkigt på sin parktik skickar jag denna bilden. Den livar nog upp henne..."

Dag fortsätter: Lunch. Jag har glömt bestick men får låna 2 knivar, som jag envist får spetsa upp mina klyftpotatisar på... Går jättebra... Sen får jag faktiskt i mig en hel kopp kaffe, vilket jag känner är värt att notera här...

Vidare pyntar vi ihop låtar till vårt tjockis-gympa-pass, och efter detta tar jag mig hem, och packar upp min väska, som förutom ledundersökningsböcker, innehåller en julgranskula?!

Har inga kommentarer till det inträffade mer än att jag bestämt vet med mig att jag INTE trodde att jag skulle bedriva julpyntande i skolan när jag packade min väska....

Annat att rapportera: Helgen var fin. Överfull (inte direkt jag, men okej, jag kan ha gjort en liten vurpa på cykeln) kravall i torsdags, och finbesök på fredagen. Skridskoråkning och hockeymatch. Fin helg. Kostar på mig att infoga en helgbild, som får avsluta detta inlägg!

//s.

Gläds åt det lilla...

2011-02-23T21:30:00.002+01:00

Försöker mig på att glädjas åt det lilla här i världen, och det går ganska bra:
Min lilla glädje-lista följer här nu:
- Jag frisknar till! Underbara känsla med en kropp som fungerar igen! Provade ju, det av alla så rekommenderade, men komplett värdelösa, knepet att träningsvila förra veckan. Och vad hände? Ja, inte frisknade jag till i alla fall. Nu har jag inlett denna veckan med 3 dagars träning, bafusin, streptil, överdosering av mat och C-vitaminer, och nog tusan fungerade det mycket bättre!
- Jag har välsignats med flera sovmornar denna vecka. Underbar känsla när resten av vår lilla familj vaknar och stökar runt i köket och man själv vaknar av deras frukost-görande, och inser att man bara kan ligga kvar och lyssna till deras trötta morgondiskussioner om sångröster och ägg.... Det är riktigt fint.
- Min lilla familj. Jag älskar att ha några att komma hem till. Två brudar, och titt som tätt två pojkar. Här är alltid folk, här diskuteras alltid något, här händer alltid något. Det är också fint.
- Det är lugnt i skolan! Denna veckan, och sen är det slut med det. Men varför ska man inte glädjas så länge det går?
- Trots att det är kallt är det faktiskt ganska fint när det är kallt. Cyklar över bron på väg till skolan härrom morgonen. Solen skiner, snön gnistrar över vattnet, och på fågelspåren på isen. Ja, det är klyschigt, men jag kan inte låta bli att stanna lite (fast jag är sen, förstås...) och tycka att det är fint.
- Skolan har investerat i en ny micro. Och matkön har väl minskat i snitt en halvmeter, i alla fall...
-Det är kravall imorgon!!

Inte riktigt lika glädjande...
- Det fortsätter att vara kallt. Jäkligt kallt. Särskillt om man är ute och springer. Jag förfryser två ben, en näsa och fyra fingrar...
- Min koordineringsförmåga. Som förberedelse för vårt kom-igång-gympa-pass för överviktiga som vi ska hålla gick vi idag på friskis&svettis start-gympa. Vi, och 10 orytmiska pensionärer. Och, jo, visst, jag VAR bättre än dessa, men i jämförelse med den lite rultiga ledaren som av synen att döma borde vara i snart uppnådd pensionsålder, var jag inte mycket att ha... Och får man stanna i flera övningar för att koordinera ihop rörelserna är det nog en liten hint om att det finns mer att önksa av denna förmåga hos undertecknad...
//s.

Listar veckan

2011-02-16T21:45:00.002+01:00

Veckans...
...bostad: Bor hos I med valp. M är i fjällen och vi vaktar Wilda ihop. Vecka kommer därmed att innehålla bra mycket fler skogspromenader och blöta fötter än vanligt.
...träning: Försöksperson i rörelselabbet. Gör, bland lite andra galenskaper, maxbelastning på ben. Inser att detta är ett moment jag aldrig tränar, aldrig har tränat, men förmodligen borde träna med tanke på hur fullkmligt urkass min benstyrka är. Springa kan jag- i evigheter, men spänna mina muskler till max, utan upplevlese av att mina samtliga befintliga muskler i benen går sönder, kan jag inte.
...extrema irritation: Halsont, förkylning IGEN! Jag är aldrig sjuk, men nu har jag fan dragits med en droppande näsa, alternativt kräkningar, feber, ont i halsen eller allt i ett, halva jävla vintern. Sist min träning hade någon rätsida på sig i mer än en vecka var väl i början av december nån gång.
...kroppsnoja: Nån stanns har jag för mig att min vikt aldrig förändras, och varit ganska nöjd över detta. Om jag ville någonting med den har det varit att bli starkare och få lite muskler (förslagsvis i benen) men nu har jag fått bekräftat att den tycks vara helt på väg åt motsatt håll. En riktig våg på det där eländes rörelselabbet visade mig flera kilo mindre än önskat. Och då nojjar jag och tror att min styrka är på utgång...
...klapp på axeln: Är igång med Basal kroppskännedomsuppgiften! Hur tråkigt det än är har jag legat och andats i över en kvart på golvet...
...glädje: Jag och I styr kosan mot Blekinge imorron. Ska fira Ls födelsedag och klippa mig!
...frostskada, alternativt, onda cirkel: Mitt cykellås. Det fryser. Jag häller vatten i det för att det ska tina. Vattnet jag häller i fryser till nästa gång jag ska ha cykeln, och jag häller i nytt vatten.... Med andra ord är jag och mitt lås relativt ense om att det är helt okej om plusgraderna börjar trilla in närsom!
...circus: Måndagen. Jag har ont i halsen, och sover i runda tal en timme, alternativt ingenting alls natten till denna dag. Ska vara i skolan hela dan. Somnar på första föreläsningen. Mår dåligt. Får hoppa över fotbollsträningsen jag lovat S att följa med på. Ska cykla hem till Berga och hämta grejer efter skolan då jag upptäcker att cykellås fruset. Toan där jag försöker hämta vatten för att tina lås visar sig vara UTAN varmvatten. Jag ger upp, och bestämmer mig för att ta en buss- som aldrig kommer! Väntar i 25 minuter, förfryser 4 tår, och trängs sedan på en överbelastad buss där halva Linköping bevisligen tagit plats. Kommer hem, och tinar tår i badkaret, och när jag äntligen blir färdig för en välbehövlig powernapp ringer I som har en plåt potatis i ugnen och en borttappad nyckel i snön.... "Släng dig i en taxi och kom med nycklen- NU!"
Kväll avslutas sedan hos M med att jag kladdar ner ytterligare en duk, den här gången med ost och gurka (förra gången slog jag till med färgpennor), och får ett eget matunderlägg som är avtorkbart, samt en upplysning i stil med att jag är ganska hopplös...
...tävlingsjävel: Jag. Trots utebliven sömn, förkylning och halsont testar vi lite uthållighet på färdigheten i måndags. Plankan är på tapeten. Normala värden att klara anges som 1 - 3 minuter. Med andra ord: Sara bara måste klara 3 minuter. Sagt och gjort, och en död Sara klappar sig lite på axeln (andra klappen denna vecka med andra ord), och är sen knappt återupplivbar på flera timmar...
Det var denna vecka. Eller halva i alla fall!
//s.

Den ultimata dragkampen

2011-02-06T15:27:00.002+01:00

Har ryckt upp mig sen sist. Helgen har varit ultimat. Kravall, Kårallen, fylla och overall i torsdags, följt av finbesök fredag, lördag, söndag. Vi går på bio, hyr film, käkar godis, och åker till Gästgiveri utanför Malexander och vandrar runt Sommen och äter extremt god mat. Livet är bra igen. Det regnar och ruskar och vi är ute hela dan, ändå är det bra!
Vi diskuterar framtid och liv, och jag har kommit fram till en sak denna helg. L och mitts förhållande är lite som en ständig dragmap. Två stycken själar med extremt hårda viljor har funnit varandra och bestämt sig för att leva tillsammans, men står ständigt ändå och drar åt olika håll. Jag vill till andra sidan jorden, L vill bygga upp ett hus och slå sig till ro. Jag vill ha äventyr, han vill ha lugn och ro. Jag vill ha fläkt och vind, han föredrar stilje. Och någonstanns just där tror jag att hela nyckeln är. Vi kollade på "I rymden finns inga känslor" i fredags, där en av huvudpersonerna jämförde förhållanden med magneter. Är magneterna helt olika dras de till varandra. Vi är magneter. Så jävla fulla med olika laddning att det tillsammans blir optimalt. Vårt förhållande må vara en dragkamp, men aldrig med ett slakande rep. Vi drar båda lika stenhårt i varje ända. Vi drar till båda två hamnar på en och samma sida. Ett slakt rep, och det hade varit en situation där ingen av oss ville något, och är det något jag inte stått ut med är det en person utan någon vilja eller egna idéer om livet. Jag vet att vi funkar ihop just för att vi är så olika som vi är.
Jag har gjort en annan upptäckt i helgen: Jag blir aldrig vuxen. Jag tror jag har gjor den innan, men jag kanske har accepterat den nu.
Jag säger det mest för mig sälv när vi står på en stig och jag, som vilken 5½-åring som helst, faccineras av vattnet som rinner under isen: "Jag blir nog aldrig riktigt vuxen." "Ne, jag har börjat ana det..." hör jag L mumla där framme...
Om jag ser ett träd vill jag klättra upp i de, en isfläck och jag vill åka kana, en böjd pinne och jag vill bygga en pilbåge, ett rinnande vattendrag och jag vill bygga en fördämning, en boll och jag måste sparka på den, vatten, och jag vill helst bada... Jag är sån. Jag accepterar det. Det, och att vårt liv alltid kommer att vara en dragkamp. En underbar dragkamp: Mellan ett ivirgt barn med för mycket drömmar och vilja, och en lugnande människa som ser livets realistiska sidor och håller nere barnet på jorden. Det kan ju inte bli annat än bra det här!
//s.

Drakar och motvind...

2011-01-31T22:17:00.003+01:00

Jag har läst nått citat som lyder "Det är i motgång en drake lyfter". Och det känns som det är lite motvind nu. Snålblåst. Livet blev lite för bra där efter tentan när jag flög runt på rosa moln, och riktigt provade på begreppet ledighet. Låg på stranden och läste aftonbladet och glömde bort hur det kändes med röriga anatomi- och fysiologiböcker och innebörden av begreppet saknad. Men nu är jag alltså där. Som om jag börjat tvivla på att det verkligen är detta jag vill. På om jag orkar kämpa i tre år med en utbildning ut till en osäker och dåligt betald arbetsmarknad. Kommer jag verkligen brinna för ett jobb så? Så, så att det är värt det? Är det inte egentligen fritiden jag eftersträvar? Mycket fritid, och ett lätt jobb, som jag skiter i, men ändå håvar in nog på för att ombesörja vad jag egentligen vill göra. Arbete och kärlek gör människan lycklig lär väl Freud ha sagt. Det kanske är sant, det kanske är värt det, trots allt. Men Freud var väl å andra sidan en ganska galen nisse... J som jag pluggade psykologi med, för vad som känns som en evighet sen, hade en filosofi om att hon helst av allt ville bli hemmafru. Jag förstod henne föga den gången, men tyckte ändå hon var ett roligt inslag i min vardag med sina halvförbjudna åsikter som hon villigt stod för. Nu förstår jag henne. Tänk att vara ledig jämt, och göra just det jag vill- jämt. Eller nästan jämt. Ett industriobb, och sen massa tid för allt det där som kallas fritidsintressen. Jag har liksom tidigare sett det som att fritid var något fult. Att endast okreativa hade mycket fritid. Jag har värderat om en del. Men fråga underteckand velpelle om en månad, så har hon väl ändrat sig igen...
Hela hösten har valet att flytta hit och börja den här utbildning kännts som det absolut bästa jag någonsinn gjort, och egentligen tror jag fortfarande gör. Egentligen klämmer nog den här skon någon helt annan stanns. Den klämmer för att det är två fyrbenta filurer, och främst en tvåbent, som inte bor här. Det var det där med saknaden som jag inledde med. Och den är så jävla hård just nu. Just nu känns det inte som att ses i snitt varannan helg räcker. Det är underbart, men det är kort! Jag behöver det där vardagliga. Krypa ihop tillsammans i soffan och se bygglov, eller vad det nu är han brukar tycka om att se. Det behöver jag nu. Jag behöver någon som ligger och väntar på mig under täcket som jag kan skeda in mig hos. Som varje dag påminner mig om att jag egentligen visst tycker det är värt tre års plugg mot en osäker arbetsmarknad för något jag verkligen tror mig vilja jobba med. Jag behöver det nu. Mer än något annat, och det är svårt att förstå att den vardagen kommer att dröja 2½ år till, i alla fall. Det är liksom mycket motvind på en gång för draken...
//s.

Sällan har livet varit så fint!

2011-01-11T14:06:00.002+01:00

Tenta är över med lyckat resultat, och jag har ALDRIG, nej, faktiskt ALDRIG varit så lättad och känt mig så lyckad som just nu. Jag har haft tentor förr, nog det. Men jag har aldrig ritkigt brytt mig om resultatet av dem. Aldrig på riktigt ansträngt mig för att klara dem, och när jag klarat mig har jag lett lite, ryckt på axlarna, och tyckt det varit skönt att slippa göra en omtenta. Firat med att jobba lite extra, eller nått i den stilen, men inte med att hoppa/ alternativt sväva fram i korridorerna och krama allt jag ser av likasinnande människor vars ångest också släppt av att godkänt-rutan kryssats i. Jag har aldrig i mitt liv ansträng mig ens 50% inför någonting som jag gort inför denna tenta. Aldrig våldfört mig på min hjärna så brutalt som jag gjort under dessa 8 dagar. Tryckt och bankat in vart enda fäste, varenda muskel och ligament, tills jag somnade med anatomimoken framför mig, drömmandes om latinska ord. Jag skulle för 10.000 kronor inte uppleva denna veckan en gång till. Jag har aldrig provat på att helt lägga undan mitt liv och i panikångest, sömnlösa nätter och illamående dagar försöka fylla skallen till bredden. Men nu är det över. Jag ska inte tvinga på min hjärna ett smack på nästan två veckor. Jag ska äta och sova igen vad jag missat, och jag ska åka vidare på mitt moln av lycka. Det vankas tentafest. Det vankas ett liv att få tillbaka, det vankas semester. Egentligen kan jag sammanfatta allt med ett enda citat: "Idag är jag en stjärna som ingen kan ta ner!"
//s.

Bloggaren som kom av sig..

2010-12-29T18:00:00.002+01:00

...men som nu återuppstår. Mitt i Tenta-P. Sannerligen ingen tid att sitta här, men just nu sitter jag här, bara för att få skriva av mig om livet, och mina funderingar kring detta märkliga ting i allmänhet.
Just nu, när jag är så full av muskler och dess fästen och ursprung att jag idag ätit tre skumtomtar till lunch, funderar jag över vad jag skulle gjort om jag inte haft så fullt upp med dessa muskler, eller med något annat, som jag alltid tycks ha.
Det är bra att ha saker att göra. Det är bara det att någon tid när jag inte har det liksom aldrig lyckats infinna sig i mitt liv. Jag vill aldrig att tiden ska gå snabbare. Önskar aldrig bort dagar, utan istället är mitt ständiga huvudbry hur min tid ska räcka till. Jag vill för mycket. Jag vet. Folk som letar efter nya fritidsintressen är folk som är extremt olika mig. Jag blundar för att inte hitta fler...
Men låt mig leka med tanken. Om jag varit ledig (förutsatt att jag haft lite pengar också), vad skulle jag gjort? Jag leker alltid med den tanken, och jag har en lång lista i någon hjärnlob där man gömmer drömmar.
Jag skulle: Ge mig ut på äventyr! Cykla runt med min nya MTB och se skog och berg flyga förbi. Cykla Sverige runt, kanske?
Leta rätt på några grottor! Pappa brukade ta mig med till ett gäng grottor utanför Kallinge när jag var barn. Dit skulle jag cykla och krypa runt. Jag skulle köpa ett par klätterdojjor, och ge mig ut och leta rätt på några berg att bestiga. Jag skulle gå till biblioteket. Bara gå runt där och låna böcker. När jag går på biblioteket fäktar jag runt som en dåre för att på minimal tid finna de böcker jag är på jakt efter, och ser förundrat på männiksorna som i godan ro sitter där och läser dagstidningen. Jag skulle vara en sån människa i ett par dagar. Läsa gamla böcker: LO, Moa Martinsson, dagstidnigen flera gånger....
Jag skulle ta rosa bussarna till Afrika. Se djur och männiksor. Åka på en hel mängd blandade äventyr: Tänk Nepal, Indien, Galapagos, Guatemala, till berg, gröna skogar, Asien, Höga kusten, Lofoten.
Jag skulle lära mig sticka! Sätta mig ner och lära mig teckna med blyerts.... Jag skulle skriva klart alla mina påbörjade grejer som jag inte ens vet riktigt var jag har. Minst få klart en hel bok. Jag skulle träna. Riktigt, precis så mycket som jag vill!
Skulle åka till små förgätna hålor och se fotbollsmatcher. Värdelösa lag som lokabefolkningen sluter upp runt och vars matcher har en betydelse för dessa som vilken Champions- leauge-final som helst. Känna stämningen, och korvlukten. Fast nån korv skulle jag inte köpa...
Jag skulle laga mat! Riktig mat, dyr mat som jag vet varifrån den kommer. Odla skulle jag göra!: Grönsaker och kryddor... Åka ut till landtbutiker och köpa hemmaodlade grejer.
Köpa en kajak och paddla längs kusten. Köpa en kikare, och en systemkamera och fota och speja hej vilt.
Fiska rätt på en plats för tjäderspel och skåda dessa. Spana på uttrar i bräkne-ån. (De ska finnas där, men inte fan har jag nånsinn tid att ta reda på exakt var och när man ska vara igång för att se dem.)
Jag skulle åka skidor. Utför och längsmed planmark.
Köpa cityakutens samlingsbox och plöja igenom hela på en gång. Måla mina möbler här hemma som jag tänkt i flera år nu. Hyra ett hus på landet en vecka vid en sjö och bara sitta där med mina böcker från biblioteket och med min kikare och kamera, och blyertspennor, garn och stickor. Köpa ett par simglasögon som faktiskt fungerar och lära mig crawla ordentligt i sjön jämte. Åka runt och hälsa på folk jag aldrig har tid att träffa. Lära mig nyckla växter ordentligt. Som vanligt kan jag ju bara allt halvbra/halvdåligt... Ta dyk-cert, fast jag tror att jag får cellskräck under vattnet. Fara och dyka någonstanns.

Om jag vinner runt en miljon och får ett år ledigt, hinner jag med hälften då?
Man ska drömma. Drömmar håller människan vid liv. Om jag en dag blir sysslolös står jag helt klart beredd, annat går inte att säga!
//s.

Åker tåg. Jävligt mycket tåg. Jävligt länge...

2010-12-03T22:51:00.003+01:00

...närmare bestämt mellan klockan 10 och halv 8, och nej, det är inte i Luleå jag bor. Jag åker mellan Linköping och Ronneby på den fantastiska restiden 9½ timme!!
SJ, Skånetrafiken, DBS eller vem fan det nu än är som sköter tågen i det här landet gör det i vilket fall som helst inge vidare. Redan i Alvetsta är jag en timme sen. Starkt jobbat, måste jag säga. Ombeds här att sitta kvar på tåget till Hässleholm istället för att hoppa av i Växjö och ta nästa buss därifrån (Första är ju klart redan missad- med råge...). Jag fäljer dumt nog inkompetent tågpersonals råd. Väl i Hässlehol bordas nytt tåg. Fortfarande bara en timme sen. Två minuter från Hässleholm väljer någon att göra SJs, Skånetrafikens DBSs, eller vem fan det nu än är, elände lite större genom att skutta fram framför tåget. Den stackars saten gör att vi blir fångar i tåget i 3 timmar. När räddningstjänsten utrustade med skal och sugfötter äntligen utfört sitt arbete i, för skal- och sugfötters-filurer, lagom takt, ska vi åka TILBAKA till Hässleholm?! Vi ska bara vänta en halvtimme först, innan vi får klarsignal att åka. Annars kanske vi krockar med ett annat tåg. Med tanke på att banan legat nere i tre timmar känner jag mig onekligen högst oroand över att vi kanske ska krocka med ett tåg på väg tillbaka om vi inte väntar på signal...
Väl i Hässleholm är det tänkt att vi ska vänta på nästa tåg. Då utbryter tyvärr krig på perrongen. Alla människor som väntat på tåget, inklusive de som väntat i Hässleholm de senaste tre timmarna ska nu med samma tåg. SJ, Skånetrfiken, eller, ja, ni vet VEM FAN DET NU ÄN ÄR, för alla skyller de ju på varandra, har valt att inte sätta in nån extra vagn. Kändes väl som om det var lite onödigt helt enkelt... Så isället försöker man i sann Iron-Maiden-konsert-anda trycka folk mot scenen, förlåt, tåget. Jag får ett hängivet fan bakom mig som envist försöer trycka in både sig själv och en hylla i ryggen på mig. När jag påpekar för henne att jag faktiskt tror att alla har samma mål som hon, nämligen att komma ombord, och att jag inte ser någon anledning till varför hon skulle ha företräde framför alla andra, påstår hon att hon inte alls trängt sig, och trycker in sin jävla hylla mellan mina kotor. Jag är, helt allvarligt, millimeter ifrån att vända mig om och ge henne en rak höger. Istället ger jag upp, och lämnar kön. Jag vägrar entra ett tåg där det känns som om jag är på väg till Auswitch med. Istället får jag vänta ytterligare en och en halv timme. Men jag slipper hyll-tanter, och hittar istället en hundtjej, som går att prata med, och som inte trängs och förtjänar en rak höger, och vi gnäller lite ihop, och läget känns bättre.
Nu är jag så hemma hos L, men tro nu inte för den sakens skull att eländet slutar här. Jag har bestämt mig för att låna böcker på bibblan till en uppgift eftersom konkurrensen inte är så hård i småhålor som i studentstäder där alla tenderar att hålla på med samma uppgift och sukta efter samma böcker. Vad händer? Jo biblioteket är STÄNGT för OMBYGGNAD i 1 MÅNAD! Och övriga bibliotek har LÖRDAGSSTÄNGT!
Ne, men annars går min värld ganska bra...
//s.

Är fortfarande grön...

2010-11-30T21:57:00.002+01:00

Summering av liv sen sist:
Veckans:
Bästa: Tackfesten i helgen. Full fart. Fullt ståhej, full utklädnad, fullt med fulvin. Det mesta var faktiskt fullt.
Grönaste: Turtles på tackfesten. Trots tre omgångar med skrubborsten i duschen hittar jag fortfarande partier på mig som skimrar i grönt. Den vattenlösligafärgen från leksaksaffären löser sig säkert i vatten. Efter si så där 10 skrubbomgångar...
Veckan jävla: TÅGEN! Tydligen tåg-kaos i Östergötland. Kul! SJ är det enda företag jag vet som bryter ihop av kyla. Och av värme, för den delen... Har redan fått meddelande om att min tågresa i helgen tydligen ska ske med buss?! Kul igen...
Veckan svordomstätaste: Cykelfärd hem från tackfestlokal. Planen är att vi ska sova kvar där, men när det sista folket börjar röra sig och golvet flyter av fulvin och E har beställt en taxi och undrar om jag inte ska åka med kommer jag och S på bättre tankar: Vi plockar en överbliven lassange i kylen och sätter av mot taxin, tar oss hem, värmer lassange och trillar ihop i min 90säng. Men dagen efter är det städ av lokal som gäller, och efter busstur till tackfest-lokalen, städ och pizza där, är det dax att plocka med sig cyklen och ploga hem, och det är här veckans svordomstätaste inträffar: Det är säkert 6-7 km hem. Under natten har det, utan överdrift, snöat 2 dm och snöbilen har tydligen ledigt söndagar, åtminstone vad det gäller att ploga cyklebanor. Jag har extremt dålig koll på hur lång tid det tar för mig att forsla mig hem. Man kan kort och gott säga att det tar LÅNG tid. Koll har jag däremot på att cykla i två decimeter modd inte är att rekommendera på bakfyllan. Egentligen aldrig.
Veckans tidigaste: Adventsljusstake-uppsättning. Klockan 9 söndag morgon pyntar jag upp den!
Veckans längsta: Lassange-lagar-maratonet i fredags + skal-till-turtels-dräkt-syningen. Jag och S ska plugga HELA dan. Bara göra lassangerna och sy det sista först. Vi träffas fm, och nån gång inte långt ifrån midnatt lämnar hon mig. Då är vi klara med mat och brodderi. Några böcker har vi ännu inte slagit upp...
Veckans "bevara-barnasinnet": Har köpt en adventskalander! Och inte vilken som, utan en sån som medföljer Bamse-tidningar! Kom ihåg att jag brukade ha sådana när jag var liten, och den socialistiska björnen är inte sån så han tummar på traditioner, så adventkalender medföljer fortfarande, ett tiotal år senare! Underverket hänger nu på kylskåpet.
//s.

På cykelfärd...

2010-11-24T22:35:00.002+01:00

... mellan Berga och Gottfridsberg och tillbaka, i ett försök att ploga mig fram till gamla lägenheten för att vattna blommor som jag ju åtagit mig. För den som är obekant med Linköpings geografi kan jag upplysa om att denna färd i snöväder tar 1 timme. Men, är inte här för att gnälla, är här för att göra ett ytterst harmoniskt inlägg! För trots att det är över en decimeter snö, oplogat och dant, och min cykel ser ut som en snögubbe utan växlar, njuter jag av min cykelfärd! Snön faller vertikalt, det gnistrar i den så som det ska göra i snö, och jag har termostället på och fryser ingenstanns. Ibland glömmer jag att jag älskar att vara utomhus. När jag är på väg hem från skolan i minusgrader och jeans har jag definitivt glömt, men det är i studer som denna cyklefärd jag kommer ihåg varför jag ibland får för mig att jag vill bo i en koja ute i skogen. Det var det jag ville bidra med till bloggvärlden idag. Det, och att jag nu gjort mig förtjänst av att se bonde söker fru på play efter 22 sidor vetenskaplig artikel om beröring... Slutsats: Det är bra att ta på varandra, men inte överallt och inte alltid, och det är inte riktigt bevisat varför... Tur att jag la flera timmar på att plöja igenom dessa sidor! Verkligen...
//s.

Hej mitt vinterland. Var vänlig ta farväl igen...

2010-11-23T21:54:00.002+01:00

... ja, jag vet, jag brukar gilla det här med snö. Det lyser upp, det ser juliligt ut, det går att åka skidor på... Men när jag ger mig iväg hemifrån klockan halv åtta på morgonen för att träna och snön rör sig i horisontalt läge och snor, vatten och snö blir till en endaste sörja i ansiktet kan jag inte påstå att jag är så överdrivet begeistrad i vinterväderlek...
Vad händer mer denna vinterdag. Jo, 8½ timme spenderas efter morgonträningen med S och E, sedan i skolan, med mestadels massage och minstadels föreläsning, och mellandels beröringsarbete.
Gör alltså det kloka draget att vistas inomhus hela dagen, med få undantag när jag ska ta mig mellan skolans byggnader. Ett av dessa undantag slutar för övrigt med att jag GÅR IN i en dörr! Fullt upptagen med att betrakata den horisontella snön glömmer jag bort att även glasdörrar måste öppnas innan man kan passera dessa, och jag, bokstavligt talat, dunkar in huvudet i dörren. Resultat: Bula i pannan, ont i läppen, S som inte slutar skratta på en kvart...
Avslutar sedan dagen med att spela innebandy, och när jag är på väg ut ur missionskyrkan, där tisdagsinnebandyn äger rum, har snön övergått till att snöa så som snö ska snöa: alltså uppifrån och ner, och gatlyktorna utanför lyser på den när den faller, och inne i kyrkan övar en kör julsånger, och jag blir alldeles till mig av att allt är så vackert att jag blir stående mitt i öppningen och lyssnar och tittar på snön som ett annat bortkommet barn. En städare ler och vinkar åt mig, och jag kommer ihåg att dörrar faktiskt ska öppnas och går ut och tar mig hem i snön och äter överbliven helgmat.
Nu ska jag se över min ekonomi, vilket lär bli lagom angenämnt, och imorgon ska jag se på döda människor, tvätta, och dela med mig av mitt blod.
God kväll!
//s.

Hej och välkomna till mitt liv...

2010-11-19T23:53:00.002+01:00

...var vänlig stig inte på, för här är extremt rörigt... Ungefär så kändes mitt liv i början av denna vecka. Flytt, träning, massa plugg, saker att packa upp, packa ner, packa upp igen, och så ännu mer latinska termer att klämma in i skallen. Nu har livet vecklat ut sig till en mer behaglig stig att gå på. Mamma och pappa här och hjälpte mig att flytta, och gud vet hur jag skulle rett ut att hinna med detta annars.
Tisdag natt, när de åkt hem, ägnar jag åt att plocka upp mina saker i nya boendet, och när jag efter få sömntimmar, 10 timmar i skolan och direkt på det en timmes box, onsdag kväll kommer hem känner jag mig som om jag blivit överkörd av ett tåg.
Sen blir livet bättre, och här kommer det allra bästa: Jag har inhadlat en MTB! Efter månaders av tänkande på om jag var värd detta kom jag fram till slutsatsen att: Ja, det var jag. Förutom dyr cykel har jag lyckats knixa till mig hjälm och cykelbyxor för 100 spänn av E i klassen som tydligen hade ett litet cykel-utrustningskitt på lager.
Torsdag går vi i skolan till 12, varav halva dan är massage, och efter det drar jag och F ut på cyklar i vallaskogen. Sjukt kul!! Två vurpor, extremt mycket lera överallt, och en total utmattning senare tar jag mig hem och spenderar resten av dagen utan anatomiboken och ägnar mig istället åt att spela volleyboll följt av varma mackor hos I som jag inte sett röken av den senaste månaden....
Nu är det fredag, ingen basgrupp att läsa till på måndag, jag har inlett dagen med sovmorron, och avslutat den med fredagsmys i här i Berga innehållandes svampsoppa, vitlöksbröd, rödvin och pearl habour, tvätt av leriga kläder och puts av kängor.
Så slutsaten av denna veckan är ändå att livet fan är bra att leva!
Det är fint att ha några fina själar att komma hem till. Det är fint att ha en halverad hyra. Det är fint att ha en gudomligt bra cykel. Och det är fint att det är lördag imorgon och jag får Blekinge-besök, och att vi ska ha inflyttningsfest. Det är mycket som är fint helt enkelt!
Allra finast vore det om mina alla pluggtimmar kunde ge lite mer resultat och fästen och ursprung och ben satt som ett rinnande vatten i skallen på mig. So far är det tyvärr en extremt trögflytande flod...
//s.

Ny helg

2010-11-13T16:22:00.002+01:00

Ny helg! Denna spenderas hos Linus och vilddjuren, vilka han övergött sedan jag sist var hemma... Kreativ dag igår: Uppe i ottan och tränar crawl-förmågan med K. Missar projekt "ta-med-schampoo-och balsam-till-simhallen". Utan balsam och med en borste i Linköping lämnar jag simhallen som ett litet troll och kör raka vägen till Willys för att invenstera loss i ett hårutrednings-redskap. Hinner även denna dag med frissan. Får lätt uppläxning av L där: Men om man ska torka en disktrasa, inte lägger man den blöt i en hög, då? (syftar på min förmåga att mer som regel än endantag gå och lägga mig med blött hår). Jag köper förklaringen och lovar bättring. När jag går sätter hon en påse på disken: Lite inpackningar och sånt, då kan ju använda det så länge de här räcker, ialla fall... Ja, okej, okej, jag fattar piken...
Försöker sen ägna nån timme åt leder och ben i armar. Vrider och vänder på mina egna leder för att se hur dessa fungerar i förhållande till hur leder ska fungera. Det blir sådär. De hoppar och kuggar tills de kuggat lite väl mycket och inte riktigt infinner sig i önskat läge.
Med stukad axel ägnar jag sedan kvällen åt bio och häng hos J&J.
Dagens roliga: J undesöker gravid flickvän. "Har du verkligen känsel här?" (Petar på hud på utstående mage) "Det känns liksom som om det är brosk..."
Ja, det är inte lätt att alltid veta allt...
Nu är det idag, och idags roliga bliratt det nu snart är kväll, och det är diskat och dukat för fest. Blir nog en bra kväll!
//s.

Omberg-helg, Sofie, och Agge- helg!

2010-11-07T20:33:00.005+01:00

Helger går märkligt fort. Det är väl ett sorgligt ont man får lära sig att acceptera. Denna inleds med fredag när vi är schemafria. Jag sover ut och pluggar sedan effektivt hela dan helt för mig själv (tänka sig!). Gör ett avbrott för att cykla och hämta ett par paket i Skäggetorp. Över 2,5 kilometer hemmifrån hamnar av osökt anledning mina postpaket... Först ägnar jag en stund åt att reta upp mig över att mina paket ligger och väntar på mig långt borta i Skäggetorp, och sen ger jag mig iväg på den, i mitt tycke, onödigt lång cykelturen. Denna tur blir heller inte ett dugg kortare av att jag glömmer mina "hämta-ut-lappar" hemma, och måste vända halvvägs... Sms-gnäller över mitt missöde för S i klassen, som skickar tillbaka den föga förvånde upplysningen att hon inte ens är förvånad, men att hon förmodligen inte ens hade behövt skriva det, eftersom jag säkert redan visste att hon just inte var förvånad.... Vad hände med mitt nya, orgniserade liv jag skulle starta i Linköping? Det gick väl vilse nån stanns, kan jag tro... I övrigt blir helgen super! S och Aragorn på besök, och lördagen ägnar vi åt att släpa oss upp i ottan och bege oss till Omberg för vandring. Vandrar runt och njuter av vacker höstdag, fallande löv, soppa i termos och vätterns vatten. Kvällen ägnas åt ost, kex, soffa och film, och jag känner på hur det är att faktiskt vara 25 år en lördag, och inte 19, som jag försöker inbilla mig lite titt som tätt, numera...

Söndag spenderas som följande: Lite gemensamt försök till gitarrlir, promenix till gamla Linköping, en vända på espressohouse och intag av kladdkaka. För, för den som missat detta, är det kladdkakans dag idag! Väl värt att notera!

Sen åker S hem, och jag ägnar en stund åt att söndagsdeppa. Sen blir det plugg, intervaller, och nu är det plugg igen: Fötter står på tur. Envist många ben i dessa eländen kan jag tala om...

//s.

Hittar hem!

2010-11-03T23:20:00.003+01:00

Lätt inaktiv här inne nu, jag vet, men nu återkommer jag med följande konstaterande: Jag har hittat hem. Inte ordagrant, men sett till hela livet. Jag är för första gången i mitt liv på väg mot ett mål. Det tog kanske 6 år längre än det gör för vissa, men somliga göra det väl aldrig, så kan väl påstå att det å andra sidan därmed tog 70 år kortare än för vissa.... Jag är där jag ska nu. Jag har irrat runt som ett vilset skogstroll, i ständiga planeringar om vad jag ska göra här näst istället för att ta tillvara på rådande tillvaro. Nu planerar jag inte för nästa projekt längre, utan har fullt upp med rådande. Med A & K i nya lägenheten idag och i diskussion om hur länge vi tänkte stanna. "Ja, jag ska vara här i tre år, kanske inte i den här lägenheten, men här i Linköping", hör jag mig själv säga, och då fattar jag. Jag har aldrig gjort någon treårs-plan tidigare i mitt liv. Delat upp det i snygga 6månaders-perioder, och tänkt: ja, vi får väl se vad som händer sen... Tänkt att det låg en frihet i det. Men nu, gott folk, kan jag meddela friheten och lättnaden som ligger i att ha bestämt sig! Det blir 3 hårda år, det fattar jag, men jag tror mig också fatta att det troligvis även blir 3 underbara, och det är bara att hoppas att jag fixar det, men känslan av att ha bestämt sig för att man i alla fall vill fixa det, hellre än något annat, är skön.
Kort och gott: Jag har hittat hem. Jag är där jag ska vara. Och det kändes skönt att ha det sagt.
//s.

En del tenta är så över och jag listar liv...

2010-10-18T19:41:00.003+02:00

Idag utförs: Tenta del 1. Gick helt kej, kändes det som. Så med andra ord kan det blivit alla rätt eller inget. Bokstavligt talat, med tanke på att det på denna finurliga tenta delas ut alla poäng, eller just det- inget! :/
Vidare utförs: Häng på örat med C, K, M, chokladbolle och kaffe i evinnerlighet bara för att vi är värda det.
Nu ska utföras: Utvärdering av kurs, argt mail till dum telefonförsäljare, tvättning, och slutligen lite träning.
Idag gillar jag: Det mesta. Skön känsla att mer än halva tentan är över. Till och med isande höstvind och fallande löv var skönt idag. Skönt med vetskapen om att tentan är helt över på torsdag och att jag har en helt ledig helg framför mig med dels basgruppsfirande här på torsdag och dels tentakravall på löradag. Vetskapen om att utbildningen börjar "på riktigt" på måndag, och om att jag ska gå på klätterkurs nästa vecka, och om att jag ska till Stockholm med världens bästa hegen därefter. Just nu är livet rikt.
Idag lyssnas det på: Joe Strummer! HUR har jag kunnat glömma honom. Och Minstrel boy i synnerhet. Oförsvarbart!

//s.

Långtradig söndag...

2010-10-17T12:38:00.003+02:00

Jag vill verkligen flytta nu! Jag vill bo med någon. Väldigt påtågligt idag. Söndag, och ingenting av vikt ska hända. Min första dag sedan jag flyttade hit som jag inte ska träffa en endaste människa. Tror det är en nyttig lärdom på något sätt, så ska härda ut. Men allvarligt, hur roligt är det? Man vaknar, säger inte godmorgon till någon, frågar sig själv vad man vill äta till frukost, börjar göra matlådor, och kommunicerar med potatisen....
Igår blev det plugglördag. M & S här och vi pluggade och drack kaffe och åt frallor mest hela dan. Förfest utan utgång bjöd kvällen på. (Karaktär, sara, bra! Spara till nästa helg.) Och dagen idag bjuder på, ja just det: Ensamhet! Jag ska plugga, göra matlådor och träna . Men har ju inte pengar till ett gymkort, så något gym att gå till och socialisera på blir det förstås inte tal om. Ut i rydskogen istället. Har jag tur träffar jag väl på nån fyrbent varelse jag kan hälsa lite på...
Ska sluta vara bitter snart. På torsdag har jag definitivt slutat. Då är tentan över, och hur det än går är det alltid skönt att ha gjort tentor, det är vad min erfarenhet säger mig. Då blir det firande av, och sen äntligen ska det börjas läsa något jag faktiskt kan ha nytta av!
Övar vidare nu, och kastar mig över mina potatisar för att se om de har någotav intresse att förtälja mig...
Ägnar också en tanke åt alla världens människor som är ensamma på riktigt. Jämt, ofta, alltid, och inte bara en endaste sketen söndag, så som undertecknad...
//s.

Här igen!

2010-10-13T22:16:00.003+02:00

Nej, jag har inte dött, och inte glömt att jag har en blogg heller. Bara haft lite för mycket, och för roligt för att sitta här och peta. Men nu är jag bitter och och sur över att jag ska ha en tenta jag inte förstår, och idag drabbades av framtidsångest, så nu sitter jag här.
Jag har äntligen hittat dit jag vill. Jag är där jag vill vara, och så kommer tanken: Tänk om jag inte klarar av det? Kanske inte har vad som krävs? Jag vet att det här är en jobbig utbildning. Jag kanske inte pallar? Förrut har det kännts som om det inte spelade någon roll om jag klarade tentorna eller ej, jag var liksom ändå inte påväg mot något mål, riktigt.... Så antar det kanske är något visst possitivt med att känna såhär också...
Ska sluta bittra mig nu, och göra en kort redogörelse över livet, dagen, veckan och sånt som man väl gör på en blogg.
Idag:
- Tröstat mig med subway.
- Ändå ätit upp min lucnhlåda.
- Varit på Bodypump med S och M. (Mina ben skakar fortfarande....)
- Varit och ödslat min tid på meningslösa föreläsningar...
Resten av veckan ska jag:
- Förstå tentainstruktionerna till fullo.
- Plugga till tenta.
- Ha klassmys med Disneyfilmer.
- Plugga lite till.
- Inte bli full.
Nästa vecka ska jag:
- Göra tenta.
- Ha gjort tenta färdigt, och fira detta faktum med att utnyttja min kravallbiljett som jag spenderat 4 natt-timmar på att köa mig till.
- Bli full.
Nu ska jag:
- Gå och lägga mig, och överväga om jag är värd att se play-versionen av "Bonde söker fru".
//s.

Konsten att inse var man befinner sig...

2010-09-23T23:12:00.002+02:00

Mitt förbättringprojekt med idén om att vara i säng och sovande klockan 11 varje kväll går halvbra/ inte alls. Nästa vecka blir det nya tag!
Idag har jag konstaterat svårigheten att konstatera var man befinner sig. I skolan hela dan med basgruppen, och ska sen direkt till gymmet och utnyttja gratiskuponger med K. Hon ringer och vi bestämmer möte. Om en kvart, vid Abiskorondellen. Jättebra, tänker jag, tar ju bara fem minuter dit... Det vill säga: Det tar fem minuter dit därifrån jag bor. Den lilla detaljen är ju bara att jag sitter i skolan, över en kvart från mitt hem. Efter knappa tio minuter inser jag detta faktum och får eld i baken. Det är något fel på mig, jag vet. (Men jag är i alla fall inte på väg att cykla ner nån gubbe den här gången...) Sen tränar vi Box, och har sedan i något slags nitiskt genidrag fått för oss att vi ska fortsätta direkt till Sg:s idorttstorsdag. Spökboll i en timme...
Det är när jag, helt färdig, kommer hem från denna aktivitet vid halv åttasnåret jag borde inse att det är dags att stnana hemma, förbereda seminarie och uppfylla förbättringsprojekt. Men att inse förnuftiga grejer har väl aldrig legat mig så varmt om hjärtat. Så NU, fyra timmar senare är jag hemma. Efter ett par öl på Örat. Dock kan jag inte säga att mitt samvete är särskillt dåligt, då stora delar av min lilla redovisningsgrupp hängde kvar när jag drog, började bli högljudda och hävda att de skulle ut på stan... Just då kände jag mig mycket mogen, vuxen, ansvarstagande (fyll på med superlativ själv) när jag gick hem mot packning, seminarieförberedande och bloggande. Jag låter den tanken om mig själv slå rot, och konstaterar samtidigt att det ska bli mycket intressant att se hur redovisningen med de andra små trattarna imorron kommer att gå!
På återseende! I helgen blir det L och fotboll för hela slatnet, by the way!
//s.

underbara helg över, men ganska okej vecka här nu...

2010-09-20T20:32:00.006+02:00

... finaste L här i helgen. Hade det underbart. Någonstanns lär jag mig bättre att uppskatta honom när han inte ständigt finns i mitt liv, utan enbart vid speciella tillfällen som i helgen. När helt vanliga saker plötsligt blir hur fantastiska som helst att göra tillsammans. Vi dricker vin, bakar muffins, gör müsli, spatserar runt i gamla Linköping, tittar på film, lagar massa mat, och åker till Kolmården under helgen. Och sen åker han bort igen, och jag deppar ihop. Nån timme eller så, innan jag straightar upp och ger mig ut i löparspåret. Kvällen är sedan tänkt ska ägnas åt gedigen faktasökning till basgruppen idag, men någonstanns fastnar jag i det eländes valet och sitter och retar upp mig mig på Sverigedemokrater i synnerhet och borglighet i allmänhet. Kommer till basgruppen föga påläst (till vilken jag naturligtvis heller inte hittar. Går helt fel, irrar runt på sjukhuset en kvart och hinner fråga 4 personer om vägen utan att förstå vad det är de förklarar för mig innan jag kommer rätt) men det är faktiskt inte mitt fel, att jag inte är påläst alltså, utan Sverigedemokraternas!

Dagen idag: Jag och K kollat på lägenhet igen. Sådär. Basgruppat. Utan att vara förberedd. Tränat fotboll med J! Superkul. Dessvärre regnade det konstant i en och en halv timme, och i min hall ligger nu 5 kilo blöta kläder. Fortsättningsvis ska alltså dagen idag innehålla: Gå ner i källaren och se om det finns en tvättmaskin...

Dagen imorgon: Förbereda och faktasöka till seminarie på fredag. Träna innebandy.

Tjo från mig!

//s.

Min egna hushållsnära tjänst?

Nöjd över sitt nyinköpta paraply...

I ett andrahandskontrakt ingår vissa saker..

2010-09-15T23:32:00.003+02:00

...har jag insett. I mitt andrahandskontrakt ingår bland annat:
- En ostämd gitarr. (Som jag försökt stämma och riva av "knockin on heavens door" på, tills jag förstod att jag kanske har grannar..).
- Ett otrådlöst nätverk, MEN istället ett trådartat sådant med en kabel tillräckligt lång för att man kan släpa runt den närmare bestämt över hela lägenheten.
- Ett tjog krukväxter som jag lovat att sköta om mot ett avdrag på 100 kr i månaden.
- En minimal kaffebryggare som envisas med att läcka.
- En bänkdiskmaskin som tar farligt mycket plats, och som jag inte rer ut att manöverera (heter det så?)
- Ingen fungerande vinöppnare.
- OCH ett bibliotek! Jag har redan hittat massa guldkorn som förstört mina pluggdicipliner. Böcker som jag läst för länge sedan, och som jag ju bara MÅSTE läsa om. (För själv äger jag dem inte. Det är märkligt det där. Jag har säkert 50 böcker hemma jag INTE läst, men de allra flesta bra böcker jag LÄST äger jag inte. Hur kan det komma sig? Har jag sålt dem efter att jag läst dem? Lånat dem (av vem då?) medan jag läste dem? Eller förlagt "bra bocklådan" i någon flytt?)
Hurosmhelt. Det jag jag egentligen vill göra i detta inlägg är att presentera min "läsa-om-lista" som var själ som besöker denna blogg också bör beta av om så inte tidigare skett:

- Johanna Nilsson: "Konsten att vara Ela"
Jag citerar:
(---) "Det kanske beror på att du alltid förvandlas till en struts när man försöker ta upp problem med dig!"
(---)
"Jag tycker inte om ångest", säger Mamma
"Det är inte farligare än en stukad fot", säger Pappa.

Den svenska sångboken!

- Mikael Niemi "Populärmusik från vittula"
(Och orkar man inte läsa hela boken läser man sid 47 till 49 och skrattar högt.)

Jag kan fortsätta den här listan ett tag till, men eftersom jag bara skriver den för att jag tröttnade på att förstå hur lärande enligt kognitiv psykolgi kommer ha något med mitt förhoppningsvis kommande sjukgymnastyrke att göra, slutar jag nog där, och säger god natt både till den som har nöjet att sova, och till dem som i likhet med mig sitter framför en dumburk någonstanns i landet och bråttas med diverse tankar om framtida yrken och psykologi!
//s.

Mycket letande...

2010-09-14T23:05:00.002+02:00

Alltså det här med Problembaserat lärande: Leta rätt på din egna frågeställning, leta rätt på dina egna böcker, sök dina egna svar: Okej, jag gillar difusa undervisningsmetoder bättre än utantillärning och annat trams (eller som någon klok föreläsare uttryckte det i förra veckan- om traditionellt lärande: Man kan inte ha ett system där man äter lite och så kräks man upp det igen. Och det är ju sant, och ofta effekten av korvstoppat inlärande), men just nu vet jag inte ens vad det är för fakta jag letar efter, och mitt förbättringsprojekt om tidiga kvällar går åt helvete för att uttrycka mig milt....
I övrigt är livet fortsatt på topp: Basgruppträff idag. Inte för att vi kommer fram till något, men väldigt trevlig grupp har vi. Så trevligt att jag nu plötsligt börjat överväga att gå och bli sambo med en av dem... Sökt en 4a med inflytt första november idag. Med alla mina 29 köpoöng är det väl föga troligt att vi får den, men intressant att jag efter en hel veckas ensamboende börjat leta bostad ihop med några andra. SÅ bra var alltså Sara på det här med att bo ensam....
Vidare har jag spenderat dagen med att, och spetsa öronen nu, kunna följa en vägbeskrivning till punkt och prickar när jag skulle hem till en fadder och köpa böcker för kursen. Helt löjligt stolt över mig själv. Stoltheten satte jag sedan i halsen när jag skulle ut och springa och tyvärr hamnade åt helt fel håll och väldigt långt från tilltänkta löparspår. Blev arg, och satte ilfart åt andra hållet när jag förstod att jag, i dubbel bemärkelse, var ute och cyklade. Satte sån fart att jag var nära att köra över en snigel-fartshållande gubbe. Han gormade efter mig. Som om han hade nått att vara arg på, jag missade honom med flera centimeter. Hade tydligen svårt att skilja på "nära att köra över" och "köra över". Borde varit tacksam för att enbart det förstnämnda, och inte det sisttnämnda inträffade...
När jag sen väl hittade till spåren gick löpningen helt förträffligt. 5 km: sneglar på klockan vid 2 kilometersmakeringen: 8: 40, jag har inte ens tagit i. Ibland inträffar det där svåröverträffade tillståndet när kroppen bara gör exakt som man vill. När varje sena lyder all uppmaning och man är oövervinnlig, starkast i världen, och kan springa ifatt och ifrån vem som helst. Jag går i mål på 22:40, knappt trött. Nöjd och glad hittar jag sedan rätt väg hem, och avslutar kvällen hos för dagen 25årsfyllande I som bjuder på kladdkaka.
Nu: En stund om Skinner. Fast jag egentligen inte hittar ett smack som känns relevant... Tillståndet när kroppen gör exakt som jag vill känns väldigt långt borta...
//s.

Bilder från NolleP!

2010-09-13T21:51:00.007+02:00

Nolleolympiad!

Finsittning, KALAS + Fina Faddrar, som har uppträde för oss!

Och avslutningsvis: Mina ständiga följeslagare under två veckors tid: Pannband och namnskylt...

Och så var då nolle-P till ända

2010-09-13T21:19:00.002+02:00

...och det är väl dax att ta tag i verkligenheten. Saknaden trillade in idag. Efter den där människan i mitt liv med stort M. Hade bett honom skicka val-papperna så jag kan re ut att gå och rösta i veckan, och med valgrejerna damp så även ett litet kärleksfullt brev ned, signerat L, Sigge och Vilma. Sötnos! Har liksom inte bjudits så mycket tid till saknad de senaste veckorna. Har haft på tok för fullt upp med allt annat. Men nu kom det över mig. Tur han kommer i helgen i alla fall och hälsar på.
Men för att gå vidare, snora upp min saknadshistoria, och återgå till att rapportera verkligheten kan jag meddela att jag idag i högst effektiv anda tillverkat inte mindre än 6 styck matlådor på 1 ½ timme, när jag var hemma och vände mitt på dagen en sväng. Blev dock tyvärr uppenbarligen så utmattad och uthungrad av projektet att jag genast var tvungen att äta upp en, som lite efterrätt till lunchen...
Har också släpat med S till friluftsföreningen Vilds intro-möte, och har därtill haft basgrupp, plugg och lunch med basgrupp, lånat böcker, varit på bilblioteksinfo, återfått mitt USB, hittat min klocka och tränat. Nu är tanken att jag ska inleda mitt förbättringsarbete i HEL-kursen med att snart gå och lägga mig. Mitt förbättringsarbete lyder som följande: Gå och lägga mig tidigare (senast kl 11), sova absolut minst 6 timmar/natt och optimalt 7. (Om det inte detta förbättringsarbete går i lås ska jag springa 1 km-intervaller istället...)
God kväll!

//s.

Inte helt på topp...

2010-09-10T18:44:00.002+02:00

Alla dagar kan inte få någon toppnotering, så är det bara. Ärtor och punch-sittning igår, och helt fntastikt roligt! Jyckel, punch, massa öl, och vilsecykling hem. Allt annat än helt fantastikt roligt att stiga upp i dag. Mår egentigen inte dåligt, men har mossa i huvudet, och funderar mest över om jag verkligen är nykter när jag vaknar. Kommer inte fram til någon slutsats. Äter frukost och ger mig iväg till Basgrupps-möte. SSK har varit på pubrunda föregående kväll och jag mår ju som jag mår och även om övriga tre gruppmedlemmar haft en lugn föregående kväll blir vårt arbetsresultat föga bra... Mest jämrande om värkande huvuden och trötta kroppar blir ventilerings-ämnena... Sen är det dax för generalernas dag. Cykling runt stan i ösregn. Lekar, för ovanlighetens skull. Jag får i ett uppdrag att fiska upp en papperslapp i en tallrik full med vatten. Kör ner både nos och mun och slörpar upp vatten och papper tills jag inser att det inte är enbart vatten utan även innehåller hög halt pressad vitlök... Inte helt engenäm upptäkt. Efter lekar och cykling gör vi sedan ett tappert försök att grilla i regnet och sen ger jag mig hem. Inser när jag kommer hem att jag varken plockat undan smör eller ost efter min frukost, och gör här avgörandet att nej, jag var nog inte nykter i morse...
Nu är jag hemma själv, fryser fortfarande av blötan regnet orsakade, ska städa, stryka, packa upp tvätt och helst leta massa information till vårt basgruppsarbete. Jag är halvmotiverad, och mest sugen på att L helt oförklarligt ska dyka upp och göra mig sällskap i att tycka synd om mig...
Imorgon ska jag ta nya tag: Ut och springa med S, och ladda inför finsittningen på kvällen. Imorgon blir en bra dag, och framförallt kommer det inte regna!
//s.

Nolle-P på G!

2010-09-06T11:52:00.004+02:00

Ja, det här med bloggandet just nu går ju uppenbarligen ganska dåligt som synes, medan livet i största allmänhet annars går alldeles förträffligt. Nolle-P på G, och har efter en vecka innehållandes mest just bara nollning så startar idag första kursen. Har av någon anledning fått långlunch, och passar därmed på att cykla hemom och hämta min glömda plånbok... (och blogga ;)
Redogörelse för gången vecka:
- Lekt lekar och sprungit runt i våra blå nolleband och tillhörande namnskyltar.
- Ätit sann studentmat: Kikärtspastasås, pasta, varvat med halloumi och pasta och spejsat till det hela med lite ketchup och keso.
- Burit badring några dagar som straff för avtagning av blått nolle-band och för nått annat felande uppförande.
- Haft Nolleympiad, övet inför uppdraget och vunnit!
- Druckit öl på Villevalla, druckit öl på NH, druckit öl på silver, druckit öl på rocksensation, (men observera: även tränat en del faktiskt: Några vilse-rundor i Valla-skogen och fria vikter hemma på golvet).
- Varit bakfull hundvakt, och slutligen avslutat veckan med att flytta till eget boende och storhandlat med I och M.
Nu: Ny vecka, ny kurs, ny, EGEN, lägenhet!
Idag: Skolan, simhallen med I och avslutningsvis nykter och redig sektionskväll med tillhörande gratismat. Kanske INTE pasta?

//s.

Orientering i Linköping...

2010-08-29T18:57:00.002+02:00

...med I igår. Och ja, jag vet: Jag är ett hopplöst fall, en guldfisk. Går till ett ställe, försöker memorera vad det låg, och 10 minuter senare har jag glömt vägen dit, hur det såg ut och vilket håll det låg åt. M presenterar ett tips: Om det känns som du ska gå åt ena hållet, vet du att du ska gå åt precis motsatt....
Efter vår långa orienteringsrunda igår avslutar vi sedan kvällen med middag och öl på NH, och råkar där ut för en spännande svensexa. Tyvärr är objektet för firandet inte närvarande, då han, enligt sina kupander, har drabbats av tandvärk... :S Men såta vänner som de tycks vara håller de god stämning, och har uppenbarligen gått ut utan honom, men tagit med en stor bild på honom, som de nu springer runt och fotar folk tillsammans med, med motiveringen att tandonts-objektet måste veta att han faktsikt hade väldigt roligt på sin svensexa... Jaja....
Idag fortsätter orienteringen med att jag ger mig ut och handlar och letar rätt på mitt kommande boende på egen hand. Jag cyklar vilse. Ger mig ut och springer en runda. Springer vilse. Men hem kommer jag, och nu har jag lyckats både ta mig dit och hem från första mötet med andra vilsna nollor. Det bådar gott tycker jag!

//s.

Flyttedag!

2010-08-27T10:23:00.002+02:00

Avskeden över, nu flyttar jag!! WIE! Ett par saker till i packning, och försök att säga upp telefonabonemang, sen drar jag. K och jag på gymmet i morse, tränat armar och sagt hejdå. Gjorde sista träningen igår, och inser varför jag faktiskt gillar det här med lagsport... För att det består av ett gäng männiksor som får mig att dra på smilbanden rättså titt som tätt. Igår bjöd E på diverse upptåg genom att glömma handduken, och försöka lösa problemet med hushållspapper. Jag vet inte, men i min naiva värld är det faktiskt en ganska dålig idé... Dock ganska skrattframkallande!!
Fick sedan följade FB-kommentar av just E: hoppas du får det kanon i Linköping, Jonsson. Vi kommer alla sakna virrpannan med flipfloppskor i duschen :) Ja, ensam om att vara virrpanna i det där laget är jag då sannerligen inte, men saknade blir nog lite ömsesidig i alla fall...
Nu ska jag ringa telia och äta upp slutet på min födelsedagskaka! Cherio!
//s.

I am leavin' I am leavin'...

2010-08-25T22:26:00.002+02:00

..."but the fighter still remains" ska jag väl kanske fortsätta med här i sann Simon and Garfunkel-anda, men håller mig väl mest till att jag bara lämnar. Men lämnar gör jag snart ialla fall. I övermorgon bär det av mot Östergötland och Linköping. Förväntasfull nu, men också några avskedsfyllda dagar, och det där med avsked har väl aldrig varit min, eller kanske någons, starka sida...
Fin dag igår ialla fall. Litet grillgäng här, och många skratt avverkade.
Urval av presenter igår:
-Ts avlgda skor. (Påpekade att de var fina i helgen, och skotäta T slog alltså sonika in sina skor och hade vipps en halv födelsedagspresent!)
- Sverigekakform med nybakt kaka i. (Med utmärkning av Linköping. Med mitt lokasinne kan det ju vara vettigt att upplysa mig noga om var det är jag faktiskt ska flytta...)
- HM-presentkort. Men med specifik angivlese om vad det skulle användas till. Tillhörande text: "Grattis på födelsedagen. De här pengarna ska användas till nya underkläder". B naturligtvis den fyndige, och att hon har synpunkter på min underklädersgardrod var väl knappast nån nyhet...
Dagen idag i urval:
- Tidigt gym-besök och adjöss till T.
- Träffat pappa en stund och friserat honom.
- Träffa mamma och ätit Sverige-kaka.
- Packa in alla mina kläder i svarta säckar.
- Insett att jag just packat in ALLA mina kläder och inte hade kläder att gå på bio i....
- Gått på bio, i gamla kläder...
- God kväll och god mat!
- Nya löparsockar från C, och fotsalva (berättar man för en fotvårdare att man karvat runt i sina fötter med ett rakblad får man en arg blick och fotsalva. Så är det!)

//s.

Nöjd och glad födelsedag!

2010-08-24T12:16:00.003+02:00

Halvvägs in i ett kvartal idag. Ska inte firas nämnvärt, men lite grillning blir det ändå ikväll i goda vänners lag. Dagen innan dess spenderas packandes halva livet i flyttkartonger. Vart hos J nu på förmiddagen och hämtat några. Mina sedan tidigare flyttar är förstås försvunna... Länge sen jag packade kartonger nu. Bott på samma ställe i över 1 ½ år, så dax att röra på sig nu. Så länge har jag inte bott på ett och samma ställe sedan jag bodde hos mamma och pappa, och det är ett ta sedan nu. Över 6 år sedan, inser jag. Lägenheten på prästlyckevägen hade vi ju i över två år, men under den tiden hann jag göra två sejourer i Skåne... Jag har ju lite problem med det här att livet stangnerar. Det lär väl göra det en dag, men jag försöker undvika det in i det längsta. Var hemma och pluggade hela dagen igår på den här eländes loggboken, och insåg hur tråkigt jag tycker det är att vara själv hemma och plugga, så som mina dagar ofta sett ut under Miljöutbildningen. Hoppas, och antar att det blir, mycket schemalagt nu, och mer plugg ihop. Det passar mig bättre. Jag pallar inte att sitta själv. Blir uttråkad, och har ingen som helst diciplin på det hela. Tog hela dagen igår, och ändå la jag kanske endast tre riktigt effektiva timmar på det hela. Möjligtvis fyra.
Nej, det blir bra att komma iväg nu. Skönt att flytta på sig, och få starta upp något nytt. Naturligtvis önskar jag att L följde med, Sigge och Vilma också, men nu är det som det är, och just nu känns det jävligt bra. Jag behöver det här nu, och jag tror på att jag verkligen ska hitta rätt den här gången!

//s.

Miss i nassen...

2010-08-22T02:02:00.002+02:00

...och jag sitter och skriver, och är lite sådär halvtrött. Kalas idag här hemma för lilla släkten. Fint och kul. Lånade Ås bil sen och gav mig iväg ut i skogarna till Is 25årsfest. Efter 8 vilse körningar i 190 (sjuk högoddsare, jag vet, men vi var sena...) kom vi slutligen fram till Silpinge city, och där spenderades alltså kvällen, för min del nykter. Helt ok med nykterheten, men jag har ändå kläckt gåtan över varför detta tillstånd inte inträffar oftare på fester: Den nyktre blir automatiskt chaufför och får pytsa runt än den ena än den andra runt i ödemarken halva natten. (Lätt överdrift, jag vet, men ändå...)
Imorgon är det söndag. Jag ska lämna Ås bil, och kanske kolla inom loppis och se om M verkligen är vid liv och där bakom något stånd som hon påstod att hon minsann skulle vara när jag lämnade av henne utanför brunnsvallsgrillen, och med D i täten trattade in där och skulle köpa mos klockan efter 1 mitt i natten. Säkerligen får de en angenäm dag där bakom ståndet i morgon...
Vidare ska jag imorron spela match i Emmaboda, och förhoppningsvis pytsa ihop några Arnegårdscitat som jag kan koppla till den här eländes loggboken. Deadline: Måndag.
På fredag bär det av mot Linkan. Än mer nöjd över att boendet är klart nu. La Lius anslagstavla som startsida när jag energiskt sökte bostad i veckan, och under veckans lopp har bostads-sökarannonserna där inne börjat bli alltmer desperata. Över-hyra är helt klart att föredra framför inget boende alls/tält.
Så avslutar därmed dag och blogginlägg med att säga att jag är ganska nöjd med mig själv!
//s.

Egentligen borde jag reflektera över min loggbok..

2010-08-18T18:39:00.003+02:00

... men just nu vill jag vara ledig och träffa folk jag tycker om, och som är hemma, och som är mina vänner. K här igår och tillsammans mosade vi 8 kilo äpplen och frös in så det finns mos en bra bit in i höst. Äpplen på träden finns det förmodligen till 10 lika stora äppelmosinläggningar...
Idag blev det jobbet en stund. Kul med lite gästspel, inget annat kan sägas. Thai-lunch på stan och fix inför helgen med T, och så kom M förbi en runda.
Programmet imorgon: Träning med T, och sen häng ute hos L i ett förhoppninsvis soligt trolleboda, och fredag ska bestå av morgonsimning och Karlskronadag är det än så länge tänkt. För att försvara min vägran att ta itu med städ, trädgård och loggbok säger jag mest: Man ska passa på att umgås med dem man tycker om medan man kan. Sen flyttar alla tillbaka till sina olika tillhåll, och jag ska flytta till mitt, och sen dröjer det evigheter tills man ser någon igen. Jag vet av erfarenhet hur det blir.
Måndag är deadline för loggbokandet, och måndag har jag vigt åt detta fantastikt roliga ändamål. Helgen innebär släktfödelsedagsfest och Is 25årsfest, och jag ska bevisa att man kan ha vansinnigt kul även om man är nykter!
Det var nog det om det!

//s.

Österrikisk rapport!

2010-08-15T13:03:00.008+02:00

Dag 1. Lördag

Vi åker buss. Och så åker vi buss, och åker buss. Lite färja, och sen, hör och häpna, åker vi buss...

Dag 2. Söndag

Framme i outtalbar Österrikisk ort förmiddagstid. Inkvartering på helt okej vanrahem. Delar av grupp 7 bestämmer sig för att fördriva dagen med vandring. Dag kommer att innehålla:

- Vandring i enorma uppförsbackar.

- Glada skratt

- Grottletande. Finnande av grotta, som enbart visar sig vara ett hål i berget.

- Envisa låg-tallar i vägen på jakt efter grottan.

- Enormt vackra vyer.

- Svett.

- Fina foton.

(Samtliga kommande dagar i Österrike kommer sedan ockås att innehålla punkt 2,4,5 och 6)

Dag 3. Måndag. På väg mot Simonehütte.

Jag gör högst seriösa försök att stuva ner för en tvådagarstur i min lilla ryggsäck. Kapitulerar, och får släpa med mig 75l-ryggan upp på fjället. Det blir en svettig dag. Backarna är branta, men utsikten därefter och i kvällningen är vi framme vid hütten uppe i bergen. 32 personer, 1 sovsal + en gigantisk spindel och en lika gigantisk täppt näsa gör att nattsömnen blir sådär. Men kvällen hinner innan dess avslutas i mycket trevlig anda med öl, någon snapps och högljutt, långdraget och skrattfyllt yatziparti på den lilla hüttan...

Övrigt roligt att notera från dagen:

V försöker samla in sin grupp på fjället och ställer sig helt sonika och börjar höglutt skrika "Grupp 6!!!" över hela fjället, vilket naturligtvis låter som att hon står och vrålar "Gruppsex!!!" Ja, vad säger man. Jag säger: hahahaha...

Dag 4. Tisdag

Glaciärvandring. Upp från Simonehütte, och iväg mot glaciär och ferrataklättring. Ihopbundna i snön med för kort lina, och även denna färd blir svettig och uppförsgående. Klättringen är kul, och toppen på nästan exakt 3000 möh ger en enrom utsikt trots viss dimma.
Det känns som ett helt klart vettigt beslut att åka lift hem, för måste säga att jag är ganska mör framåt eftermiddagen. Dag avslutar jag och C med bad i floden utanför vandrahemmet, och kan här konstatera att den är både STRÖM och KALL.... Lägger man sig ner i den flyter man iväg och innan dess hinner man förfrysa...ungefär...

Dag 5: Rafting!!

Inte dirket i närheten av några monsterforsar, men en helt sjukt bra ändå. Mycket sidaktiviteter med hopp från bro och torn och flyt i vattenfall, och simmande i floden. Det här skulle väl vara något av en vilodag för benen, men måste ändå säga att jag är ganska trött efter allt hoppande, simmande, infångande i forsens vågor, när jag missar lite och känner som om jag håller på att flyta in i ett vattenfall, och hoppande. Dagen får trots mitt lilla panikartade missöde, som dock rer upp sig ganska snabbt, 5/5 tost!

Dag 6: Mountinbike!

Rejäl mångtimmarstigning upp i bergen. Gruppen som utförde bikingen dagen innan har förberett oss på att det är ett mardrömsträningspass, men fullt så illa visar det sig inte vara. Lyckas man bara undvika mjölksyran är det inte säskillt uttröttande, men sista 10 minuterna i stigning på halkig grusväg har jag ändå bara ett enda ord i huvudet: Mjölksyra, mjölksyra och mjölksyra.... Vägen ner är frö brant för att jag ska lyckas till en början. Om jag drar i framhjulsbromsen kommer jag att stå på näsan, drar jag i bakhjulsbromsen sladdar cyklen. Med ett par downhillcyklister i gruppen, M som spenderat 9 månader på cykel genom Afrika och N som är allmänt galen ;) blir jag och A lämnade på efterkälken i desperata bromsförsök längst upp i backen. Men så småningom börjar det arta sig, och när lite av branten lägger sig är det riktigt, riktigt roligt att cykla nerför!

Fantastiska grupp 7!

Dag 7: Bussresa- igen.

Sällskapsresan, frågespel, ett par andra filmer, koll på varandras kort: Vi gör det bästa för att tiden ska gå: En hel del glada skratt även här, men mest önskar jag att köerna på Autobahn ska försvinna och jag ska komma hem!

Nu: Hemma! Hemma klockan halv 9 på morgonen, samlas för match klockan halv 11. tips: 22 timmars bussresa och hemkomst till tomt kylskåp är inte minsteruppladdningen för match. Jag är en zombie-artad forward, som inte gör så särskillt mycket nytta där uppe i målområdet, men vinner gör vi i alla fall.

Slutligen: Jag älskar B! För att hon gör saker som får mig att känna mig så sällskapad i mtt livs förvirrelse. Lånar hennes shorts på väg hem från matchen igår, och när jag kommer hem inser jag att den här decimeterstora papperslappen som anger storlek och märke på byxorna när man inhandlar dem fortfarande sitter kvar. Endast hon kan göra misstaget att glömma att klippa bort den...och kanse jag... ;)

//s.

Bryter ihop...

2010-08-03T12:17:00.002+02:00

...och kommer igen. Tjurig och stressad i helgen. Tror man blir det när man ska flytta snart utan att veta vart eller när, eller till vad. Av att ha lite för mycket att göra, och av att känna att man aldrig räcker till. Tog hursomhelst nya tag igår, och kände mig lugn och nöjd när dagen var till ända. Inledde med sqauschmatch mot R, och vann. Fortsatte dagen i samma goda anda med färdigförberedelse för redovisning på fredag, en powerpoint, och ett lite abstract och en liten ihopskriven diskussion, som jag dagen till ära insåg visst skulle ingå i kursen...
Gav mig iväg till Karlsnäs och sprängde min egenuppsatta 50-minuters-spärr på milen. 49:58, supermarginal ;). Avslutade kvällen hos J&J med tacos, tårta, spel och skratt. Därmed blev dagen igår helt godkänd, och jag har nu lugnat ner mig och kommit på fötter.
Annars har jag känt för att gå i ide. Kanske ingen superidé, men har gått och blivit lite folktrött. Det är alltid folk här! Taket har lagts under veckorna och en hel skock av Ls vänner varit här och sprungit. Nu är här nån "uppfarts-läggare" och härjar. Inte det att jag inte är tacksam för att det händer saker här, det är jag! Det är super med männiksor som hjälper till, och det är här man ska vara väldigt tcksam och glad för att man har männiksor som hjälper till, hör av sig, och vill ses. Jag är det. Men önskar ibland ut mig till en ensam stuga i skogen utan dator, mobil och övrig trevlig omvärldskontakt. En vecka hade räckt. Bara vi, och katterna, och ingen jävla mobil som ringer stup i kvarten, eller nån som kommer och knackar på...
Norrland kanske passar mig, helt enkelt. Folktomhetens mecka. Nåja, en vecka hade som sagt räckt, kanske inte tre år... Men nu blir det som det blir. Idag har jag kupat potatis utan att riktigt förstå vad det skulle vara bra för, sorgset betraktat landets ogräs, plockat in vinbär och nu ska jag till B och samla goda livsråd innan jag börjar jobba!
//s.

Jag är lycklig...

2010-07-30T00:18:00.002+02:00

...just nu. Mycket att göra. För mycket jobb, för lite sömn, men jag mår bra ändå, och imorron är jag ledig för första gången sen förra tisdagen. På musikquiz igår, terassen idag och firade P som fyllt 50. Musikquizet igår gick väl allt annat än bra, men shotsen fick pluspoäng. Idag: Är man ute på restaurangen intill brunsbadet med människan som har hand om brunnsbadet mår man också ganska bra... Återstår att se hur jag mår imorgon.... Men antar att det blir ganska bra, då jag numera alltid går in med inställningen att jag minsann inte har tid att vara bakfull, och därmed inte heller blir det! Jag ska skicka in ett arbete imorgon (dumt att vara ute innan sista inlämninsdagen), tvätta, handla och plocka blåbär. Tänkte jag skulle ge mig på det här 50- minutersprojektet också...
I helgen ska jag jobba. Men man ska inte vara dum: Plockade på mig söndag morgon förra helgen, och kan därmed gå på onykter 25års fest i helgen på lördag och ta sovmorgon och inte börja förrän 16 på söndag. För övrigt har jag insett att 3 år i Luleå nog ska gå allt annat än dåligt. Ställt in mig på det nu, och Östgötaland blir enbart som en bonus om jag kommer in där. Var nog det jag ville säga, förutom godnatt, och god lycka i blåbärsskogen åt mig själv imorgon!
//s.

Jobb, jobb...

2010-07-27T18:44:00.002+02:00

Jobbat för många dagar nu. Varit uppe för sena kvällar, och stigit upp för tidiga mornar (det här kapitlet med att jag inte ens märker att jag äter sur mjölk bevisar ju bara hur morgontrött jag är...) Igår somnade jag efter jobbet. Kattvaktade J&Js kise, och la mig på soffan hos den efter jobbet och kelade. Kisen somnade. Jag somande.
Vaknade och beslutade mig för att ta tag i det här projektet med att försöka springa lite längre sträckor som jag tänkt länge utan att komma så särskillt mycket längre än till just tanken. Fick för mig att jag skulle åka till Karlsnäs och springa en mil. Faktiskt riktigt laddad, tills efter 5 kilometer då jag fick dunder-håll. Blev förbannad och hade efter en mil ont i både fötter och ljumskar, och hållen hade utvecklats till kramp. Därmed blev min tid på under 50 misslyckad med över 4 minuter....
Idag har jag väckt min kreativa sida och klippt och klistrat present med I till helgens partaj och dessutom lyckats uträtta en hel del ärenden som jag tänkt länge. Dock blev tyvärr min tilltänka sovmorron inte mycket att hänga i julgranen, men plus i kanten för min kreativa dag som jag nu avslutar på, ja just det, jobbet...

//s.

Saker som bara jag gör...

2010-07-24T10:14:00.002+02:00

Jag vet inte om jag rent skriftligen upprättat denna lista, eller om den bara då och då dyker upp i mitt huvud, men hur som helst går listan "saker som endast jag gör/ting som endast sker mig" att uppdatera. På listan återfinns sedan tidigare bland annat "Bada med bikini bak-och-fram utan att märka det"och "Hoppa in i ruschkana och få jack i pannan". Nu lägger vi till: "Är så trött på morgonen att jag äter sur mjölk i gröten utan att märka att den är sur". Jag har hört att sur mjölk smakar så illa att det inte GÅR att inta den. Det är en myt. Det går jättebra. Och skär den sig och klumpar sig är det bara att intala sig att den nog skär sig lite ihop med äppelmosen... Först när jag kommer hem från jobbet och ska använda mjölken till att göra paj är jag vaken nog att inse att mjölken knappt rinner ut ur förpackningen utan liksom stöts ut klumpvis...
Nej, jag förstår mig inte på mig själv alltid.

Annars då? Jo, taket växer fram så säkert, och idag ska det tydligen bäras pannor. Jag jobbar. 14 dagar, en helt ledig dag. Jag vet inte ritkigt var projekt "ta det lugnt och vila upp mig inför hösten" har blivit av... Pluggat nästintill klart mitt äventyrsarbete också, och inväntar nu Österriketripp med spänning. Fotbollsträningarna har börjat igen. Halvkul.
Idag har jag jobbat några få timmar nu på morgonen efter att för andra gången denna veckan ha försovit mig. Nu ska jag äta frukost nummer två, städa och ikväll vara funktionär på Winnerbäck! Imorgon ska jag tillbaka till jobbet. Höga odds på det? Nja...

//s.

Måndag igen...

2010-07-19T23:58:00.002+02:00

Och så var det Måndag igen. Jobbat hela helgen, och jobbat idag. Begåvad som jag är bestlutade jag mig för att cykla jag till jobbet idag. Tänkte ta en liten extra-väg till Hoby via Saxemara för att få lite roligare väg. Genidrag. Bara se så där en mil längre... Därmed spenderat tre timmar idag på cykeln. Har ont i rumpan...
Imorgon är jag ledig, och ska ska spendera min "ledighet" med att knåpa ihop mitt äventyrsarbete. Tjo och tjim!
För övrigt har jag beslutsångest över hösten. Nu ska jag krypa till kojs och fundera över min framtid. Kanske drömmer några kloka drömmar som vägleder mig nån vart!
//s.

Tanke och handling går då sällan ihop

2010-07-14T18:11:00.004+02:00

Tosia-helg över, tack och lov, och dagarna och sommaren rullar på i himla fart och tillika himla värme. Absurt varmt. Skönt som dagarna om man inte jobbar. Vedervärdigt om nätterna vare sig man jobbar eller ej. Började jobba igår, så nu när alla andra tycks ta semster drar jag igång på jobbet. Tanken var att plugget skulle vara undanstökat tills dess. Mina tankar går aldrig i uppfyllelse....
Denna vecka tycker jag ändå jag tagit tag i mitt liv med en beundransvärd kreativitet: Hittat mig en äventyrsidrottare att intervjua på Naturbolaget, beställt klipptid, fått fotvård, rensat ogräslandet (det kan i och för sig ha varit i förra veckan jag gjorde det...), valp-myst, badat, tränat varje dag värmen till trots, och gjort en pp-presentation om Lofoten. Har också fått 25- årspresent av mamma och pappa: En shoppingdag, och spenderat denna i Växjö med lilla mor.

Idag har jag träffat T, som är hemma några dagar, och legat i en blåsig vik med henne och PimPim. Sprang på J i viken som jag väl inte sett på flera år. Märkligt hur människor bara försvinner ur ens liv, och dyker upp sådär ibland i vikar vart annat år eller så...
Det var nog det. Egentligen skriver jag nog mest det här för att jag tröttnade på mitt äventyrsarbete som jag bestämt mig för att ägna kvällen åt, för att den där tanken om att plugget skulle vara färdigt innan jag går på schema dök upp i min skalle igen igår... Men kvällen är lång, fast jag tänkte jag skulle hinna ut och bada också en gång till idag...

//s.

Voltar, men balanserar tyvärr dåligt

2010-07-09T23:55:00.004+02:00

Lärt mig slå volter och landa på fötterna efteråt på studsmattan!
Var nog faktiskt mest det jag ville säga. Och att jag rensat hela ogräslandet, och därmed klart leder matchen mot tistlarna.
Inte lärt mig: Balansera på min lina. Provat med M ikväll. Benson i publiken. Högst exalterad varje gång jag föll, vilket han trodde betydde att det var fritt fram för anfall.

Övrigt gjort idag:
- Ätit grillbuffe på Bergslagskrogen.
- Druckit en öl på Bergslagskrogen.
- Blivit halvfull på en öl. Måste vara värmen. Eller håller jag på att bli som mor min...
- Invigt nya löparbrallor.
- Budat på ett par billiga klätterskor på tradera.
- Betalat min skuld på bibblan!!! Verkligen värt att notera.

Blivit arg på:
- En tidning jag prenumurerat på. Alla försöker lura på mig saker med mer eller mindre tjuvaktig teknik. Har de ingenting för. Jag ringde upp och skällde.

Önskar mig:
- Tålamod, en båt och vattenskidor. (Det bara kom. Visste inte att det var just det jag önskade mig. Satte rubriken bara för att se om det skulle visa sig att jag önskade mig något, och det var det.)

//s.

Gör listor och blir arg: Med andra ord är livet som vanligt!

2010-07-08T21:50:00.004+02:00

Legat i hängmattan och läst äventyrslitteratur idag. Plöjde igenom en hel del. Vet inte om jag lärde mig så mycket, men hade det ganska skönt där jag låg. Grillat till middag följt av för mycket tsatsiki, så hela jag luktar numera vitlök. Mycket attraktivt...
Nu avslutat dagen med en inlinesrunda via gymmet och ett core-pass.
Blivit arg på gymmet. Rövaranläggning. Igår blev jag arg på optikern. Jag har slutat fråga mig varför jag blir arg. Det bara är så. Inget att undra över. Somliga blir glada, jag blir arg.

Annat spännande i livet:
Jag har sett två levande ekoxar på tre dagar!

Annat ospännande i livet:
Det är tosia bonnadan i helgen. Hela stan är full med pack och varenda packering är blockerat, och alla andra utom jag tycks älska det.

Mina jävla shorts!! Som jag sydde med stor möda och förbannat besvär. De är alldeles för stora!! Någonstanns sedan jag sist använde dessa byxor tycks jag ha tappat en massa midjecentimeter. När hände det då? Och upptäckte jag inte att byxorna var för stora innan jag sydde shorts av dem...?? suck!

Annan lista: "Folk jag vill känna listan".
Brukar ibland fundera på vad för folk som skulle vara bra att känna, som man liksom kan ha nytta av titt som tätt. Sjuksköterska är bra att ha. Det har jag. Likaså sjukgymnast. Datarhacker. Har jag nästan... Mekaniker. L tror han är ibland. Snickare. Har jag också.
Vidare hamnar alltid läkare högt. Det hade varit bra. Numera skulle jag även vilja känna någon som kan klättra riktigt bra, för skulle gärna vilja ut och studsa runt på ett par berg med nån som kan binda upp mig ordentligt. Och efter att ha sett statusar och bilder på FB med folk som är ute och SEGLAR har jag insett hur fantastiskt detta verkar och skulle nu också därmed vilja ha en seglare inklusive båt i min närhet. Om jag inte hade haft L hade jag alltså med andra ord varit på jakt efter en seglande läkare med klättrekunskaper. Fast undrar om sådana finns, och finns de är det svårt att avgöra var man skulle stöta på en sån. Dessutom gillar jag ju faktiskt min oklättrande reperatör utan seglar-sinne lite för bra för att vilja byta... Nog funderat, god natt!
//s.

På Balansgång i Lillagärde och i jakt på ett oöppet fik

2010-07-07T17:28:00.003+02:00

Skulle pluggat igår, men litteraturen visade sig vara på danska, och det var sommar, och jag hade inte ro att sitta hemma. Tränade en sväng och drog sedan ut till I med R. Vi gick på strövtåg. Tänkt mål: Skomarkartorpet: Litet undangömt fik långt uppe i Hobyskogarna för den som inte vet. Vi gick i en timme. 50 meter från fiket möter vi ägarinnan: "Ni är väl inte påväg till mig, va? För ni vet att jag har stängt idag...."

Jaha, vi vänder om, går en timme till och får hålla tillgoda med Is bakade chokladbröd istället. Provade min balanslina sen som vi med nöd och näppe spände upp mellan träden, och med ännu större nöd och näppe försökte oss på att gå på... (Med tanke på att I dömde ut min balans totalt förra sommaren vill jag bara här påpeka att JAG var den som kom flest centimeter på linan..)

Kvällen avslutade jag sedan i Karlshamn på teater med familjen Jacobsson, C och L. Idag skulle jag ha pluggat för att jag inte gjorde det igår. Då kom världen emellan, och nu är det snart kväll och jag ska iväg och se fotboll, och hinna träna lite innan. Så säger till mig själv: Bättre lycka imorron!

//s.

Gotlandsbilder!

2010-07-07T17:21:00.003+02:00

Tänkte överföra en bunt... Tyvärr var jag för otålig för att orka vänta på uppladdningen, å därmed blev det endast två Gotlandbilder till allmän beskådning!

//s.

Hemma från Gotlandet

2010-07-06T00:49:00.002+02:00

Haft några underbara dagar på Gotland med min bästa. Superväder som fick en att tro att det var någonstanns söderutöver på Europa-kontinenten vi befann oss. En dag spenderades i Ingemar Bergman-land, en dag på Stora Karlsö bland Sillgrisslor och Tordmular (L misströstade något, för det var MYCKET fåglar...) och en dag i Visby, och i Blå Lagunen (den finns tydligen på fler ställen än utanför Rejkjavik, och badtemperaturen var mycket nära den isländska varianten!) Ätit gott och bott trångt och varmt.
Enda problemet: Vilma vägrade visa sig för kattvakterna under hela helgen, och oroliga matte förstås nervös över att hon gått och försvunnit. Gick ut i fredags och kom sen inte in igen, och inte kom hon hem när vi kom hem heller. Spenderade en timme vrålandes i trädgården men ingen Vilma valde att visa sig.
Ryckte i dörren i över en timme, och sådär för en halvtimme sen valde så det lilla djuret att helt utan en tanke på mattes oro, oberört att stiga in i stugvärmen och vandra fram till matskålen.
Jag borde inte ha husdjur. Jag vet. Med människor är jag föga blödig, men när det kommer till djur händer det något märkligt, och när det kommer till mina egna husdjur får jag halv hjärnblödning när de inte infinner sig när jag önskar.
Hursomhelst. Nu ligger hon och sover jämte mig i soffan, och jag är nöjd och lugn.

Annat i livet som bör nämnas: Mina ben. De är sådär härligt somriga nu: Solbrända, fyllda med revor, blåmärken, skrubbsår och myggbett. Härligt somriga, om jag varit 5 år, vill säga... Dessvärre är jag 25... Eller som P frågade mig i förra veckan: "Har du fått vattkoppor?"
"Öh, nej, bara myggbett..."
Annat övrigt i livet: Måste nämna en kommentar av B häromdan: "Har du ny BH?", frågar hon. Någonstanns har jag fått för mig att det är den man bor ihop med som ska upptäcka att man har nya underkläder, men om han nu inte gör det är det ju trevligt att nån annan har full koll på ens underkläders-gardrob... Eller?

Imorgon ska jag plugga lite hade jag tänkt. Och packa upp, träna, handla, helst träffa I och gå på teater på kvällen. Den obotliga tidsoptimisten är i farten nu igen...
Godnatt! Gotlandsbilder kommer...
//s.

On the road again....

2010-06-29T22:16:00.008+02:00

På vandring med S och Agge igår och en liten del idag. Varmt, varmt och mycket trevligt!

Vandringens trevligaste:

- Det var varmt, till och med på natten var det varmt!

- Sällskapet var tipptopp!

Vandringens otreligaste:

- Avsaknaden av rastplatser. När vi bestämde oss för att slå läger bestämde terrängen sig för att enbart bjuda på skog, mygg och kalhyggen. Slutligen fick vi slå läger vid en jaktstuga med vildsvinsmatande, och halvnojiga över närmande grisar fick vi krypa till kojs.

- Det var FÖR varmt. I alla fall på natten. Vaknade i en bastu...

Vandringens mest otippade:

- Vi hittade en MELON?! mitt på vägen. Inplastad och allt. Bara att plocka upp och festa loss!

Vandringen avslutades med upplock i bil av S:s sambo, och alla fyra avslutade med välbehövligt bad och simtur i sommarvarmt sjövatten.

Vidare har jag nu tränat fotboll med ett knä som fortfarande inte är på topp. Ska bli riktigt skönt att ha uppehåll från fotbollen nu, för är less på det. Vidare igen har jag lovat att jobba imorgon, fast jag lovat mig själv att jag skulle ha semster...

Inget mer vidare. punkt.

//s.

Vårt tält uppsatt efter alla konstens regler....

Värme, fotbollsVM och annat bra i livet

2010-06-27T21:01:00.004+02:00

Legat i landet mestadels av dagen. Fram från ogräset kom ett helt jordgubbsland! Mycket nöjd. L har dessutom fått upp hängmattan, och tillverkat både nätdörr och nätfönster. Nätdörren ska fylla funktionen att katterna inte ska komma in med diverse halvdött otyg i munnen, men att ytterdörren ändå ska kunna vara öppen. Då dörren varit vid liv i tre timmar har Sigge insett att man kan hoppa över den hur lätt som helst... suck!
De andra två nya tingen här i huset tycks dock fylla sin funktion, och hängmattan har invigts idag och visat sig hålla för oss båda!
Och annars? Jo, livet leker vidare. Ska ta itu med mina skoluppgifter snart, jag vet, men passar på at njuta lite till av värme, sol och fotbollsVM. Vart en sväng på gymmet idag, där det rådde ungefärlig temperatur med en bastu... Ändå skönt där. Undan solen nån timmar behövde jag, och såhär års när folk pakerat sig på stranden, och glömt sina träningstäta nyårslöften är gymmet lugnt och fridfullt! Jag gillar!
Imorgon drar jag S på vandring. Ska ladda ryggan med tält, sovsäck och frystorkat nu. På torsdag drar vi till Gotland. En dag däremellan är jag hemma. Ska se till att plugga då, kankse....
//s.

Midsommardag

2010-06-26T12:37:00.002+02:00

Halvvägs genom året 2010. Man kan likställa midsommardagen lite med nyårsdagen. Som en brytpunkt för någonting. Ett nytt halvår börjar, liksom...
Skillnaden på dagarna är dock ganska väsentliga, i alla fall vädermässigt. Nyårsdagen vill jag minnas att jag knatade runt i bäckmörker och en väldigt massa minusgrader på väg hem, medan både ljuse, sol och massa plusgrader var framme innan jag lyckades ta mig i säng i morse. Hursomhelst mycket bra dag igår. Grillade hos H&E, och tog oss sedan vidare ut till Bökenäs och Ls pappa, syster med bihang och barn + mormor där nypotatis, gräddfil, gräslök, nubbe OCH min marängtårta stod på bordet. Spederade mestadel av dagen där, och intog sedan Saxemara och B&M där jag blev kvar till långt in på småtimmarna... Borde nog må sämre än jag gör idag egentligen, för det där med sömn blev det inte mycket av i natt. Den där fyrbente med röst-resurserna som bor här såg till att väcka mig efter 2 sovda timmar, och en halvtimme efter det ringer Ls mycket begåvade jobbarkompis... Halv nio, midsommardagen. Allvarligt?!
Nu ska jag lägga mig på en filt i trädgården och glömma bort både disk, tvätt och ogräs innan I&M kommer hit och det bär iväg på hundvalpskoll och ett styrkepass.
Punkt slut och glad fortsättning på sommaren!
//s.

Malmö-Backaryd-Nättraby-Ronneby

2010-06-24T15:04:00.002+02:00

Mina dagar:
Igår:
Befann mig i: Malmö.
Göromål: Hälsade på K. VÄLDIGT länge sen. Provade klänningar. K pekade, jag provade. Problem: De sitter bra, det är inte det, det till och med SER bra ut, det är bara det att jag känner mig hel-obekväm. Köpte några linnen istället, och ett par löparbyxor. Vidare intogs fika, öl och mat under dagen och solen visade sig och jag mådde förträffligt tills dess att jag skulle hem och tåget, hör och häpna nu, var FÖRSENAT!

Idag:
Befinner mig i: Backaryd, Nättraby och Ronneby.
Göromål: Vaccinerar en katt som under hela bilfärden till Backryd påminner mig om hur illa han tycker det är att bli inknödd i en låda och åka bil. Röstresurser har han i alla fall.
I Nättraby på blomsterhandel med K.
I Ronneby hos K och intar fika, och hemma och planterar mina blommor. Vidare ska kvällen innehålla ett gym-besök nu när det tydligen inte vill sig med fotbollen. Får väl satsa på styrka istället för bollkontroll och kondition när knäet och jag fortsätter att vara oense.

Övrigt idag: En lista.

Är trött på- listan:
- Försenade tåg.
- För dyra jordgubbar (45 kr litern, hallå det är midsommar, inte jul!)
- Oordningen inomhus- Är det fint väder blir det liksom ännu tråkigare att städa inomhus...
- Midsommarafton. Eller egentligen inte. Det är ju trevligt å så, men jag måste handla ikväll, och jag har räknat ut att jag inte direkt kommer vara ensam om det göromålet, och jag har sagt att jag ska baka tårtor, på alldeles eget initiativ, men nu känns det som en mindre genomtänkt plan. Helst vill jag fira midsommar till havs, i lugn och ro på nån kobbe med ett tält och billiga jordgubbar och sprit. Har jag sagt det här innan? Vet inte, känns så. Ber i så fall om ursäkt för upprepningen... Men mitt tycke kvarstår.
- Mitt knä. Jag vet att jag haft ont i endast 4 dagar, men jag är skitless på ofrivillga träningsuppehåll.

Det var det, och imorron är det midsommarafton om någon missat det.
//s.

Sara syr drapperier och shorts!

2010-06-21T19:53:00.003+02:00

Måndag, och ledig dag. Ingen helt vanlig kombination, men med undantag för att jag ska insekts-inventera lite, samla och plasta in lite blommor, intervjua en äventyrsidrottare och göra ett grupparbete med en grupp jag ännu inte träffat, om någonting vi alltså ännu inte bestämt, har jag nu SEMESTER! till den 17 juli! Därmed bestämmer jag att jag ska börja dagen med att sova ut ordentligt! Det börjar jättebra.... Vaknar när L går till jobbet, pratar lite med honom. Somnar om. Vaknar av att Sigge rumsterar runt i sängen. Somnar om. Vaknar av att grannen högst ihärdigt bygger en brunn. Somnar knappt om. Vaknar av att mamma ringer, inte en gång, utan två! Somnar inte om. Går upp.
Har bestämt att jag ska köra rikgtig lång-löprunda. Knät känns piss, och jag ställer in, och dagens träning får istället bli styrketräning. Tänker att jag istället kan rensa landet. Rensar en rad, sen öppnar sig himlen....
Med andra ord: Mina tänka göromål idag har gått sådär...
Nu har jag försökt mig på att ta itu med det här drapperi-syendet jag tänkt i gott och väl ett år nu. Förra gången jag försökte råkade jag sy igen en öppning, blev arg och gav upp. Ls mamma har köpt en sprätt till mig, och utrustad med den ger jag mig på tyg-eländet igen. Det går helt ok! Jag och undertråden blir ovänner och helt rakt blir det väl kanske inte men i matchen symaskinen- sara står det helt klart 1-0!
Löjligt stärkt av mina drapperi-framgångar bestämmer jag mig för att göra om ett par jeans till ett par shorts. Jag går in i projketet med attityden "Det här är ju bara en liten del av en kaka" eller för den som inte förstår enegelska: Det här är ju kirrat på ett kick...
Behöver jag säga att jag bytt attityd nu? Jag tänker långa shorts, men efter allt klippande och snedande hinner shortsen bli ganska korta, och det där med symetri och rakhet...? Nja... Men det fina i det hela när man gör shorts är att man kan vika dem i kanterna, och därmed SYNS INTE varken sömmar eller, (eventuella, naturligtvis) ojämnheter! Jag är så fiffig, och sannslöst nöjd med mig själv nu!
Tror jag ska göra ett par till när jag ändå är igång!
//s.

Gaaaa!

2010-06-20T21:28:00.003+02:00

8 timmar av söndagen lagd på jävla skitmatch! Lyckades först missa en straff och avslutade sedan helvetet med att nicka in ett klockrent mål som av någon outgrundlig anledning dömdes bort?! Jag är ett sanslöst fan av domare.... NOT! Försökte mig på någon mindre begåvad dialog med nämnda tratt efter matchens slut då hon hel-irriterat upplyste mig om att jag minsann skulle veta att jag kunde bli utvisad även om matchen var slut! Jag var ett tungbett från att argt uttala "Men gör det då, din jävla fjant"! Av någon anledning lyckades jag låta bli...

Denna vecka tänkte jag ta igen missad träning från förra veckan som inställdes pga av lektionsfyllda dagar på Öland, men nej, eländet tar inte stopp, för nu har jag också ont i knät!! Skitdag!! Ger upp detta aggresiva inlägg nu, och avslutar med en, för stunden, passande bild..

//s.

Landar...

2010-06-19T21:10:00.002+02:00

...en stund iaf innan det bär av till Nybrotrakten imorron. Spenderat dagen idag i Kalmar. Soligt och fint Kalmar med diverse teori och ett par timmars lek med bildäck, plankor och karbinhakar. Körde dessvärre vilse på väg till skolan och spenderade en halvtimme runtirrande i bil och förbannande diverse vägbyggnationer, och sedan resten av halvtimmen till fots i försök att orientera mig. Jag vet inte hur mycket tid jag har spenderat i Kalmar, men hitta har jag då tydligen inte lärt mig i denna stad heller. Suck!
Lånade Cs bil för Kalmarfärden och njutit av ett åk med något som inte låter som det konstant är på väg att rasa sönder...
Drog till T sen på väg hem och intog kaffe och tunnbröd. Och nu, nu ska jag äntligen få lite kvalitetstid med fotbollsVM och min lilla familj!
Cheerio!
//s.

Hemma och vänder

2010-06-18T20:25:00.007+02:00

Hemma och vänder efter en vecka på Öland innan det bär av till Kalmar och ny kurs imorgon. Skulle väl egentligen varit på kursintro ikväll, men i brist på dugliga kommunikationer och tung väska uteblev detta...

Sammanfattning av vecka på Öland:

- Blomfylld

- Myggfylld

- Solfylld

- Fin.

Alltså spenderat veckan inhyst i ett hus av årsmodell 1739 på camping på Norra Öland. Hela dagarna fyllda av blomnyckling, insekts-infågning, lite bad, vandringståg, lite plastbolls-follboll och en tidig morgon fågelskådning för att avsluta med klarad blomdugga och jordgubbstårta.

Har nu parkerat mig i soffan med en katt och ska klista mig framför fotbollsVM. Just pratat med B som upplyst mig om att England ska spela, men är i övrigt helt ovetande om alla resultat och matcher, och i det stora hela i behov en en seriöst världs-uppdatering efter en vecka i frånvaro från civilisationen.

Har för övrigt punkterat både nyckelben och lugnor, tror jag bestämt, genom att cykla hem från stationen med något mellan 15-20 kg på ryggen, och är därmed även i stort behov av en massage... Men någon sambo befinner sig då minsann inte i soffan och kan uppfylla mina önskemål. Först imorgon får jag väl se röken av honom. Kan kanske övertala Vilma att promenera lite över min ömmande rygg...

//s.

Öländskt Skarvsträck...

Sen sist...

2010-06-13T18:09:00.003+02:00

Sen jag skrev här inne sist har jag:
- Borrat hål i mina krukor.
- Satt nya blommor med kruka av alldeles för stabil kvalitét för att borra hål i.
- Blivit hysterisk för att det inte gick att borra hål.
- Lämnat Ls borrmaskin som tydligen kostade 3500, utomhus efter det att jag blivit hysterisk.
- Konstaterat att det är tur att han inte blir hysterisk lika lätt som jag.
- Halvpackat inför kommande Ölandsvecka.
- Haft Mamma och Pappa på besök.
- Konstaterat att jag har problem med innantill-läsning. Jag SKULLE tydligen ha tillbaka 11.000 på skatten, men jag hade av någon märklig anledning läst ut att jag skulle få knappt tre. Jag borde få ett straff för min oduglighet och slarvighet...
- Spelat skit-match. Vann ialla fall.
- Fått ont i fötterna och lårkaka.

Det var nog det. Tränat, handlat, varit ute och ätit, och tittat på VM också, och säkert också en mindre hop andra föga intressanta saker. Imorgon åker jag till Öland fram till fredag, på lördag är jag i Kalmar, på söndag i Madesjö. Jo, men jag är hemma och hänger ganska mycket annars...

//s.

Om man inte har en pekpinne tar man en sopkvast...

2010-06-11T21:16:00.003+02:00

Trött fredag... Varit och firat Mb & Ns 50 åriga bröllopsdag på Winercafét, och nu bestämt mig för att spendera resterande del av kvällen i soffa framför fotbolls-VM. Angående vår egen jubileumsdag igår bestämde sig L för att den visst skulle firas när han kom insnubblande inatt efter Ts student, och jag precis somnat. Med förväntan i klass med en 5-åring 5 minuter innan tomtens intågande ville han räcka över paket som han inhandlat: Astrid Lindgren-box med alla samlade verk som han mindes att jag nämnt att jag minsann någon gång skulle önska mig. Sötnos... Med några öl för mycket under västen lyckades han sedan underhålla mig med diverse diskussioner mitt i natten trots mina återkommande påpekande att jag faktiskt sov.... Men nu är det helg, och imorgon kankse man borde slå till med rariteten sovmorron?!

Annars? Liten funderande över det här med nitiska lärare... Har råkat ut för ytterligare en denna vecka, som är sådär helt uppenbart överförtjust i sitt jobb (ingen ironi) och som gått lös på nyckling av växter med en iver jag inte sett sen jag träffade på en geologi-lärare som fick mala på om stenar.
Igår fann han ingen pekpinne i klassrummet, och mitt i bildvisandet av en blommas beståndsdelar högg han, i brist på annat pek-verktyg, sopkvasten, som han sedan svängde runt med kors och tvärs över klassrummet den kommande timmen, och malde på om klasser, familjer, pistiller och nyckling på den bredaste östgötska, ivirgt assiterad av kvasten.
(Jag ska fö återkomma till den där geologiläraren nån dag då jag för ett tag sedan fann ett halvkul avsnitt i min dagbok om denne mans iver om stenar...)
Nu ska jag dock inta soffan: Frankrike - Uruguay, eller kanske lit Astrid Lindgren?
Packar upp gör jag imorgon!
//s.

...och nu i ett tomt hus

2010-06-10T20:28:00.002+02:00

L och jag har årsdag idag! Firande? Han är på Ts student, och själv har jag ju varit i Kalmar hela veckan. Vi är så romantiskt lagda, vi... Nåja, på söndag har vi visst kommit fram till att vi har tid att fira...
Själv är jag just hemkommen från Smålandet, och har nu firat dagen med att vara ute och springa. Har gott igång på det här med att man kan bedriva effektiv konditionsträning utan att ödsla timmar på projektet, genom att träna intensiva intervaller. Läst det någonstanns i nån träningstidning, och blivit upplyst av naprapaterna på gymmet. Eftersom jag aldrig varit något fan av lågintensiv timtals-löpning har jag förstås sugit åt mig detta vetande som en liten svamp, och nu kört tämligen slut på mig själv genom att bruka denna metod.

Annars då? Jo, veckan har varit kanon. Intressant kurs, och har under gågna dagar blivit än mer övertygad om att jag gjorde rätt som hoppade av programmet, när jag nu förstår vilket effektiv lyssnar jag faktiskt är när det gäller något jag är intresserad av, och att jag alltså varit föga intresserad av många av de kurser jag gått under gågna år.
Övrigt i veckan: Säsongspremiär-ätit jordgubbar hos S igår, och drog sedan vidare och ut och käkade pizza och öl med Å.

Övrigt nr. 2: Alltså jag vet att tomater ska ha mycket vatten, men jag tvivlar faktiskt på att de är någon form av undervattensväxter, vilket var stadiet mina befann sig i när jag kom hem nu ikväll. Nu har jag alltså ägnat en del av kvällen till att dränera tomater...

Kom-ihåg-lapp: Borra HÅL i alla krukor du sätter utomhus, Sara. Endast alger trivs nämligen UNDER vattenytan...
//s.

I en tom lägenhet...

2010-06-07T20:34:00.002+02:00

Bor hos Å denna veckan, som inte behagar vara hemma i kväll eller i natt så nu sitter jag i hennes lägenhet och övar på att vara själv....
Går sådär, kan inte påstå att det är toppkul. Varit i skolan i Kalmar idag och startat upp ny kurs, vilket var helt ok, med undantag för vägen dit.
Det här med kollektivtrafik, det är ju miljövänligt, men där tar liksom superlativen stopp, för det är ta mig fan varken särskillt billigt eller bekvämt, och det är aldrig smidigt och funktionellt. Idag hann jag komma ända till Karlskrona innan jag hade missat första bytet. Ringde upprört blekingetrafiken och påpekade att bussen vägrat vänta på mig och efter visst om och men dök en bil från Bergkvarabuss upp inklusive chaufför och forslade mig till Kalmar!
Min plan om att gå i djupsömn på tåget i ett försök att förlänga nattsovandet gick dock i kras då jag kände mig nödsakad att iaf till viss del försöka underhålla min chaufför. Uppe innan tidningsbudet idag, så hade nog verkligen behövt de där extra timmarna på bussen... Hursomhelst: Nu har jag varit ute och sprungit i regnet, läst Ås skvallertidningar, och ska nu beställa min kurslitteratur som bibliteket vägrade ha. Ska sen göra ett seriöst försök att lägga mig i vettig tid. Jag vet hur de försöken brukar sluta, men bättre att försöka och misslyckas än inte försöka och...öh...lyckas??
God kväll!
//s.

Inser att ledighet är över och framtidsnojar...

2010-06-06T10:18:00.006+02:00

Ledigheten över. Jobb igår kväll, och en stunds förmiddag idag, och imorgon börjar sommarkurs i Kalmar. Med andra ord är verkligeheten så tillbaka i mitt liv igen. Hann ändå må ytterligare bra i fredags och igår fm. Fredag spenderades med lite lagståhej innehållande cykling, lekar, bubbelbad, grill, golf (inte så ståhej) och avslutningsvis lite trädgårdsfest här hemma, som övergick till innefest relativt snart efter mygginvasion...

Inför kursen imorgon beslutade jag mig för att mycket ordningssamt bespara mitt magra konto ytterligare utgifter och lånade ihop kurslitteraturen sånär som på en bok för 30 spänn. Eller rättare sagt trodde jag det. När jag igår skulle hämta ut mina reservationer visade det sig att den ena boken inte var vad jag reserverat. Poängterade si så där 4 gånger för bibliotikarien att jag behövde senast upplaga 2001 av boken, och att tidigare upplagor inte funkade för att boken gjorts om. Han påstod sig förstå. Hämtade ut en upplaga från -94... Tjoho! Min tes om att bibliotikarier är personifierade med menlöshet och inkompetens ytterligare bekräftad. Hon som delade ut mina lån bjöd på påsen och lät bli att påpeka mina böten som jag ständigt har på detta jävla bibliotek, antagligen för att jag redan var så irriterad...

Tog min för gamla bok och gick och åt glass på torget med K istället.

För övrigt började jag noja över hösten igår. Vad gör jag om jag inte kommer in i Linköping, vilket jag ju troligtvis inte gör? Väntar till våren med sina lägre intagningspoöng, eller flyttar jag till Luleå? Jag har inget emot att bli Norrlänning, jag gillar snö och skidor på både längd och höjd, och vildmark och norrlänningar, men jag gillar inte att ha ett dyngs tågresa eller 4000 kronors flyg hem till L...

Men vänta till våren? Och tänk om jag inte kommer in i Linköping då heller och ÄNDÅ får flytta norröver...? Och vad ska jag isf göra i höst? Samla lite ströjobb, och klara mig? Resa lite... Ja, visst, skulle säkert funka, men jag är trött på att göra saker jag EGENTLIGEN inte vill, bara som nått slags substitut för vad jag egentligen önskar. Jag vill flytta i höst. Men jag vill ju att både L, Sigge och Vilma ska flytta med. Ett hus utanför Luleå, hade inte det vatt nått? L är måttligt entusiastisk. Förstår inte varför....

Mitt liv känns lite som taget ur en Melaine Fiona låt:

"I'm leaving town, I'm cashing out

This town's too small for me to stay

The time is now, I'm heading out

Baby I still need ya

but if you stay I'll leave ya

Cuz I gotta get away...."

Är väl knappast någon hemlighet att jag stannat i Ronneby endast för att jag vill bo med L. Inte det att jag vantrivs, men utan honom hade jag ju helt enkelt aldrig varit här. Hur jag än gör gör jag fel. Drar jag kommer jag sakna, och stannar jag kommer jag gräma mig för att jag inte gör det jag kommit underfund med att jag vill göra. Jag måste dra, men nån stanns känns det klart fel.

Ska sluta framtidssvamla nu. Ska gå ut i solen, ladda för match, spela match, och kvällsfika med T som skulle komma hem från Götet en vända idag.

Livet är bra ändå, och vad skulle jag ockupera min hjärna med om allt vore enkelt jämt? ;)

//s.

Kalasdag!

2010-06-03T22:01:00.004+02:00

På havet idag. Helt underbart kalasväder och helt underbar kalasdag. Tre kajaker satte av från Järnavik i morse med mig, K och L inuti: Paddling, inga vurpor, lunch på Tjärö, vilsepaddling i skärgården, solning på Tjärö, häger- och ejderspaning till havs blev dagens innehåll. Ivägstressandet till träning efter hemkomst var väl sådär, och nickträning efter en dags solvistelse med huvet överst vart väl si och så, men men...

Naturligtvis fick jag samvetskval när jobbet hörde av sig och undrade om jag kunde jobba under kvällen, och tyckte att jag kanske borde tagit mig hem och jobbat istället för att må bra till havs... Men nu gjorde jag inte det, och punkt slut för idag får bli bilder från dagens havsäventyr!

//s.

Jag är ledig, och jag älskar det!

2010-06-02T15:44:00.003+02:00

Jag har glömt hur skönt det är att vara ledig. Utan tusen saker som knackar på dörren och önskar bli gjorda: Gjorda tentor för vilkas resultat man oroar sig, kommande inlämningsuppgifter, kommande tentor, redovisningar, samtal man ska ringa, folk man måste maila, en sektion med en lång lista orosmoment. Hur det kändes när jobbet kom som en befirelse, och jobb blev förknippat med ledighet, för då behövde man ju "bara" jobba!?
Nu är jag ledig, på riktigt, och jag inser att det är något jag inte varit på väldigt, väldigt länge, och att det är något jag älskar. Visst, jag har tagit fridagar, men inte utan att något hängde efter mig, och utan att "to-do" listan blev dubbelt så lång nästa dag. Förra sommaren var jag ledig över en månad, men då var jag ute och tågluffade, och gången innan dess jag var riktigt ledig var jag också ute och flög och for ett par månader. Men det här med att vara HEMMA och ledig är något nytt. Jag har väl någonstanns intalat mig att jag älskar att ha mycket att göra, och det gör jag väl till viss del också, men inte när det innebär ett konstant överstressat tillstånd där världen helt går sönder av att man kommer hem och inser att någon glömt att diska...
Varit hos L idag, spelat krocket, solat, badat (nåja, stoppat ner mig saltvattnet och flugit upp likan snabbt igen, men ändå). Gjort sådana saker man GÖR när man är LEDIG! Och inte hela tiden tänkt: "Egentligen borde jag..."
Jag gillar det här. Och jag ska njuta av det, för jag har på känn att det inte är ett återkommande tillstånd i mitt liv...
//s.

Räknar målarfärgsburkar till fördärvet och spiller ut mjölk...

2010-05-31T20:12:00.003+02:00

Start på dagen idag: Legat konstigt och knäckt handleden.... När den äntligen slutar vara knäckt fortsätter jag dagen med att välta ut en halvliter mjölk... Vidare går geografin skit, jag diskuterar med S när jag ska boka tågbiljetter till Kalmar nästa vecka, och trots att jag checkar bokningen två gånger lyckas jag boka FEL tid?! Jag förstår inte... Jag fortsätter dagen med att inventera på Maxi, utan att någonstanns förstå hur jag kunde tacka ja till detta jobb, och drar sen vidare till gymmet där jag TRILLAR AV (?!) en pilatesboll! I övrigt gick det faktiskt bra på gymmet. Det enda som väl gått den väg jag önskat idag. I morgon ska jag odla smultron, och nu ska jag avsluta dag "klant" med att diska och titta på nån brittisk kriminalserie jag har fått för mig att jag följer. Fast jag har säkert missat nått avsnitt....
//s.

Helgbloggaren...

2010-05-30T18:37:00.002+02:00

...det är jag. Tänkte jag skulle skriva nått varje dag, men vafan, det är ju aldrig nått som blir som man tänkt. Morsdag idag. Fina mammor varit här i from av min egen mor och kusin Ås mor. Mycket trevligt trots regn mitt i grillandet. Flytthjälp igår åt C, och middag på Bergslagskrogen som belöning. Vår lätt uppskjutna städdag orsakad av för bra väder i veckan blev av igår eftermiddag, och dessutom hanns ett Farmorbesök med för första gången sen i julas... Film, TP och vidbrända popcorn med K avslutade sen kvällen.
Annars har veckan inneburit trädgårdsstäd, och ÄNTLIGEN börjar det ge resultat.
Överigt på bra-just-nu-listan:
- Mina kurser är över imorgon, och sen är det bara att vänta och se om det blir nån sjukgymnastläsning till hösten, och var denna i så fall blir.
- Hittat ett fågelbo i trädgården som man kan kika in i om man står på tå!
- L kommer hem i veckan och kanothyrning i Järnavik var det tänk vi skulle uträtta om vädret vill som vi!
- Vi har bokat en sommartripp till Gotland.
Japp, det var det. Nu blir det in i duschen efter avverkad träning och sen blir det väl lite förberedelse för kursen imorgon.

//s.

Sunday bloody sunday...

2010-05-23T12:26:00.002+02:00

...heter en U2-låt, och så känns min dag idag. Låten syftar väl visserligen till en massaker genomförd av brittisk polis, just en söndag, om jag inte missminner mig, och fullt så illa är det väl kanske inte här, men i alla fall. För att ha en så kreativ söndag som möjligt försökte jag i möjligaste mån undika över-alkohol-konsumtion, och 3 öl och en cider måste väl ändå räknas som godkänt. Med tanke på match genomförd i 30 graders värme tidgare på dan hade jag väl dock vätskeförlust redan innan jag ens knäckte första biran, och därmed vaknar jag idag klockan 7 och är monstertörstig och allmänt, oförkänt, illamående. (Med tanke på en pizza och två resorb igår natt bore jag ju mått alldeles förträffligt). Nu är dock läget på vätskefronten bättre, men så var det ju det här med match igår...
Jag BRUKAR få brännsår på knäna, och de gör ont när man duschar efter matchen och ser för djävliga ut i veckor efteråt, men är annars inte så mycket att gnälla över, men idag är det inte som det brukar. Mitt knä ser inte för djävligt ut, et ser SARGAT ut och känns därefter... "Lagom grasiöst" kan nog beskriva min gångstil idag, och därmed försöker jag undvika att gå, och har parkerat mig med ett översvallande mått av litteratur som måste tas igenom idag, i en solstol i trädgården.
På positiva listan återfinns dock att matchen igår vanns, och att ryggen funkade helt ok. Hade P till att massera in en halv burk tjurbalsam över den för att få den att fungera. Med tanke på min oförsiktiga sol-närvaro i veckan var det nog trots allt en mindre bra idé... Kommentar om detta frätande medel+ rosa rygg blir kort och gott: Aj.... (Dök in i duschen och försökte frenetiskt tvätta bort eländet innan matchen, men vetefan om det hjälpte) Hursomhelst är det snart ny vecka, mina kurser ska skrivas av med ännu oviss framgång, och sen ska jag ta hand om mina "att-göra-listor" och jobba och sen är det väl helg igen innan jag hinner blinka. SPEL-LEDIG helg, och vi ska hjälpa C att flytta... I övrigt inga planer gjorda. Jag borde sy gardiner. Ska kanske satsa på det. Hjälp till detta projekt mottages mer än gärna! Någon?!
//s.

Past bedtime....

2010-05-20T23:49:00.003+02:00

Japp, jag borde gå och lägga mig. Har lovat mig själv att sluta natt-ranta. Har också lovat mig själv att blogga lite mer. Läst mina engelska atriklar idag ute i solen, och solen ja, den gillade minsann kritvit hy, och tog framfusigt för sig och omvandlade till läcker skär nyans... Efter träningen kunde jag i omklädningsrummet dock få bekräftat att jag var LÅNGT från den ende som inte riktigt varit på det klara med hur lång tid vit hud tål att vistas i solen för att inte bli röd...
Annars då?
- Ryggen paj igen. Har blivit bortskämd med en finfin rygg i flera månader nu, så naturligtvis hyperirriterad när det bryter ihop.
- MP3n bröt ihop.... Del 56...
- Jag bröt ihop när Mp3n bröt ihop, och träningsväskan envisades med att trilla in i cykelhjulen, SAMTIDIGT som det stod klart för mig att just ingen musik tänkte entra mina öron...
- Har ärvt ytterligare ett par fotbollsskor. Lagom den här gången. Betalade med en hjärtlig kram.
- Det är snart helg. Jag ska plugga, träna crossfit, träffa barnvaktande K, spela derby och gå på konsert. Nu ska jag sova, efter det att jag har intalat mig själv att jag faktiskt inte är hungrig för jag orkar inte laga nån mat just nu...
//s.

2010-05-16T21:53:00.002+02:00

Försöker planera upp min sommar. Försöker som alltid planera upp saker och ändå artar sig mitt liv som ständigt chaos. Skulle handla igår med resultatet att köp inte beviljades i den utsträckning som önskades, och de 4000 jag trodde jag hade på kontot visade sig vara, hör och häpna nu, 0! kr. Jag hatar att jag aldrig har nån koll på någonting.
Hur blir det med sommaren då?
3 veckors sommarkurser på plats, och nån vecka får väl säkert ytterligare läggas på dessa. Drygt 3 veckors jobb, och utöver det har jag två veckor jag inte ännu vet vad jag ska göra med. Något likande senarie var år sen sedan uppstod. Oplanerad fritid är inte något som brukar existera i överflödig mängd i mitt liv. Tänkte jag kanske kunde åka iväg och WWOOFa, men nu fundera jag på att bara vara hemma. Ta det lugnt, ordna upp alla saker jag aldrig hinner här hemma, skriva lite ordentligt och få något klart nån gång. Jag ska överväga detta alternativ.
I övrig kantas mitt liv av:
- Jobb. Skönt, jag behöver ju uppenbarligen pengar. Men denna veckan ska jag bara plugga så det blir något resultat av mina kurser.
- Alldels för mycket mat. Alvarligt, jag funderar om det är något fel på mig? Jag trycker i mig frukost, trycker i mig lunch för att slippa bli hungrig så snabbt igen, men ändå håller jag mig max 2 timmar, oavsett hur mycket jag äter.
- Träning. Det är väl därför jag är så hungrig...
- Fix här hemma. Riktigt ordning på oss i helgen med städ och trädgårdsfix.
- Without a trace. Snöat in i brottskoderna nu igen...
- Glädje. Det är bra nu, livet. Bra på riktigt. På Öland i veckan, på Ikea i veckan, middag här hemma igår, nästa helg blir det väl tyvärr plugg, men även konsert och fotboll.
- Tidiga mornar. Skönt att komma upp. Synd att jag bara för den sakens skull inte ser till att även ta tidiga kvällar.... Men ganska pigg ändå, och inatt har jag sovit ut!

Det var nog det!
//s.

Självdestruktiva jag

2010-05-10T22:29:00.002+02:00

...låter bättre än klumpiga jag. Igår: Lyfter ner en katt från fönsterkamrmen som envist jagar nattfjärilar flygande på utsidan och därmed också är i färd med att riva ner varenda växt i närheten. Katt blir upprörd och fäller ut ett gäng klor och en blödande panna är ett faktum... Såret befinner sig dessbättre i ögonbrynet och syns därmed föga. Vidare släcker jag ner i huset och ska bege mg upp på övervåningen och vad händer? Springer in i ett kantigt trappräcke?! Reva över höftbenet och förjävla ont. För nån vecka sen stuvade jag in skallen i en spetsig hylla med skrubb i pannan som resultat...
När jag var liten minns jag att pappa alltid hade sår och blåmärken överallt, och jag kan därmed konstatera vem som ärvt hans klumpande förmåga...
Annars då? Helgen försvunnen igen. Heldag spenderad på ett snorkallt och blåsigt Öland och en poäng medtagen hem. Helt ok, men match-maten åker på en seriös diss! Pastasallad med bacon bjöds, och det vegetariska alternativt var sallad! Och då menar jag: sallad! Inte: sallad och ost och pasta, utan SALLAD!! Bra tänkt! Sen när blev pasta köttinnehållande och därmed tvingat att uteslutas ur vegetariska sallader?!
Hann också med ett kalas i helgen, och i fredags höll jag och S till på en blåsig Blekingeled i ett försöka att... öh...hitta leden? 9 timmar var vi ute. En bragd med tanke på rådande väderlek. Ytterligare bragd: L hade lovat att hämta oss. S hade parkerat sin bil framför vår och tagit nyklarna med sig på vandring, och jag tänkte föga på svårigheten att backa över en bil med en annan för att hämta oss...
Suck! Ska börja tänka i mitt nästa liv. Och då ska jag sluta springa in i saker och slå mig...
//s.

Kyla...

2010-05-05T21:58:00.002+02:00

Nej, det är inte okej att skrapa rutorna på bilen i maj. Inte ett dugg okej faktiskt, ändå är det vad jag finner mig själv i färd med att göra i morse... Och inte infinner sig någon värme under dagens lopp heller. Kvällen spenderas som publikvärd för landskamp och trots vantar (rättare använd form är här visserligen singular då B lånar den ena...) fleecetröja, vindjacka och underställ fryses det rejält... (Det kan bero på de, för vädret, icke lämpade tygskorna, men jag vet inte...) Trycker tre koppas kaffe för att uppnå nån slags behaglig temperatur med det enda resultatet är att kaffet blir kallt innan jag hinner drika upp det, och jag själv inte blir ett dugg varm.
I helgen var det tänkt att jag och S skulle ut och vandra, men nej, nej, nu lovar de 35 mm regn på fredag, så vandring nu med största sannolikhet uppskujten... "Jävla väder", tror jag orden jag letar efter är!
Annars då?
- Lugn helg. Vunnen match och några egna mål på det, så med andra ord riktigt skön matchdag!
- Spenderat ett par dagar på jobbet, trevligt, särskillt ur ekonomisk synvinkel.
- T är hemma, och varit där och grillat i helgen. Också trevligt. Dessutom ska frukost ätas i morgon med nämnda människa, också trevligt.
- Kommande helg: Vandringsfri då, troligtvis... Grr! Men dock innehållande kalas och en match- på Öland?! Stön. Bussresor och jag: Nja....
- Skriva av ena kursen på fredag, som ska föra mig ett steg närmare sjukgymnasyrket!
- Kommit in på mina sommarkurser (eller åtminstone tolkat studeras luddiga reslutat som så). Blommor och djur på Öland och så lite Österrikevandring på det. Jag känner på mig att en riktigt trevlig sommar är i antågande! Hållhake?: Skulle vara det där jävla vädret då...
//s.

+dag

2010-04-28T23:18:00.002+02:00

På jobbet idag igen. Bra jobbdag, även om min tes att arbetsterapeuter är högst intelligents-befriade männiksor bekräftats....
Bra dag även i övrigt. Efter träning på i det närmaste tom mage igår, med resultat därefter har jag nu dyrt och heligt lovat mig själv att börja äta riktigt, och brukat min nya strategi helhjärtat idag. Startade strategin med att laga coscos-sallad igår kl tio istället för att falla ihop i tv-soffan, vilken jag sedan hade med på jobbet tillsammans med frukt och hembakt bröd. Startade dessförrinnan dagen med gröt OCH mackor, OCH lagade lasange när jag kom hem från jobbet, och hällde i mig en halv liter yoggi efter träningen. Mycket stort plus utfärdas därmed till Sara idag. Har även under dagen hunnit med att anmäla mig till ytterligare en läsa-upp-kurs och få litteratur och uppgifter i denna, postat mina sista tradera-säljemål, varit hos E&M med lilla S, och fikat och gosat, tränat med S samt sett Championsleague ute i Saxemara. Det sistnämnda kunde dock varit en mer angenäm upplevelse då ett gäng slemmiga italienare anlade handbollsförsvar i 45 minuter och därmed kunde klara sig till final med 0-0 mot ett högst okreativt Barca.
Nu är det alldeles för sent för att jag ska sitta här om klockan ringer 5 imorron. Om jag idag har tagit itu med maten i mitt liv, ska jag ta itu med sömnen imorron!
Go natt!
//s.

Linköping-Kalmar-Ronneby

2010-04-25T21:08:00.003+02:00

Hemkommen från 4 dagar i Linköping och en match i Kalmar. Linköping bra, Kalmar mindre bra. Övermäktigt motstånd, och fick dessutom en boll i huvudet. Har nu därmed tre tänder som är 1mm mindre vardera efter denna jävla boll, och en käke som inte går att stänga. Nattsömn lär dock vara mirkalöst för trasiga käkar hoppas jag...
Hjälpt I & M att flytta i Linköping och spenderade lördagskvällen med att inviga ny balkong och elgrill. Antar att det är att växa upp: Att spendera lördagskvällen med en elgrill. För ett par år sedan hade vi gett oss ut i Östgöta-natten och supit skallen av oss, men livet förändras väl helt enkelt. Spelkväll förra helgen, och grill denna. Jaja, sånt är livet...
Nu är soffan intagen, och ny vecka börjar imorron. Har sålt grejer på tradera, och ska nu casha in närmare femhundra spänn. Ganska behövligt just nu. Imorgon är det tänkt ytterligare en kursanmälning för att dra upp betygen, och ett steg närmare framtida karriär. Hängde på I på jobbet en dag och samlade sjukgymnastiska erfarenheter. Försökte också utnyttja hennes kunskaper som PT, och fick genomgång på diverse styrkeövningar på gymmet. Hennes svar på frågan om jag gjorde rätt: ööö, du svajar... Du är liksom som ett gummiband... Ja, det var ju det där med balansen...
Imorgon blir det mer styrketräning. Är ju tydligen behövligt!
//s.

Den frekvente bloggaren..

2010-04-17T15:41:00.004+02:00

...har inte sin blogg här, men sporadiskt är ju det mesta i mitt liv, så varför inte min blogg. Helg igen, och helt underbart, även om solen idag betsämt sig med att lysa endast med sin frånvaro. Men igår var det tshirt-väder, och grönsakslandet fick innehåll. Jag har för första gången på sen jag vet inte när drabbats av fritid. Och istället för att ägna mig åt att vara vansinnigt rastlös passar jag på att njuta av mitt liv! På måndag ska jag åter börja plugga, men inte miljökemi eller industriell ekologi eller något annat jag inte förstår och som gör mig helt snurrig, utan nu bara en kurs för att dra upp mitt gymnasiebetyg en smula, och därmed få bättre förutsättningar att bli det jag vill. Jag har bestämt mig, och jag älskar allting just nu. Enkelt. Känslan kommer inte vara för evigt, men nu ska jag ta till vara på den när den är här.
Ägnat dagen åt fotboll, frysa och dricka kaffe, och resten av dagen ska spenderas ätandes thai-mat, konsumerandes lite vin och spelandes spel!
Imorgon blir det match!
//s.

Ny livsplan

2010-04-10T11:57:00.004+02:00

Ofrivillig träningsfridag. Inget gillande över det, precis. Hatar att ha ont och inte veta vad det är. Hatar att vila när jag inte tagit beslutet själv. I övrigt är jag ganska nöjd över livet just nu. Har blivit med fritid. Haft en besluts-tung vecka och beslutat mig för att hoppa av utbildningen, troligtvis för att inte återvända. Har väl kännts sådär länge nu, men flera faktorer har hållit mig kvar. Nu är det många faktorer som dragit mig ifrån den, och nu ska ja på allvar ta tag i livet och förhoppningsvis bli vad jag verkligen vill. Med andra ord blir det förhoppningsvis flytt i höst eller efter jul, men låter väl inget vara skrivet i sten med tanke på min veliga personlighet, även om jag faktiskt på allvar tror på det den här gången. Nu blir det till att tenta upp ett par kurser på komvux med förhoppningar om att det ska leda till snabbare antagning! Fram tills på måndag har jag alltså fritid! Spenderade gårdagen på Gö med picnic och K. Sol, trädklättring, blåsippespaning, humleskådande och lite fågeltittande. Idag har jag inlett dagen med upstyrning av landskamp. Vet inte varför obetalda projekt alltid tenderar att landa på mitt skrivbord... Skulle också egentligen spelat match, men det här odiagnostiserade benet satte ju stopp för det projektet. (I har visserligen ställt diagnos om muskelinflamtion per telefon). Nu blir det istället städ, kioskbiträdes-arbete och kanske lite lunch med mamma och T. Kan nog bli en bra lördag. Imorgon blir det söndag: Jag ska vara obakfull och trädgårdsstäda! Och för övrigt ska mitt ben ha läkt och jag ska kunna träna!
//s.

I solen på Gö!

Lämna inga dörrar på glänt...

2010-04-07T21:06:00.003+02:00

...en chess-låt, och för övrigt mitt livsmotto från och med idag. Har satt ner foten, och fanimej bestämt mig. Jag har hela mitt liv levt efter motsatt mottot. Någonstans alltid ha möjlighet att lämna det jag gör och hoppa på något annat. Men om man bränner alla sina broar så man bara ha en väg att gå måste man ju lägga all energi på den måste nog vara ganska skönt det med. Lars Winnerbäck lär ha sagt att han medvetet sumpade sina betyg medvetet för att inte ha något att falla tillbaka på. För att vara tvungen att gå musikens väg. För att aldrig få möjlighet att återvända. Kanske är det så det är.... Jag ska bestämma mig nu. Jag tror jag har bestämt mig. Det känns ganska bra. Det känns riktigt bra.
//s.